-Jag vill känna mig levande, sa en av personerna jag intervjuade. När jag inte får kickar känner jag ingenting, varken upp eller ner. Allt är bara grått. Kicken är det enda som får mig att leva, att känna något. Därför fortsätter jag.
Det är inte konstigt egentligen. Vårt belöningssystem ger oss en känsla av vällust när vi utför vissa handlingar. Detta får oss att utföra handlingarna igen, igen och igen.
En gemensam nämnare för de personer jag intervjuar är just ordet kickar. Och när jag tänker efter tror jag aldrig jag hört det ordet komma från en mun vars ägare inte har ADHD. Kanske eftersträvar vi med ADHD de där kickarna mer? Kanske kan vi inte leva utan dem utan att uppleva tomhet?
Jag tror att vi alla jagar olika kickar (iallafall vi med ADHD). För min del är det jobb, träning och utmaningar som jag springer efter. Annars sjunker jag till botten. De personers jag intervjuar använder istället droger och kriminalitet för att hålla huvudet ovanför vatten ytan. Annars sjunker de till botten. Har man då hittat ”fel sätt” att få dessa kickar så måste du hitta ett nytt sätt, för att fortfarande kunna hålla dig levande, och problemet är att det är lättare sagt än gjort.
Saker som kan ge kickar:
[wp-svg-icons icon=”checkmark-circle” wrap=”i”] jobba (mycket och hårt)
[wp-svg-icons icon=”checkmark-circle” wrap=”i”] shoppa
[wp-svg-icons icon=”checkmark-circle” wrap=”i”] äta
[wp-svg-icons icon=”checkmark-circle” wrap=”i”] ha sex
[wp-svg-icons icon=”checkmark-circle” wrap=”i”] spela
[wp-svg-icons icon=”checkmark-circle” wrap=”i”] träna
[wp-svg-icons icon=”checkmark-circle” wrap=”i”] utmaningar
[wp-svg-icons icon=”checkmark-circle” wrap=”i”] ta droger/alkohol
[wp-svg-icons icon=”checkmark-circle” wrap=”i”] slagsmål
[wp-svg-icons icon=”checkmark-circle” wrap=”i”] begå kriminella handlingar
De flesta jag frågat menar att det är otänkbart att leva utan. Vissa har hittat nya sätt, nya lösningar för att få de där kickarna. Medans andra inte vågar släppa det enda som får dem att må bra.
-Hur mår du innan den där kicken?
-Jag vet inte, jag känner ingenting direkt. Eller ja, jag mår väl inte så bra egentligen….
-Och efteråt?
-Då mår jag bra, då är jag störst, starkast och bäst. Då kan jag känna att jag lever, men bara då…