Två veckors semester har gått, och två veckor är kvar. Det känns som att jag står i mitten av allt och bara ser på. Just nu är jag inne i en fas där huvudet överröstar allt. Tankarna flödar och det går fort. När någon pratar med mig pratar mitt eget huvud samtidigt till en så stor del att det blir svårt för mig att hänga med i själva samtalet. När jag sitter och försöker öva mindfullness kommer jag på mig själv med att inte ens har hört instruktören för att mina egna tankar har styrt hela sessionen. Jag försöker ta det lugn varva ner, göra så lite som möjligt på dagarna. Ändå rusar tankarna på i en hisklig fart och jag kommer inte i kapp dem. Jag försöker hela tiden att njuta av stunden och leva i nuet men kommer hela tiden på mig själv med att befinna mig någon annanstans.