Därför gillar inte jag när du rubbar mina rutiner 6 kommentarer

Så här mår jag när du rubbar mina rutiner

Jag gillar inte när någon rubbar mina rutiner. Det kan vara små enkla saker, men ändå kan jag bli upprörd eller nästintill apatisk när någon kommer och bryter en rutin, vana eller plan. Allting som ska göras här hemma måste planeras iförväg annars funkar det bara inte i min hjärna. Jag har som exempel en rutin att ge hundarna en långpromenad när mannen följer sonen på taido. En dag kommer min man helt plötsligt och bryter den planen. Som en blixt från klar himmel. En timme innan säger han att JAG måste ta sonen till taido då han måste till vårdcentralen.

Helt plötsligt förvandlas jag till ett barn som bara vill stampa i golvet och skrika rakt ut, men jag ståt bara och stirrar rakt framför mig. Hör du mig, säger han.

–Ja, jag hör, säger jag  men känner samtidigt att det som händer just nu inte riktigt går in. Men jag kan ju inte ta honom till taidon,  säger jag, jag ska ju ut med hundarna.

–Ja men det går inte idag , jag har fått en tid till vårdcentralen så idag kan du göra det, säger han och skakar på huvudet.

–Men kan du inte gå till vårdcentralen någon annan dag?

–Du tycker inte att det är viktigare att jag får gå till vårdcentralen än att hundarna får komma ut, frågar han undrande.

Jag svarar jo men menar nej. Jag blir arg, ledsen, jag tror att jag till och med gråter. Min man tittar förvånat på mig. Vad är det som är så jobbigt, frågar han.

Jag är förvirrad, jag vet inte vad som händer inom mig,  men det känns som om någonting går sönder, något gör ont, något känns fel. Jag förstår att det är viktigt för han att komma till vårdcentralen, och egentligen är det inga som helst problem för mig att köra min son till sin träning, ändå känns det som att någon ryckt matten under mina fötter.

–Vad är problemet, frågar han igen, än mer irriterad.

–Jag vet inte, svarar jag. Och det är sanningen.Jag vet inte varför något som egentligen inte är ett problem kan förvandlas till ett, hur något som jag gjort massor av gånger kan kännas som något outförligt.

Samma reaktion uppstår nästan varje gång någon petar in något nytt i mitt inplanerade schema, eller helt sonika byter plats på saker som redan finns där. Det är ett motstånd som väcks i mig, något som sparkar bakut och springer åt andra hållet. När jag förlorar kontrollen, makten över mitt eget liv (om så bara för en stund) är det som att jag helt förlorar mig själv.