Notice: Function _load_textdomain_just_in_time was called incorrectly. Translation loading for the customizr domain was triggered too early. This is usually an indicator for some code in the plugin or theme running too early. Translations should be loaded at the init action or later. Please see Debugging in WordPress for more information. (This message was added in version 6.7.0.) in /home/nestorfo/public_html/wp-includes/functions.php on line 6114 2018 - Nestor förlag & föreläsningHoppa till innehåll
Jag vill tacka er för det gångna året. Över 100 000 läsare har jag haft under detta året och flera av er vet jag har varit med mig från mitt första blogginlägg 2014. Känns smått overkligt!
Känns som att allt jag kommer försöka säga hedan efter blir för litet. Vet inte hur jag ska kunna förklara eller hur jag ska få er att förstå hur glad jag är att ni funnits med mig <3
1439 dagboksanteckningar finns nu på min blogg. Bloggen har alltid haft mitt största fokus och kommer alltid att ha. Inte bara för att jag älskar att skriva utan också för att jag uppskattar er. Varje kommentar, meddelande och mail gör mig glad. Tack!
Känns det inte konstigt att skriva när du vet att andra läser var en fråga jag fick för inte så länge sedan. Jo till en början var det så, men med tiden lärde jag mig att stänga ute det där. Eftersom ett av mina första inlägg fick en sådan bra start (till dig som inte har ADHD) kände jag en stark prestationsångest inför mitt skrivande. Kände att jag var tvungen att skriva något bra och då låste det sig helt. Därför beslutade jag mig att skriva för mig själv, inte för någon annan, för det är endast då jag kan vara öppen och ärlig.
Att snegla på andra och att försöka vara en ”bra” bloggare dödade all min lust och kreativitet. Jag måste få göra saker från hjärtat och inte från hjärnan. Så funkar jag. Därför lärde jag mig att inte bry mig om andra bloggar, läsarantal och statistik. För det är inte därför jag skriver, jag skriver för min egen skull. Bloggen är mitt mörka rum där allt är tillåtet att prata om, där allt får komma ut. Där får jag prata om saker även om jag aldrig nämner dem någon annanstans.
Jag tror att bloggen är en av de stora anledningarna till att jag idag mår så bra som jag gör. Dels för att skrivandet har fått mig att reflektera och förstå mig själv, sen också för att jag insett att det inte är farligt att vara sig själv, men också för att jag får så mycket fin feedback och ser att jag inte är ensam.
Jag vet på riktigt inte vem jag skulle vara eller vart jag skulle varit i dag om jag inte haft mitt företag och min blogg, och jag kan inte i ord uttrycka hur grymt tacksam jag är för att ni följer med mig på min resa.
Så med dessa ord vill jag tacka dig för det här året och hoppas att du vill följa med mig in i nästa.
Det där med julklappar kan vara riktigt svårt. Särskilt nu när barnen börjar att bli stora. Helt plötsligt duger inte lite lego eller en boll. Nej nu är det märkeskläder, datorer eller telefoner som står på önskelistan. Som tur var lyckades vi göra barnen nöjda även detta år.
Tänkte visa upp klapparna jag fick, till mig från mig. Eller ja, jag och min man bestämde oss för att köpa oss det vi ville ha istället för att överraska varandra. Lika fint det.
Jag köpte mig en ryggsäck. Eftersom jag ska börja pendla till både Göteborg och Malmö regelbundet och ska ha med både läxböcker och pärmar kändes en ryggsäck som en bra grej. Det finns så himla många olika varianter och efter att ha letat efter rätt ryggsäck i flera månader fick jag till slut bara ta en. Någonstans letade jag efter ”den rätta känslan” men eftersom den aldrig infann sig var det helt enkelt bara att slå till. Nästa present till mig själv var nya produkter för mitt bångstyriga hår. Jag vet inte hur många olika märken jag testat för att hitta något som passar mina lockar. Även här vill jag hitta något som känns perfekt, men det gör jag aldrig, testar därför nytt hela tiden. Mitt senaste hopp ligger därför på ”mad about curls”. Tänk om det är produkten med stort P. Den jag inte kan klara mig utan…håller tummarna!
