Jag känner mig kluven. Jag jobbar heltid, driver ett företag och ska börja studera…och jag älskar det. Vill verkligen inte plocka bort något av det. Jag behöver variationen, jag behöver grejen att alltid ha något att göra, samtidigt som jag behöver tryggheten att luta mig tillbaka på. Men jag är också en person som vill prestera, som ställer höga krav på mig själv och vill räcka till… och jag förstår att det kommer att bli än svårare när läxböckerna hamnar i mitt knä.
Det händer mycket kul på mitt jobb nu, det förändras och nya utbildningar väntar mig. Något jag längtat efter och sett fram emot i flera år. Samtidigt som uppdraget med skrivkursen jag hade i mitt företag önskar att fortsätta. Jag ser att det är något som inte får plats. Men jag vill inte ta bort något.
Jag vill inte dela på mig. Stressa mellan olika ställen. Jag vill inte känna att jag kanske missat något…att jag inte kan hålla koll. Vilket jag vet är det första som händer när jag känner mig stressad och förvirrad.
Jag försöker lägga ett pussel men bitarna får inte plats. Passar inte ihop. Jag säger nej, plockar bort för att vara snäll mot mig själv, för att förbereda mig på vad som komma skall. När en dörr stängs öppnas en annan. Jag får påminna mig om det, igen och igen. Att säga nej till något nu, är att säga ja till något längre fram.
För kanske är det kanske så…att man måste stänga en dörr för att kunna öppna en annan. Annars blir det tvärdrag och allt kommer att hänga i luften och flyga omkring? Att ta beslut känns inte alltid lätt, men som jag sade tidigare i veckan, kanske är det det enda som är rätt.