Imorse visade solen sig från sin bästa sida och jag kände hur jag medens vaknade till liv. Jag inser att jag är mer beroende av sol och ljus än vad jag tidigare trott och att mörkret påverkar mig mer än vad jag önskar. Det blev en lång morgonpromenad med hundarna till doften av gräs och syrén. Sen kände jag mig mer vaken än vad jag gjort på länge.
Efter jobbet i dag orkade jag mig äntligen ut i växthuset. Egentligen älskar jag trädgårdsarbete men oftast bara till en början, sedan tröttnar jag. Jag tror det är när allt man vill plötsligt förvandlas till måste….då är det liksom inte lika roligt längre. Det är roligare att anlägga rabatten än att rensa den. Naturen anses ju för övrigt ha en helande kraft och det kan jag verkligen hålla med om (så länge det inte förvandlas till ett måste, då är den inte så helande längre). Ny forskning har faktiskt visat att grön rehab leder till en minskad känsla av utbrändhet och en snabbare återhämtning vid sjukskrivning. Man har också sett att både blodtryck och hjärtfrekvens sjunker. Det är ju sådant vi egentligen vetat länge då naturen har används som terapirum i svensk mentalvård förr i tiden.
1980 märkte man att de i operationssalar som hade fönstret mot en park tillfrisknade snabbare än de som hade fönster mot en parkeringsplats. Jag förstår verkligen grejen med det. Samma sak gäller djur, själv mår jag aldrig så bra som när jag i lugn och ro kan få sitta och titta på hönor. Finns något så underbart rogivande att bara se på dem.
Resten av eftermiddagen/kvällen bestod av trädgårdshäng. Nu blir det filmkväll och helg! :Bye: