Nu måste man väl få säga att sommaren är här, även om det inte känns så. Själv har jag två veckor kvar till semestern men jag försöker njuta av varje dag redan nu även om de innehåller regn och blåst. Jag har trotsat vädret och tagit mina promenader ändå vilket jag är glad för.
För när man går där inser man att det inte bara är solen man är så kär i, nej det är färgerna, dofterna och fåglarnas sång och det finns ju kvar där ut oavsett färg på himlen. Jag stannar ofta till, plockar en blomma och bär med mig den längst vägen.
Jag låter den lika kupad i min hand. Då och då stannar jag till och för den mot min näsa. Jag blundar och bara insuper doften. Magiskt. Rosor, kaprifol och lilja [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]
Jag promenerar till jobbet, stannar då och då beundrar vår natur. Lyfter ansiktet mot solen, de stunder då den tittat fram. Nu vill man stanna tiden, men istället känns det som att den går snabbare. Desto viktigare att räkna alla dagarna, och inte bara dem då solen är på besök. Kanske kan det vara därför sommaren känns för kort.
Nej, låt dem alla räknas och håll dem långa. Så kanske i slutet av sommaren istället säger ”oj, de var många”.
[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar
Så fin inställning. Den ska jag hålla i minnet. För ja, visst har alla dagar sin charm!