Ibland fastnar jag i negativa saker som har hänt, tex en tråkig tidningsnyhet jag inte kunnat undvika (som tex Lisa Holms död). Vanligtvis undviker jag ju allt sådant för jag vet att det blir som ett klistermärke på min kropp. Men när sorgen är där och ångestnivån ändå stiger kan jag lika gärna mata mig själv med mer onyttigheter. Jag läser tidningen flera gånger om dagen, lyssnar på nyheterna och tankarna går till världens alla olyckor. Jag känner mig dränkt i sorg och smärta.
Tillslut får jag nog, rycker bort klistermärket från min kropp, och gömmer mig från världens elände, igen.
Ibland kan det vara skönt att mata sig full med skiten, att liksom vältra sig i sorg och få känna att livets bedrövelse ett par dagar. Men det måste ha ett slut! Många jag träffar har liksom fastnat i skiten och kommer inte loss. De kanske vet att saker får dem att må dåligt men tar sig ändå inte ur det. Det kan röra sig om småsaker, sånt man tror sig njuta av men egentligen inte gör det. Bloggar, Facebook, Instagram. Jag köpte exempelvis tidningen Lantliv i flera år, som jag nämnt tidigare älskar jag miljön, husen och kunde verkligen drömma mig bort i bilderna. Men sen insåg jag att det fick mig att känna mig mindre nöjd med mitt liv. Det fick mig att längta ännu mer efter det där huset som inte var mitt. Efter att jag slutade att köpa tidningen kunde jag fokusera mer på livet jag levde just nu, och inte på det jag ville ha i framtiden.
Jag vill att du tar en funderar idag, finns det något som gör dig olycklig som du fortsätter med. Något som du inte får energi av?