Just nu ser det ut som en krigszon här hemma. Vi håller på med en ommöblering av rum här i huset. Ett av mina ständigt återkommande ångestområden har varit på kvällen när jag ska gå och lägga mig. Jag fullkomligt avskyr att inte sova på samma våning som barnen. I flera år har jag ändå plågat mig, legat och oroat mig tills jag somnat av ren utmattning. Byggt planer i mitt huvud hur jag på olika sätt kan ta mig upp till övervåningen för att rädda mina barn när olika former av olyckor inträffat.
Men äntligen, ÄNTLIGEN kommer jag att slippa detta plågsamma lidande då vi flyttat ner barnens sovrum i källaren med oss. Varje natt jag lade mig brukade se ut så här :Afraid: och varje morgon så här :Tired:
Hädanefter hoppas jag på det här varje kväll :Zzzzzz: och detta varje morgon :Pleasure:
Sedan kan man ju diskutera rätt eller fel, ska man verkligen ge efter sin ångest så här? Men just nu skiter jag i vilket. Jag har haft denna kamp varje natt i flera år, just nu är jag bara glad att slippa ett av vardagens alla ångestmoment.
Ser för första gången på väldigt, väldigt länge fram emot att krypa ner i min säng, undra vad mina tankar kommer att kretsa kring nu?