Vill tipsa om en himla bra bok jag läst, Mod att vara sårbar av Brene Brown. Bren’e har forskat i skam och jag kan känna igen mig i mycket av det hon skriver. Hon pratar om ”Glädjefobi” som ett sätt att minimera sårbarhet. Man förbereder sig på en ständig besvikelse – för att det är lättare att leva sitt liv som besviken än att på riktigt känna besvikelse. Att det kan kännas mer sårbart att gå in och ur besvikelser än att bosätta sig i den. Man offrar sin glädje men känner mindre smärta.
Varje gång vi känner lycka och glädje är vi sårbara. Därför tillåter man sig aldrig att njuta fullt ut utan måste ständigt vara beredd på att något negativt kan hända. Man förbereder värsta tänkbara katastrof och försöker kontrollera allt. Detta för att vi försöker förekomma sårbarheten, vi vill inte att smärtan ska ta oss på sängen. Vi sitter i den besvikelse vi själva valt då vi inte vill bli överraskade.
Glädje är inte bara glädje utan glädje är också en risk, en utsatthet, en ovisshet. Man har ett lager av hemska bilder att plocka fram så fort vi känner oss sårbara. En händelse hon beskriver i boken som lika gärna skulle kunnat hända mig själv är när hennes familj sitter och har en mysig stund i bilen, de har semester, de skrattar, drar ordvitsar och hon kände för en stund sig lycklig. Men i samma ögonblick som glädjen kommer så inträder också sårbarheten, hon fick katastroftankar och bilder på hur deras bil krashar på motorvägen och alla omkommer. Skrattet byts till panik och hon ropar ”kör inte så fort” i panik till sin man. Han svarar häpet, ”men vi står ju still”.