Kom hem från Malmö vid 22.00 igår kväll. Riktigt slut i både kropp och knopp. Hade en plan att idag vara snäll mot mig själv, knappt gå ur soffan och varken motionera hjärna eller kropp. Men istället ville familjen ut på en springtur och jag är väl inte den som är sen med att hänga på. Det var länge sedan jag sprang. Minns faktiskt inte när det var. Men har saknat det, längtat efter det, och tänkt att det är något jag borde ta tag i. Men ni vet, när energin inte är där. Då känns löpsteget mer som ett stort hinder än som ett steg, och jag har inte varit ens nära att ta mig över det där jätte hindret. Även om det så gott som dagligen funnits i mina tankar.
Unnade mig världens godaste raw minisemla
Det blir ju en ond spiral det där med trötthet. Ju tröttare man är, desto mindre rör man sig, och desto mer trött bli man. Känslan både efter och under passet var underbart. Jag njuter fortfarande, fast att jag intagit soffläge.
Fick en liten kick av att hitta raw food house i Malmö. Min kropp började plötsligt skrika efter grönt och i tankarna finns det återigen planer av att föra in mer av det i mitt liv.
Jag vet just nu inte om jag ska ge min hjärna en motionsrunda och läsa klart resten av min skolbok, eller om jag ska låta bli. För ibland är det ju det man vill allra minst, som man behöver allra mest…som tex den där springturen, eller en grön smoothie.
Hoppas ni haft en fin helg!