Jag har allt framför mig

Jag har allt framför mig

Jag har allt framför mig. Drömmen, den ligger där serverad på silverfat. Jag är inte i närheten av min dröm. Den stora, riktiga drömmen är kanske 10 år och hundratusentals kronor bort. Jag trodde därför inte att ett sådant här litet steg närmare min dröm skulle kännas så bra som det gör. Men helt plötsligt faller bitarna på plats. Det jag under flera år tittat på och trånat efter ligger nu framför mig.

Som vanligt vill jag gå ”all in”. Frossa i smörgåsbordet och sluka varje dröm hel. Men nej, jag sitter snällt kvar på min stol tittar på godsakerna utan att ta mig en enda tugga. Ähm, om jag ska vara helt ärlig är det för att jag inte kan röra sakerna, för att de ligger ju just nu inte precis framför mig, de finns ju inte här, även om jag kan se dem.

Men i vanliga fall hade jag nog velat springa fram, jag hade känt mig stressad av att se drömmen men att inte kunna nå den. Men inte nu…

För kanske ligger njutningen här, innan man tagit första bettet, när jag förnöjsamt kan titta på min framtid och säga det där kommer sen… Jag har allt det bästa framför mig.