Det är något i dina ögon. Som att jag kan läsa dina tankar, utan ansträngning.
Det är som att jag ser alla dina känslor, att dom ligger utanpå. Jag kan röra vid dem, utan att du ryggar undan.
Jag läste din blick redan vid vårt första möte och såg hur dina ögon mjuknade, förändrades. Du kom in med ett försvar, en attityd som ramlade i golvet när du fick möta min.
Jag ser din brinnande törst, hur du söker näring, i mig. Vi finner varandra i ingenstans.
Du ser svaren i mig. Kanske för att jag kan läsa frågorna i dig.
Jag vet att jag kan hjälpa dig, ändå låter jag bli.
Få dig hel, att läka inuti.
Du ser mig som hjälten i en sorglig historia där du behöver bli räddad, och kanske är det speglingen av mig själv i dina ögon som får mig att växa och vakna. Att vilja ge dig allt du behöver.
Mina ord ger dig näring, min närhet ger dig tröst. Jag ser hur du utvecklas, växer, vecklar ut blad för blad.
Jag ser all din potential, hur stor du kan bli. Kanske är det därför jag vill fortsätta att vattna dig, fast att jag vet att det skulle dränera mig själv. Eller kanske för att ta åt mig äran, dagen då du mår bättre, när du kommer att lyckas.
Mitt ego vill bära dig, men mitt hjärta säger att du klarar dig själv.