Tänk vad livet snabbt förändras. Poff, så är allt man en gång hade och kände till borta. För några veckor sedan så var denna kille en alldeles vanlig frisk och glad hund. Idag är han praktiskt taget blind.
Jag vet inte om det kommer att bli bättre eller sämre, om det är så här vi får lära oss att leva nu.
Man får hitta andra sätt för allt man gjort förut. Passa upp på en gammal man som alltid klarat sig själv. Bära honom i trappor, hålla koll så att han inte trillar eller fastnar någonstans. Säga ”hej, här kommer jag” innan man tar ner handen och klappar honom. Man får försöka röja hinder ur hans väg och man får försöka göra hans liv så bra det går även om han inte ser oss som han brukar.
Han är okej, och det ända jag önskar är att vi får sju härliga år till med honom. Blind eller ej, bara han får fortsätta vara vår lilla polis och surgubbe. Den som vet alla regler och rutiner, den som ger kärlek till alla och delar ut världens bästa pussar. Den som älskar att krypa upp i ens knä och sova på ens arm. Jag hoppas nu att hans ögon läker illa kvickt så han kan slippa både mediciner och tratt. Så att vi tillsamman kan bygga ett ”nytt liv”, där allt är som förut även om inget ser ut som det brukar ❤︎