Dagsarkiv: 14 november, 2018


Dagens reflektion

Sitter på tåget hem från Stockholm. Det är fortfarande minst tre timmar kvar innan jag kommer innanför min dörr men jag kan redan nu föreställa mig känslan. Finns inget som är bättre än att komma hem.Stockholm bjöd på fina dagar. Inte ett uns av ångest drev min kropp. Jag hittade mitt hotell i kvällsmörkret, hoppade på och av tunnelbanor, låg still på mitt hotellrum en hel kväll, allt utan ett dåligt mående inblandat. Vardag för andra men inte för mig. Känner mig tacksam och stärkt av upplevelsen. Dagarna har varit fulla av eftertanke och reflektion. Jag fick den stora äran att dra ett ”case” på utbildningen och fick så fin feedback tillbaka att jag knappt kunde svälja den. Det slog mig hur hungrig man kan vara på bekräftelse ibland. Att på riktigt få höra att man har gjort ett bra jobb, är en bra person, även om man själv inte är nöjd med insatsen.

Jag känner mig glad att ha fått äran att hålla i ett sådant fint uppdrag där jag kommer jobba med att stärka mina arbetskamrater. Slår vad om att det också kommer att stärka mig själv.

Det sägs att det alltid doftar om den hand som ger rosor. Så genom att ge andra styrka och kärlek finns det en större chans att jag själv får det tillbaks. Om inte kommer jag i varje fall att dofta jävligt gott.


Jag har allt framför mig

Jag har allt framför mig

Jag har allt framför mig

Jag har allt framför mig. Drömmen, den ligger där serverad på silverfat. Jag är inte i närheten av min dröm. Den stora, riktiga drömmen är kanske 10 år och hundratusentals kronor bort. Jag trodde därför inte att ett sådant här litet steg närmare min dröm skulle kännas så bra som det gör. Men helt plötsligt faller bitarna på plats. Det jag under flera år tittat på och trånat efter ligger nu framför mig.

Som vanligt vill jag gå ”all in”. Frossa i smörgåsbordet och sluka varje dröm hel. Men nej, jag sitter snällt kvar på min stol tittar på godsakerna utan att ta mig en enda tugga. Ähm, om jag ska vara helt ärlig är det för att jag inte kan röra sakerna, för att de ligger ju just nu inte precis framför mig, de finns ju inte här, även om jag kan se dem.

Men i vanliga fall hade jag nog velat springa fram, jag hade känt mig stressad av att se drömmen men att inte kunna nå den. Men inte nu…

För kanske ligger njutningen här, innan man tagit första bettet, när jag förnöjsamt kan titta på min framtid och säga det där kommer sen… Jag har allt det bästa framför mig.