En samlingsplats för alla tankar
Vad gör du, frågar min man. Skriver svarar jag kort och hoppas på att inte få fler frågor. Vad skriver du, frågar han med tryck i orden. Så där så at jag riktigt förstår att han vill att jag ska precisera. Ord, ingenting, allting, jag vet inte. Han höjer ögonbrynen och tittar fundersamt på mig. Men jag fattar inte, upprepar han. Hur kan du helt plötsligt bara springa iväg och skriva en massa ord? Du måste ju veta vad du skriver i alla fall, eller varför?! Jag suckar. Jag kan inte förstå att du inte springer runt och skriver ner random ord, det är bara så jag fungerar!
Ja, men jag kan faktiskt inte förklara det. I mitt huvud funkar det så att ord ofta kommer till mig. Det kan vara saker som inte ens hänger ihop som jag måste skriva ner. Det kan vara tillfälliga rim från ingenstans. En vacker mening eller två. Det kan vara känslor, ett uttryck eller fakta jag behöver ha ner på papper innan det glöms bort. Den här ordkavalkaden kan komma när som helst på dygnet och i alla möjliga situationer. När jag står och lagar mat, är ute och springer eller mitt uppe i ett samtal. Och ja jag förstår att det ser märkligt ut att jag helt plötsligt måste avbryta situationen för att hitta papper och penna. Ofta har jag bråttom att få ner det för jag vet att känslan jag har i mig försvinner på några sekunder och den uppstår liksom aldrig igen.
Min nya skrivbok!
Ett exempel på text som blev till på några minuter var till dig som inte har ADHD. Familjen var på väg ut genom dörren och väntade på mig som hade slarvat bort något. Mannen suckar och blir irriterad, nämner något om mitt ständiga slarv och jag blir ledsen. Istället för att leta upp det jag skulle sprang jag efter papper och penna och skrev ner mina känslor medan familjen stod och stampade i hallen. Men vad gör du nu, sa min man (ni kan tänka er lite smått irriterad). Vänta jag måste bara skriva ner det här, säger jag, och så föddes den texten. (Så om jag någonsin ska bli författare på heltid behöver jag nog vara arg och ledsen för jämnan [wp-svg-icons icon=”wink” wrap=”i”])
Tidigare hade jag mängder med lappar överallt, men nu har jag lärt mig att samla upp allt i en bok för att lättare hitta allt (eller ja, ok, jag har det fortfarande på flera olika ställen, men det mesta samlas i en bok). Det gör att det flesta tankar som kommer ur mig faktiskt används. Här i bloggen, i föreläsningar eller i en kommande bok.
Jag kan helt förstå att det kan verka konstigt men själv kan jag kan inte förstå hur en hjärna fungerar som inte får massa texter, meningar och plötsliga insikter som kommer till en. Det måste ju bli jättetomt [wp-svg-icons icon=”shocked” wrap=”i”] att inte ha en ordparad i skallen. Som jag tidigare nämnt är det ofta känslor som orättvisa, ilska, sorg som behöver komma ut. Och det sker genom mina fingrar, det finns inget annat sätt.
Jag tänker att vi kreativa människor arbetar på liknande sätt. Fast att vissa får ut det i färg på en tavla, och andra genom en melodi. Men för mig är det text och ord som gäller. För mig är skrivandet magi.
[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar
”Jag kan inte förstå att du inte springer runt och skriver ner random ord” – oj vad jag skrattade när jag läste detta! Känner igen mig precis! Och orden kommer ofta när det är som sämst, typ innan man ska iväg eller när man egentligen måste koncentrera sig på nåt helt annat som känns så jääääkla oviktigt just då.
(jag känner att jag fullständigt bombar din blogg med kommentarer just nu, men det är för att ALLT du skriver är bara JAAAA så är det för mig! :))
Kommentera på du bara, kul att läsa ? kul att du känner igen dig och att jag inte är ensam ☺ kram ❤