Det jag framför allt kommer behöva spara in på nästa år är sånt här. Hudkrämer. Har på senare tid älskat att lyxa till det med scrub och bodybalm och ”white chocolate” från Maria Åkerberg är en klar favorit.
Från barnen fick jag ytterligare lite läppbalsam att lägga till i min samling. Är smått beroende och måste minst ha 10 stycken i väskan om en eller två skulle tappas bort.
Fick också en ny pärm och ett fint skrivhäfte till mina nya studier. Precis vad jag behövde! Ser fram emot att börja använda dem! Fick också en fin present av min fantastiska vän Therese som tyvärr inte fastnade på bild då den befinner sig på nedervåningen i skrivande stund. Men det var en samling fina klappar det. Tack tomten!
Jag har inte gett mig själv ett nyårslöfte på jag vet inte hur länge. Därför är det nu dags. Men jag säger nej till sådana där klassiska löften som att börja träna, äta bättre eller gå ner i vikt även om jag inte skulle ha något emot något av det. Nej för mig vill jag att nästa år ska handla om att följa min känsla, ha kul och släppa på kontrollen lite.
I vanlig ordning brukar jag planera det kommande året, var ska jag lägga min energi, hur mycket jag behöver tjäna ihop osv. Och nu detta året när jag har en hel utbildning att jobba in vore det verkligen bra att lägga en plan och följa den, men nej.
Jag tänker därför lova mig själv att följa mig själv och mina känslor. Får jag en tanke eller lustkänsla att hålla en utbildning, föreläsning eller ny bok så kommer jag att följa den, annars kommer jag att låta bli.
2019 är året jag lyssnar på mig själv, på riktigt. Och om/när jag inte gör det hoppas jag att det finns någon god vän eller läsare där ute som påminner mig om det. För självklart kommer jag tappa bort mig, det hör till. Men jag vill verkligen att mitt ledord glädje följer mig under hela året.
Jag tänker därför lova mig själv att följa glädjen, lusten och allt annat som känns kul.
För är det inte bättre att ha ett nyårslöfte som känns kul, än något som man suckar över i början på januari och sedan glömmer bort? Livet är fasen för kort för att inte njuta av sin vardag och av sitt liv.
Något som är så himla viktigt för mig för att kunna hålla distans till stress och negativa tankar är meditation och skrivande. Att aldrig sluta lyssna inåt. För stunden du gör det, är stunden du går vilse.
Inga planer alltså, bara lust…(förutom planen att följa lusten då så klart!)
Jösses vilket spretigt inlägg det här blev, skulle bara skriva om ett nyårslöfte men det blev något helt annat. Men i vilket fall jag lovar mig själv att:
följa glädjen, inte lyssna på måsten
inte sätta upp regler och rutiner för mig själv som jag vet att jag kommer att tröttna på och därför inte följa
visa glädje, kärlek och uppskattning när jag känner det, inte hålla något inne
inte följa någon mentor eller guru vad gäller att driva företag, jag ska bara följa mig själv
fortsätta gå emot rädslor, stora som små…
Om du likt mig vill testa dig själv och leta efter ett nyårslöfte som kommer inifrån. Testa då med en skrivövning. Skriv meningen ”jag lovar” överst på ett papper. Sedan ger du dig själv 10-15 minuter och skriver det som kommer upp. Antingen gör du det som en fri text eller en list-övningen där du listar allt du vill lova dig själv.
Fick reda på att en intervju med mig på ämnet självkänsla nu är publicerad i studiefrämjandets tidning Cirkeln. Tack till dig som uppmärksammande mig på det. Intervjuer kommer ofta i sjok därför har jag inte alltid koll på när de publiceras. Vet att tidningen Allas (tror jag det var) gjorde en intervju i somras, så är det någon som har koll på den tidningen får ni gärna hojta till. Minns faktiskt inte ens vad intervjun handlade om….
Vilka människor har du träffat som gjort intryck på dig?
Lika svårt att svara på som det var förra året. Men personerna i min skrivgrupp har gjort starkt intryck på mig. Att så öppet och ärligt dela med sig av sina upplevelser, tankar och känslor till andra beundrar jag. Vilket mod. Jag är van att få ta del av andra människors berättelser men inte i grupp på det sättet. Att hålla i en grupp har lärt mig att gruppen blir en styrka, att se att inte bara jag kan hjälpa dem utan att de också kan hjälpa varandra. Fantastiskt!
