Nu är jag trött på att vara modig, jag går inga mer matcher mot mig själv!
Som ni vet gillar jag att jobbar efter uppsatta mål, ledord och planer. Nackdelen med mål och planer är att jag lätt glömmer bort dem, eller på annat sätt i alla fall hamnar fel. Jag råkar följa en annan tanke, eller blir erbjuden något annat som poppar upp. Jag brukar ofta hitta mig själv på platser där jag inte planerat att befinna mig. Ledord tycker jag är bra på så sätt att det är bara en sak att komma ihåg, och har du väl bestämt ett ledord så sitter det liksom inristat i din kropp.
Förra årets ledord för mig som många av er säkert redan kan lista ut var mod. Men jag är så trött på att vara modig nu så att jag vill kräkas. Det gör ont, är påfrestande och utmattande att utmana sig själv och vara modig hela tiden. Men jag skulle i vilket fall säga att jag lyckades.
Detta året raderar jag med glädje ordet mod och skriver ett nytt. För mig kom ordet naturligt och det var ordet närvarande. Jag vill under kommande år vara medvetet närvarande. Om jag lyckas med det innebär det även att massa sånna där felsteg kan undvikas. Om jag hela tiden gör medvetna val istället för att ostrukturerat vara här och där så kanske jag snabbare kommer fram mot mitt mål.
Nu blir jag jätte nyfiken på dig, vilket ledord sammanfattar ditt förra år och vad blir ditt nya?
Åh vad jag känner igen mig i texten! Jag har alltid bantat, duktigt, MEN jag GLÖMMER bort det allt för ofta.
Och jag har tänkt så mycket på det där med ”ledord” eller något som skulle vara som ett nyårslöfte… som jag ändå hellst undviker och ogillar. Men ville ha nånting att jobba på.
Igår kom jag på det och bestämde mig:
GLÄDJE!
Sen jag började i terapi för medberoende (för längesen) så har jag blivit lite allvarligare. Och när jag sen fick min adhd-diagnos och medicin mot det så ökade allvaret. Förr tog jag så lätt på allt. Ryckte på axlarna åt det mesta. Saker hände, jag gjorde misstag, fel val osv, men jag grämde mig inte. Jag gick vidare och hade oftast roligt och var glad. Det saknar jag! Så igår bestämde jag mig för att välja glädje. Inte analysera, fundera så mycket.
Vilket härligt ord! Jag håller med dig, det är lätt att bli allvarlig och tråkig. Det känner jag absolut att jag har blivit mer sen barnen kom. Jag skulle också önska att jag kunde slappna oftare och känna glädje, men sen kommer liksom ångest och kontrollbehovet och tar över. Hoppas på att få en uppdatering ifrån dig i slutet av året. Lycka till! Kram
Jag är en allt eller inget person som behöver lära mig lagom så måttlighet får bli mitt ledord 2016. Min hjärna vill dock spinna lös och säga att jag ska banta, meditera mera, yoga och en miljon saker till för att bli ”perfekt och lycklig”.
Gillar din blogg 🙂
Tack Cecilia!jag känner igen mig i det du skriver, så går mina tankar med. Allt eller inget och helst göra allt på en gång. Måttlighet var ett bra ord, lycka till och jag hoppas att jag får höra hur det gått i slutet av året. Kram
Modig är bra men som du säger slitsamt.
Ja jag är glad över min psykolog, över dom guldkorn jag träffat. Tråkigt nog är det mesta bra bemötandet jag fått inom den somatiska vården och inte inom psykiatrin. Det är ett satans dömande från psykiatrin. Dom som inte borde syssla med sådant.
Kan inte annat än att hålla med dig, har också mött många människor på fel plats. Kram till dig!
Trevlig blogg du har.
Konceptet med ledord tycker jag om. Jag har aldrig gillat nyårslöften, kanske för att jag tar rätt hårt på löften och alltså blir skuldkänslorna stora när jag bryter mot dem, vilket oftast bara blir destruktivt.
Jag tror att ett ledord för mig förra året var ”konfrontera”. Med min underbara terapeut som guide tog jag mig till slut an gamla trauman som fått ligga där i decennier utan att luftas. Vi håller inte på och gräver oändligt i saker, och träffas inte ens varje vecka, men det är som om vår personkemi får saker att hända. Flera stora grejer behöver jag inte längre vare sig älta eller undvika, ömma punkter har försvunnit.
När jag sitter här denna morgon tänker jag att något jag behöver jobba på i år är ”acceptans” (jo jag vet, modeord). Främst när det gäller min sjukdom, som jag väl borde ha stenkoll på vid det här laget. Det har jag nog intellektuellt, men inte alls känslomässigt. Jag förväntar mig varje morgon att vakna upp utan den. Att jag ska vara någon annan än den jag är och inte behöva anpassa livet efter mina förutsättningar utan få leva i en drömvärld. Så där har jag något att bita i!
Ja konfrontera är också något som kan trötta ut en och vara tufft, men är absolut ett jätte bra ord. Då tycker jag att det passar utmärkt med acceptans så att du får ”vila” lite mer detta året. Skönt att du har en terapeut som hjälper dig igenom det här. kram
Pingback: Årets ledord - Nestor förlag & föreläsning