Att lyssna på sina tankar är som att dansa med vargar. Man riskerar alltid att bli biten. Även om tanken ser snäll och vänlig ut kan den komma åt dig från oväntat håll.
Man har alltid en flock kring sig, men det ända man ser är alfahannen, den som är dominant. Den tar lätt över alla andra, även om det inte är den du gillar bäst. Det kan hända att du inte gillar den alls. Ändå låter du den leda dig genom livet.
Att välja någon annan känns svårt. Du är rädd att tanken biter dig i ryggen när du vänder dig om, eller att hela flocken oväntat vänder sig emot dig.
Flocken av tankar påverkar din dag, mer än du vill erkänna. Och du kanske inte ens ifrågasätter dem, väljer vem du vill umgås med. Utan bara följer med som det flockdjur du är.
Har du tänkt på att det inte alltid är de tankarna som är starkast som är bäst, eller ens har rätt. Att de kanske leder dig åt helt fel håll eller gör dig olycklig. Eftersom tankarna känns starkare än du själv vågar du inte ens stå emot. Du är undergiven, rädd för att fly, titta åt ett annat håll.
För att du ska ta dig ur din situation måste du stirra alfahannen i ögonen, ifrågasätta allt hen säger och gör för att själv bestämma vad som är rätt. Du har rätt att välja en flock på egen hand. Att kunna dansa med förbundna ögon utan rädsla att trampa någon på tårna.
Jag vill påminna dig om att du bär på en styrka, att du är en varg bland de andra och kan förändra din situation lättare än du tror. Det är i tanken din styrka sitter, inte i dina muskler. Den som är störst är inte alltid bäst. Men den som reflekterar över sin situation, tar ansvar över den, är den som vet mest.