Vilka händelser förändrade dig på något sätt?
Jag kan nog inte peka på ut en speciellt händelse som förändrat mig. Men beslutet att köpa min terapeututbildning var nog en händelse som förändrade mig på något sätt. Det är en stor skillnad på att drömma om något och sedan ta tag i drömmen.Då blir man liksom med ens med osäker. Jag kommer nog aldrig glömma våndan och det beslutet. Och förändringen inom mig när beslutet är taget, känns som att jag äntligen är på väg.
Vilka händelser fick dig att växa som person?
Hm, händelse och händelse men det där med att köpa coaching och ha en mentor och sedan komma på att det är nog inte det jag vill, har förändrat mig. Egentligen har jag nog bara velat ha någon att prata med. Att få uttala mina tankar högt liksom. Inte någon som ska rådge mig eller säga till mig vad jag ska göra. Det har nog förändrat mig och fått mig att växa, förstå mig själv bättre. Jag insåg att jag nödvändigtvis inte behövde någon med mer kunskap än mig själv utan mest bara behövde någon…
Avklarade mål:
Få ihop 150 000:- som ska gå direkt till min terapeut utbildning. -Check på den även om jag nu inte får använda hela summan till att betala utbildningen. Men målet är uppnått.
Få total koll på inkomst och utgifter. -Öh nej, men lite bättre, kanske, typ. Vi för över det målet till nästa år.
Bli klar med min kurs “skriv dina memoarer”. -Check!
Hitta stabila samarbetspartners att samverka med. -Check, hade ju ett långt samarbete med projektet friska vindar och även ett arbete ihop med Borås stad.
Ge ut bok från annan författare. -Check!
Påbörja en ny bok. -Nope…
Hitta en mentor. -Både hittade och blev av med. Starkt jobbat Jessica.
Nätverka mera. -Puh, ja det gjorde jag.
2019:
Vilka människor vill du ska komma i din väg?
Oj, vad svårt. Men jag vill ha en förebild. Längtar efter någon att se upp till. Beundra. Det är inte så lätt det där. Tror att jag letat efter det i hela mitt liv. Jag skulle också vilja ha en företagskompis. Jag har personer runt mig som driver företag som jag uppskattar mycket men jag skulle vilja ha en självklar person att samarbeta och bolla med. En person som driver sitt eget företag men där det känns som att vi driver ett ihop. Om det är något jag vet om framtiden så är det att jag inte vill jobba ensam. Jag drömmer om att ha en egen samtalsmottagning men där vill jag ha en partner. Vi kan skriva böcker och ha kurser ihop, eller bara peppa varandra i våra roller.
Det är förmodligen inget jag kommer hitta eller påbörja under kommande år men jag drömmer om det. En företagspartner att sätta mål och dela planer med.
Vilka positiva händelser önskar du ska ske som gör dig till en bättre person?
Jag hoppas att jag kan fortsätta släppa in människor. Jag kommer ångra att jag skriver det här för jag är ju en ensamvarg men känner att jag också längtar efter att umgås mer. Jag hoppas på positiva möten med människor man kan lita på och behålla i sitt liv, som man vet bryr sig på riktigt. Mer sådana vill jag träffa och umgås med. Jag håller tummarna för att jag träffar någon härlig klasskamrat som jag kan hålla i handen under de här två åren, eller att jag blir kär i en lärare som jag kan suga kunskap utav. Vet inte om det räknas som händelser men mer känslomässiga, innerliga och äkta möten önskar jag mig. Att våga lita på andra människor (vilket jag idag har svårt för och precis håller på och lära mig) hade helt klart gjort mig till en bättre person.
Vad vill du uppleva i syfte att växa som människa?
