Idag vaknade jag upp med ögoninflammation (eller vad det nu kan vara), det ena ögat har svullnat upp och är dubbelt så stort som det andra. Typsikt en dag som denna då jag ska iväg och föreläsa hela dagen. Känns väldigt obehagligt när det värker i hela ögat, så det får bli en sväng till apoteket innan jag åker.
Nu är det flera månader sedan jag föreläste sist och jag känner mig jättetaggad och pepp, det som oroar mig mest är bilkörningen. Särskilt hem ikväll när det är mörkt. Men jag ska försöka bli kompis med GPS:en redan nu på förmiddagen så att vi förstår varandra.
Jag känner mig så otroligt privilegierad att få komma ut och prata för människor. Det är verkligen en förmån. Det finns inget som lyfter mig så mycket som att få möta och ta del av andra människors liv. Men det är ju du som pratar tänker ni, javisst. Men i pauser och efter föreläsningarna brukar de bästa samtalen infinna sig. När jag har öppnat upp och berätta om mitt liv, är människor inte lika rädda att dela med sig av sitt. För många uppstår en otrolig lättnad i att inte vara ensam med sina tankar och känslor, så även för mig. Ibland tänker jag att det är jag som fått med mig mest hem, fast att det är jag som stått på scen.
Jag hoppas på en fantastisk dag även om det för mig kommer att bli en sen kväll, ha en bra Tisdag!