Jag har alltid haft svårt att inse mina begränsningar, än mer svårt att inse mina svårigheter till följd av ADHD då jag pressat mig till att klara allt precis som alla andra, och många gånger har det ju funkat. Men den här uppsatsen känns helt klart över min nivå. Själva prestationsmomenten, att läsa artiklar, göra intervjuer, analysera och skriva ner allt, inga svårigheter. Men nu…
Jag ska opponera i maj och nu står det viktigaste kvar, korrekturläsning och en koll av referenslistan. Det låter kanske inte svårt i dina öron men för mig kräver det en ofantlig mängd energi.
Som vanligt försöker jag att pressa mig, kom igen nu, du klarar det här, kom igen nu, bara lite kvar. MEN DET GÅR INTE! Det handlar inte om viljan, tro mig den finns där. Jag vill inget hellre än att bli klar, men det är som att hela mitt inre stretar emot. Bara ordet uppsats ger en klump i mitt bröst och när jag försökte tvinga mig själv att göra resterande arbete av vad som är kvar så kom den över mig igen, ångesten. Den som jag sluppit i månader! Nu sköljde den över hela mig och gjorde det svårt att andas, jag hörde mitt eget hjärta och det kändes som att det fastnat i min hals.
Skärp dig nu Jessica, ångest över en jävla uppsats, SKÄRP DIG! Du klarar det här!
Men även om jag läser, läser och läser så går det inte in. Bokstäverna dansar omkring och jag vet varken vart jag ska sätta punkt eller kommatecken. För första gången på länge så tvivlar jag på mig själv. Tänker att jag faktiskt tagit mig vatten överhuvudet. Kanske måste erkänna att det är över min kapcitet, över min nivå? Att jag helt enkelt inte klarar det. Jag kanske helt enkelt måste skylla på min ADHD och ge upp…
Men å andra sidan så vägrar jag styras av det, då kommer envisheten in och säger att jag inte har någon nivå, att ADHD:n aldrig kan styra mig, att det bara handlar om vilja och att jag bara måste kämpa lite till…och då är man tillbaka på ruta ett. Ibland vill jag slå envisheten över käften och be den låta mig va, men jag gissar att det är den som är anledningen till att jag är där jag är idag, att det beror på att den aldrig låter mig ge upp.
Att göra omslaget till boken, eller att skriva den, nej det känns inte svårt, men att göra det jag måste, det känns omöjligt…
[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar
Men hej, så väl jag känner igen allt du skriver och jag som inte har ADHD!
Inte vad jag vet i alla fall, men ibland undrar jag om jag inte har någon släng av någon bokstavskombination, om man nu kan uttrycka sig så om ADHD. Jag är superkänslig person och sjukskriven/förtidspensionerad på grund av posttraumatisk stress och utmattningsdepression men ger det mig mina stressattacker, handlingsförlamning och oförmåga att få något gjort samt liknande reaktioner som du skriver om. Svårt att komma till skott att skriva min bok om mitt liv som jag så gärna vill skriva men inte tycks kunna.
Jag får väldigt bra idéer och flow, färdiga meningar och hela stycken när jag inte har tillgång till dator, Iphone eller papper och penna. Som i mina drömmar, när jag badar eller duschar, när jag promenerar och eller är upptaget med något annat. Sedan är det glömt. Det är bara borta. Hur jag än jagar min dröm så skingras den bara sönder och flyter i väg. Meningarna som varit så klara och perfekta går bara inte att få tag på igen hur mycket jag än försöker att träna minnesträning. Jag blir så frustrerad, arg och helt olycklig! Varför,
Varför. För mig känns det som det skulle vara så mycket lättare om jag hade någon diagnos att skylla på. Förstå mig rätt! Det är klart att jag inte vill ha mer än vad jag redan har men en förklaring kanske till varför just varför. Nu försvinner ju inte alla problem bara för att man har något att skylla på. Det som känns skönt nu när jag bara skriver här utan att tänka så mycket, är att det finns andra som har det ungefär som mig, med eller utan diagnos.
Kan absolut förstå dig, det är skönt att kunna få ord på sin problematik. Tycker absolut att du ska försöka skriva precis som du gör nu utan krav på dig själv. Att man mår dåligt kan i för sig bero på flera anledningar och det låter helt klart som att du har upplevt mkt och har flera anledningar till att du mår dåligt. Men misstänker du att du har ADHD tycker jag absolut att du ska försöka göra en utredning. Bara att få en förklaring och kunna förstå mig själv har helt klart gjort att jag mår bättre.Kram på dig!