Jag önskar ha personer nära mig som vågar spegla mig. Så vågar säga till mig att stanna upp, reflektera eller vågar säga till mig när jag är trött. Det hade kunnat få mig att växa! Jag är van att lyssna och rådge andra men har få människor runt mig som faktiskt gör samma sak mot mig. Jag är så ovan med det så när det väl händer så lyssnar jag till 100 %. Minns att det skett 2 ggr i år. En gång när min vän Therese upplevde att jag varit trött det senaste och en gång när en arbetskollega kom in och bad mig tänka mig för innan jag tog ett beslut.
Jag tror att personer är rädda för att spegla mig, säga stopp. Men ibland (ofta) är det just det jag behöver. Min man är den enda som vågar säga saker till mig rakt ut, jag behöver någon mer som honom. Någon som säger emot och ifrågasätter mig. Det är en obekväm roll, men jag tror att det är sådant familj och nära vänner gör, det är liksom bara de som vågar. Men eftersom jag aldrig har låtit någon komma så nära mig, förutom min man, är det få människor som vågar ta just det där steget, att prata med mig (eller bryr sig om att göra det).
Men det önskar jag i år, att släppa fler personer nära som vågar säga emot, säga ifrån eller bara få mig på nya tankar. Jag är klart medveten om min problematik vad gäller att hålla sig till en sak eller följa strukturer och planer, och eftersom få personer säger till mig har jag haft möjligheten att dansa runt och göra lite vad jag vill. Det i sig är inte negativt, men ibland kan jag komma på mig själv med att gå lite väl långt. Som när jag får tankar på att starta ett eget skomärke, eller producera egen öl. Då behöver jag någon som slår mig i huvudet så att jag ramlar av stolen, jag behöver hjälp att vakna ur den där transen som finns när för många bollar ligger i luften. Behöver någon som tar ner en boll och kastar den (hårt) i mitt ansikte så jag vaknar upp och ser vad jag ska göra för att ta nästa steg. Inte helt ovanligt att jag fastnar i drömmar och nya projekt trots att jag redan har flera på gång. Japp det önskar jag mig (inser just nu att jag kommer få jävligt ont 2019).
Mål 2019:
Alltså jag kommer inte att sätta så stora mål tänkte jag precis skriva, men det nedanstående målen är jätte stora, för mig. Men dom är inte många. Detta året vill jag inget annat än att klara min utbildning och tjäna ihop pengar till hela utbildningskostnaden, terapi och böcker. Det känns som att det räcker. (Man kan också tänka sig att jag spelar safe för att inte få en boll i ansiktet) men i alla fall, årets mål:
Att klara mitt första utbildningsår. Det vill säga medverka på alla lektioner och klara av examinationsuppgifterna.
Lägga undan minst 1000 kronor varje månad som ska gå till min egenterapi jag behöver göra 2020 för att få godkänt i kursen.
Jobba ihop 120 000 kronor för att kunna betala resterande del av min psykoterapiutbildning.
Förra årets mål ”få total koll på inkomst och utgifter” får jag lägga till även här. Är ju aldrig en nackdel.
Det är något i dina ögon. Som att jag kan läsa dina tankar, utan ansträngning.
Det är som att jag ser alla dina känslor, att dom ligger utanpå. Jag kan röra vid dem, utan att du ryggar undan.
Jag läste din blick redan vid vårt första möte och såg hur dina ögon mjuknade, förändrades. Du kom in med ett försvar, en attityd som ramlade i golvet när du fick möta min.
Jag ser din brinnande törst, hur du söker näring, i mig. Vi finner varandra i ingenstans.
Du ser svaren i mig. Kanske för att jag kan läsa frågorna i dig.
Jag vet att jag kan hjälpa dig, ändå låter jag bli.
Få dig hel, att läka inuti.
Du ser mig som hjälten i en sorglig historia där du behöver bli räddad, och kanske är det speglingen av mig själv i dina ögon som får mig att växa och vakna. Att vilja ge dig allt du behöver.
Mina ord ger dig näring, min närhet ger dig tröst. Jag ser hur du utvecklas, växer, vecklar ut blad för blad.
Jag ser all din potential, hur stor du kan bli. Kanske är det därför jag vill fortsätta att vattna dig, fast att jag vet att det skulle dränera mig själv. Eller kanske för att ta åt mig äran, dagen då du mår bättre, när du kommer att lyckas.
Mitt ego vill bära dig, men mitt hjärta säger att du klarar dig själv.
