Mamma stanna, jag ser en bra bild, säger att han greppar tag i min telefon. Han hittar dem, bilderna, överallt. På väg hem från skolan, när vi är mitt i ett samtal, under en cykeltur. Dom dyker upp, lite här och där. Och jag älskar det!
Min son har börjat leka med sin kamera, tar bilder jag inte trodde fanns. Titta en blomma säger jag, ta ett kort, och tänker som man gör, från mitt eget perspektiv. Men han presenterar alltid något helt annat. Så kan man också se det, tänker jag och beundrar hans kreativitet.
För det är ju det som är det fina med bild, färg och form. Det finns inget rätt eller fel. Det som är annorlunda, kan ibland vara det som blir bäst. Som allt annat här i livet, kan saker ses från olika synvinklar. Och beroende på vilket håll du ser det ifrån förändras också situationen. Det gäller bara att hitta sitt eget….och det tycker jag att han har gjort.
Och istället för att säga, ”det blev fel”, ”gör så här istället”, ”bilden lutar”, tänker jag, hm vad intressant, själv skulle jag nog gjort så här….
Han blommar upp, blir lite mallig och stolt och vill genast visa mig hur jag ska göra. Och jag tänker att vi alla ska göra just precis på vårt eget sätt. Att det faktiskt är det enda som är rätt.
Men att ta del av någons annan syn på saken kan vara så berikande. För ibland behöver vi bara se på vår situation, från ett annat håll.
