Jag vet vad ångest är, för jag har haft den som min närmsta vän, som min trygghet, min fiende, min börda.
Jag vet hur ångest utvecklas, för jag har stirrat den i vitögat, hållit den i handen och haft den som en skyddande ängel över mitt huvud.
Jag vet hur ångest känns, för jag har levt med den på mina axlar, i min famn eller tätt släpande bakom mig.
Jag vet hur ångest smakar, för den har bott i min mun, fyllt mina lungor och levt i mitt hjärta.
Jag vet hur ångest luktar, för jag har haft den som parfym, som sköljmedel och som balsam.
Jag vet hur ångest ser ut. Den kan vara svart som natten, ljus som dagen och allt däremellan.