Julen då och nu. Tiderna förändras. Vilken skillnad. Minns hur man längtade efter paketen. Jag älskar fortfarande paket, fast att jag knappt får några. Men julen har helt klart fått en annan betydelse sedan man blev vuxen. Nu för tiden är det nästan den enda gången familjen är samlad, åtminstone en hel dag tillsammans där man bara äter och pratar. Och helt plötsligt har det blivit det viktigaste. Att bara får vara tillsammans. Tiderna förändras.
Sen älskar man så klart att ge till sina barn. Att se deras uppskattning och glädje. Men den har också förändrats från när de var små. Från ett stillsamt tack till att springa ärovarv kring hela huset och pussa på en boll. Ja en sådan glädje kunde sonen visa över minsta lilla grej när han var yngre. Tiderna förändras.
I 12 år har vi samlat familjen hos oss. Men i år kommer vi att göra annorlunda. Det kommer att bli en lugn start hemma bara vi fyra för att sedan gå hem till min bror och fortsätta firandet på eftermiddagen. Barnen gillade inte förändringen, jag vet inte om jag gör det heller, men tiderna förändras.
Egentligen ville jag bara hoppa in och önska er en god jul så det tänker jag göra nu. Jag hoppas att ni har en fantastisk fin dag. Ta hand om varandra.
Idag får du ett paket. Se paketet framför dig. Hur ser det ut, hur känns det i dina händer? Blunda och öppna paketet långsamt. Vad finns i paketet, hur får det dig och må? Skriv om ditt paket och innehållet i paketet. Reflektera sedan över din text. Obs, texten ska inte innehålla vad du tror att du kommer få utan det första som dyker upp i dina tankar, skriv helt utifrån din känsla.
Ps, om du vill ge dig själv en fin present kan du idag öppna kärleksbrevet du för 24 dagar sedan skrev till dig själv. Reflektera över hur det känns att läsa texten, hur det får dig att må.
Jag vill nu önska dig en riktigt fin jul och tacka dig för att du troget kikat in här varje dag. Stor kram.
Från 1-24 december bjuder jag dig på dagliga terapeutiska skrivövningar i syfte att få dig att reflektera över dina känslor och dina tankar. Det finns ingen prestation i övningarna. Tanken är att du ska skriva med hjärtat och inte hjärnan, så fatta pennan och bara skriv utan att reflektera. Efter 5-10 minuter, eller när du själv känner dig klar lägger du ner pennan och reflekterar över dig text. Hur kändes det att skriva den, vad vill texten säga dig, finns det något du kan ta till dig eller förändra?
Föreställ dig själv i framtiden då allt har gått över förväntan. Du har arbetat hårt och lyckats med alla dina mål i livet. Dina drömmar har realiserats och du har nått ditt fulla potential. Se framför dig hur allt har löst sig på bästa tänkbara sätt och blev precis som du ville. Tänk på situationen under någon minut, se den framför dig. Sätt dig sedan och skriv under 15 min.
Var bor du, vad har du för relationer, vad gör du, hur mår du?
Från 1-24 december bjuder jag dig på dagliga terapeutiska skrivövningar i syfte att få dig att reflektera över dina känslor och dina tankar. Det finns ingen prestation i övningarna. Tanken är att du ska skriva med hjärtat och inte hjärnan, så fatta pennan och bara skriv utan att reflektera. Efter 5-10 minuter, eller när du själv känner dig klar lägger du ner pennan och reflekterar över dig text. Hur kändes det att skriva den, vad vill texten säga dig, finns det något du kan ta till dig eller förändra?
Om din hand hade en röst, vad skulle den säga? Skriv utan att reflektera.
Från 1-24 december bjuder jag dig på dagliga terapeutiska skrivövningar i syfte att få dig att reflektera över dina känslor och dina tankar. Det finns ingen prestation i övningarna. Tanken är att du ska skriva med hjärtat och inte hjärnan, så fatta pennan och bara skriv utan att reflektera. Efter 5-10 minuter, eller när du själv känner dig klar lägger du ner pennan och reflekterar över dig text. Hur kändes det att skriva den, vad vill texten säga dig, finns det något du kan ta till dig eller förändra?