Igår var det föreläsning i Trollhättan för en fullsatt sal. ADHD och beroende var temat. De personer som var där arbetade på olika sätt med dessa personer, socialtjänsten, arbetsförmedlingen, arbetsterapeuter osv. Och jag blir helt varm i magen av tanken på hur många bra människor som finns där ute som är intresserade, engagerade och vill hjälpa. De tråkiga som deltagarna beskriver är ju alla system man måste jobba efter som gör att personer lätt faller mellan stolarna eller hur svår samverkan mellan olika myndigheter kan vara. Men jag tänker att vi ändå är på rätt väg, vi är medvetna om problemet och alla försöker så gott det går att samarbeta för personens bästa.
Efter föreläsningen blev det en snabb vända hem för att hämta böcker och sedan till mässan ”tjejer på G” i Vänersborg. Jag inbillar mig att det var en öppnare stämning till psykisk ohälsa i luften denna kväll. Flera kom fram för berätta vilken bra grej jag gör, andra för att berätta sina egna erfarenheter inom psykiatrin. På denna mässan var det heller ingen tabu att komma fram till mitt bord. I stort sett ALLA på mässan kom fram och tittade och bläddrade i böckerna. Vilket är intressant! Kan det handla om att på denna mässa var de flesta över 30 +, i snitt kanske mellan 40-50 år. När jag förra året stod på en barnmässa var det tvärtom, nästan ingen vågade gå fram. Vissa kvinnor stod längre bort och skickade fram sin man för att köpa böcker, andra tog snabbt en bok, betalade och gick. Åldern på den mässan var nog i stället 20 +.
Ja, jag hoppas i alla fall att en förändring kommer ske i alla åldrar. Att det tillslut kommer kännas lika naturligt att prata om som sin fysiska sjukdom. Jag kommer i alla fall inte att tystna!
