Månadsarkiv: november 2018

Jag känner mig kluven. Jag jobbar heltid, driver ett företag och ska börja studera…och jag älskar det. Vill verkligen inte plocka bort något av det. Jag behöver variationen, jag behöver grejen att alltid ha något att göra, samtidigt som jag behöver tryggheten att luta mig tillbaka på. Men jag är också en person som vill prestera, som ställer höga krav på mig själv och vill räcka till… och jag förstår att det kommer att bli än svårare när läxböckerna hamnar i mitt knä.

Det händer mycket kul på mitt jobb nu, det förändras och nya utbildningar väntar mig. Något jag längtat efter och sett fram emot i flera år. Samtidigt som uppdraget med skrivkursen jag hade i mitt företag önskar att fortsätta. Jag ser att det är något som inte får plats. Men jag vill inte ta bort något.

Jag vill inte dela på mig. Stressa mellan olika ställen. Jag vill inte känna att jag kanske missat något…att jag inte kan hålla koll. Vilket jag vet är det första som händer när jag känner mig stressad och förvirrad.

Jag försöker lägga ett pussel men bitarna får inte plats. Passar inte ihop. Jag säger nej, plockar bort för att vara snäll mot mig själv, för att förbereda mig på vad som komma skall. När en dörr stängs öppnas en annan. Jag får påminna mig om det, igen och igen. Att säga nej till något nu, är att säga ja till något längre fram.

För kanske är det kanske så…att man måste stänga en dörr för att kunna öppna en annan. Annars blir det tvärdrag och allt kommer att hänga i luften och flyga omkring? Att ta beslut känns inte alltid lätt, men som jag sade tidigare i veckan, kanske är det det enda som är rätt.

Tillbringade kvällen igår framför tv:n. Efter veckans starka känslostorm bestämde jag för att hyra mig en ”feelgood film”. Något får man väl göra för att boosta sig själv.Valet föll på ”I feel pretty” som handlar om hur våra tankar förändrar våra liv och filmen visar det på ett fint sätt. En tjej med dåligt självförtroende ramlar och slår i huvudet. När han vaknar upp har hon helt plötsligt ett stort självförtroende och det förändrar och påverkar hennes liv, såklart.

Man kan ju fundera över hur ens eget liv hade förändrats och man vågat kasta ur sig vad som helst, tagit alla chanser som slank förbi och på riktigt var nöjd och stolt över sig själv. Helt klart att det hade varit annorlunda.

Nej nu ska jag börja att packa ihop mig för att möta upp bästa Elisabeth och stå på julmarknad i Svenshögen. Ser fram emot en givande söndag och önskar er en fortsatt fin dag. 😘

Rätt tankar -rätt väg

Jag försöker alltid hitta nya sätt att tänka, att arbeta med mig själv. Jag får ofta frågan när började du känna att du mådde bättre, efter att jag börjat arbeta med mina tankar. Svaret är att mitt mående inte blir bra på automatik att jag dagligen arbetar med mina tankar för att vända dem till ett bättre mående. Vissa dagar går det bättre, andra sämre. Men jobbar jag inte med dem så vet jag att jag definitivt inte skulle må så bra som jag gör idag. Det är inte så att jag bara kan vakna upp och omedvetet gå genom en dag. Nej jag måste varje dag styra mig själv, peppa mig själv och tänka snälla och tillåtande tankar.

Ändra dina tankar och förändra din värld.

Meditation har varit det som hjälp mig mest här i livet, och då menar jag nog inte själva meditationen att sitta tyst i några minuter, nej utan mer kunskapen om att tankar bara är tankar, ingen sanning och faktiskt inte styr oss (om vi inte tillåter dem). Sättet att se på tankar lärde jag mig nog för första gången genom appen headspace. Jag tyckte att den var hjälpsam, enkel och tillåtande, och tog till mig den direkt. Efter det har jag helt enkelt varit nyfiken, testat nytt och funnit att skrivandet var ett sätt att sätta ord på tankar och känslor i stället för att behålla det i mitt huvud.

Jag brukar ha olika hjälpsamma tankar som mantran beroende hur det ser ut för mig i livet, vad jag mår dåligt över.

Du är där du ska vara, har varit en tanke jag burit på länge och som hjälpt mig att inte springa så fort. Jag vill ofta leva i framtiden istället för nuet. Den tanken som ligger på min näthinna just nu är ”när det är lätt är det rätt”. Det gör att jag inte kämpar i motvind utan istället litar på att rätt tid kommer. Den hjälper mig att lugna mig, vänta in, att tänka att rätt saker kommer när rätt tid kommer, allt behöver faktiskt inte ske nu.

Jag tror att alla behöver hitta sina egna mantran, för om du fångar någon annans kommer det inte ha samma betydelse för dig. Det måste ju passa in i ditt liv, där du är just nu. Är det lätt så är det rätt helt enkelt, hittar du en mening du kommer ihåg, som kommer till dig självmant, japp då är den din.

Jag tror jag fick min nya mening till mig efter att jag i flera år väntat in dessa utbildningar jag har framför mig. Jag har på riktigt haft dem som mål i flera år, men de kom inte till mig förrän nu. Jag förstår att jag inte bara kan följa min vilja utan ibland också vänta i rätt läge. Jag är där jag ska vara, och har alltid varit, även om jag vid de flesta tillfällen har velat springa fortare fram.

Rejection is a redirection.

Och kanske är inte alltid det man har i sikte rätt. Ibland kanske man måste vända blicken åt ett annat håll. Det kanske inte känns som en sanning i stunden men visar sig vara det längre fram. Och givetvis är dessa tankar ingen sanning, men livet blir i alla fall lättare att leva när man tänker dem <3

-Får jag låna 100 kronor?

Hela mitt inte krampar i samma sekund som jag säger nej. Du avslutar samtalet lika snabbt som du började det. Du sträckte ut din hand, jag tog inte emot den.

Mitt inre grät samtidigt som jag klappade mig själv på axeln. Det är svårt att säga nej till någon man älskar, svårt att vara den som bibehåller avståndet du skapat.

Men jag vägrar att dansa efter din pipa, få hela handen slukad om jag skulle ge dig ett finger.

Jag blev glad över att höra din röst, men ledsen över att det du ville inte var att höra min.

Det är inte lätt att sätta upp gränser och att hålla dem. Men jag vill skydda mig själv, vägrar bli uppäten av skuld av skam.

Jag är rädd att du tror att jag inte vill hjälpa dig när det är det enda jag vill, men inte genom att ge dig min plånbok utan istället min kärlek och mitt hjärta.

Jag släppte taget för länge sedan. Lät dig flyga fritt, valde att läka, bli fri från medberoende och lämna ansvaret där det hör hemma, hos dig själv.

Det gör ont att ta avstånd, säga nej, och bara för att jag klarar av det innebär det inte att det är lätt. Men ibland kan något som känns fel, vara det enda som är rätt ❤️