Känner du av sommarångest? 1 kommentar

Känner du av sommarångest?

Man kanske inte kan kalla det jag känner för sommarångest. Men kärleken till sommaren är liksom aldrig så stor som jag innan hoppas på. Förra året skrev jag ett inlägg om hösten & jag och jag får erkänna att i år känner jag precis likadant. Jag känner mig stressad över att det är så mycket jag vill göra, men så lite som hinns med. Jag ser bilder framför mitt inre, hur jag badar, sitter ute sena kvällar och fikar med vänner, och tillbringar långa stunder i solen. Men verkligheten är precis tvärtom. Mina krafter räcker inte längre än att till fungera i vardagen, dvs ta mig upp ur sängen, försöka ta en promenad och plocka undan disken. Att njuta av sommaren ryms liksom inte inom den lilla ramen jag befinner mig i nu.

Istället för att umgås drar jag mig undan, och istället för att vara ute stänger jag mig inne. Jag känner inte att solens strålar ger mig energi istället stressar de mig till att försöka bli pigg….och glad.

Jag njuter när det ligger gråa moln över himlen, när regnet faller och när mörkret tagit över dagen. För det ger mig mer tillåtelse att vara trött, långsam och  bara sitta still.

Jag tänker fortfarande att jag ska hinna med den där fikan med en vän, att jag ska tillbringa timmar i växthuset, och hinna förundras över en solnedgång. Men jag vet att det förmodligen aldrig kommer att ske den här sommaren heller.