Sitter på tåget hem från Stockholm. Det är fortfarande minst tre timmar kvar innan jag kommer innanför min dörr men jag kan redan nu föreställa mig känslan. Finns inget som är bättre än att komma hem.
Stockholm bjöd på fina dagar. Inte ett uns av ångest drev min kropp. Jag hittade mitt hotell i kvällsmörkret, hoppade på och av tunnelbanor, låg still på mitt hotellrum en hel kväll, allt utan ett dåligt mående inblandat. Vardag för andra men inte för mig. Känner mig tacksam och stärkt av upplevelsen. 
Dagarna har varit fulla av eftertanke och reflektion. Jag fick den stora äran att dra ett ”case” på utbildningen och fick så fin feedback tillbaka att jag knappt kunde svälja den. Det slog mig hur hungrig man kan vara på bekräftelse ibland. Att på riktigt få höra att man har gjort ett bra jobb, är en bra person, även om man själv inte är nöjd med insatsen.
Jag känner mig glad att ha fått äran att hålla i ett sådant fint uppdrag där jag kommer jobba med att stärka mina arbetskamrater. Slår vad om att det också kommer att stärka mig själv.
Det sägs att det alltid doftar om den hand som ger rosor. Så genom att ge andra styrka och kärlek finns det en större chans att jag själv får det tillbaks. Om inte kommer jag i varje fall att dofta jävligt gott.