Så skönt att kunna stryka ett streck över det som är gjort!
Förra veckan kände jag mig ganska vilsen i mitt skrivande. Både trött på min text men också låst i hur jag skulle lägga upp det då uppsatsen låg så tydligt framför mig. Av erfarenhet vet jag att man inte ska stanna där när det känns motigt, utan fortsätta jobba på. Svaren kommer längst vägen och det gjorde det även denna gång.
Målet förra veckan var att klura ut upplägget och börja skriva en summering över kapitlen och detta kan jag nog säga i stort sett är klart. Jag vet också att ord kommer förändras varje gång man läser det. Man raderar alltid en mening, lägger till en ny och så fortsätter det tills manuset är iväg skickad för tryck. Så jag försöker att inte fastna där, väntar inte på att den rätta formuleringen ska komma för vad som känns rätt känns olika från dag till dag.
Omvandling pågår!
Jag tänker också att jag i denna boken skulle vilja ha ett förord, en text från någon annan med kunskap inom området. Om det ska vara någon forskare, lärare eller person inom kriminalvård har jag ingen aning om. Ska personen vara kopplad till kunskap om ADHD, brott eller dem båda? Jag vet inte, det är något jag nu just funderar över. Ideér?
Denna och kommande vecka handlar jobbet om att summera ihop texterna jag inte fått med i uppsatsen. Jag har beslutat att jag ska ha en sammanfattning i slutet av boken där det som inte var med i uppsatsen ska klippas in. Så just nu är det en röra med citat som jag behöver binda ihop med mina egna tankar. Men en sak i taget.
Det är en viktigt sak att ha med sig när man skriver en bok. En sak i taget, en bokstav åt gången. Det är lätt att tappa bort sig i tankar och texter. Man måste lita på processen och lära sig att tycka om varje del av den. Och det är den fasen jag är i just nu som jag själv tycker är roligast, det tråkiga, korrektur och förbereda för tryck, det har jag framför mig. Men en sak i taget [wp-svg-icons icon=”cool” wrap=”i”]
[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar