Du har alltid funnits där för mig, dag som natt. Men nu när jag tänker tillbaka kan jag knappt minnas ditt skratt.
Det jag enda jag ser framför mig är din trötta ögon och din ständiga kamp. Alla mina misslyckanden sögs i dig som en svamp.
Jag vet att ditt inte var mitt fel men jag önskar att jag hållit din hand. Jag önskar att jag hade stannat upp, och uppskattat dig ibland.
Jag önskar att världen runt oss hade varit annorlunda, mer anpassad efter mig. Så att du sluppit bördan som hamnade på dig.
Omgivningen putte alltid till mig men jag hann aldrig att riktigt falla, för du var ständigt där och fångade dem alla.
Inte konstigt att du är söndrig när du fick ta emot skotten. Jag önskar så att du sluppit bära den lotten.
Du tog alltid fronten och skyddade mig, och du klarade väl. Men alla murar har bristningar, och när du rasade hade du dina skäl.
Idag är du sårad, skadad efter det hårda kriget. Jag vill att du ska veta att jag aldrig önskade dig det livet.
Jag vet inte vart jag ska lägga skulden, men jag vet att den inte är din. Så snälla släpp taget om det förflutna och låt lyckan komma in.
Du har alltid varit min hjälte, mitt enda försvar. Nu är det min tur att rädda det av dig som finns kvar.
Jag vet inte vem som bär ansvaret eller på vem jag ska skylla, men jag önskar att jag ditt liv med glädje istället hade kunnat fylla.
Jag är så ledsen för att jag inte ser det för än nu.. Att anledningen till att jag står här idag, är du.
En annan text till dig som förälder hittar du här.