När häggen blommar
Det bästa tiden är nu, när häggen blommar. Jag har tittat till trädet varje dag, längtat, och helt plötsligt är vi där. Jag stannar till, tar den i min hand, smeker doftar.
Tiden går så fort, vill bara ropa stanna. Det är som att man inte litar på att solen gör det, man är så rädd för att vakna upp till en himmel så återigen är grå.
Jag drabbas av någon slags stress. Att maxa sommaren, njuta av ljuset. För i morgon kan det vara borta. Men vem orkar egentligen gå runt och njuta hela dagarna, inte jag.
Barnen har rymt hemifrån för dagen. Precis som som det ska vara de varma månaderna. De är med vänner och kommer hem svettiga och smutsiga. Kanske är det det största sommartecknet av dem alla?
Själv har jag huvudvärken från helvetet och försöker ta vara på dagen samtidigt som jag inte gör någonting. Det går så där som vanligt. 
Tänkte att jag skulle fortsätta med det resten av kvällen…eller i alla fall tills något vettigare dyker upp.