Jag har semester idag. Eller semester och semester. Att-göra-listan är full samtidigt som att jag vet att efter en helg i Malmö behöver jag vila. Tiden går fort just nu. Det känns som att varje dag och varje helg är uppbokad, jag har alltid någonting att göra. Livet snurrar och jag kan knappt andas.
Nej, jag känner mig egentligen inte stressad. Jag trivs i högt tempo, men nack- och ryggsmärtor och att jag drömmer om terapier och KBT, säger nog till mig något annat. Att koppla bort och koppla ner. Men det är svårt med måsten i ena handen och lugnet i den andra.
Jag tycker att jag är grym på att hålla en balans ändå, att jag lyssnar på både kropp och knopp. Och det jag stressar upp mig för är oftare små saker än riktigt stora vilket gör att jag på ett sätt ändå kan vara lugn i den där stressen.
Idag har jag ett hem som behöver städas, en kropp som behöver vila, en hund som vill gå ut, en bok som behöver läsas klart och flertalet blogginlägg som behöver skrivas. Det finns egentligen inga måsten i något av de där ovanstående. Även om det känns så. Även om jag lägger allt det där i samma hög.
Den där stressen är så konstigt, så barnslig och så oresonlig. Och ofta gör vilandet mig inte mindre stressad, utan mer, det enda som hjälper mig är att bocka av den där listan när jag egentligen borde göra tvärtom. Jag vet att jag borde ringa en vän, ta en promenad, och bara njuta av solen strålar idag. Men nu tänker jag slutföra det här blogginlägget och ta tag i den där boken. Vi får se vad som händer sen, om jag kan lämna listan åt morgondagen, eller kanske slänga den i papperskorgen och bara låta livet va. Om så bara, för en dag.