Företagande & föreläsningar

#bbcon16

Igår gick bbcon (en konferens för bloggare) av stapeln och jag önskar såååå att jag hade kunnat vara där. Men för mig var det självklart ett planerat och medvetet val att inte åka. För jag vet att just nu, oavsett hur bra konferensen hade varit, så hade jag fått med mig mer trötthet än inspiration hem.

För mig gäller det alltid att planera och välja vart jag lägger min energi för den räcker liksom inte till allt jag vill i vardagen. Så hur mycket jag än önskar att jag hade varit där så vet jag att min energi behövs till annat just nu, typ min familj och mig själv. Men jag beundrar verkligen människor som tex Lalinda som anordnade själva eventet. Jag beundrar också alla som tar sig dit för att de vill förverkliga sina drömmar. För oavsett om de kommer nå dem eller inte tycker jag att själva försöket visar vad du är för en slags person. Väntar du på att saker ska hända dig eller tar du tag i det själv?

Jag kan säga att jag förmodligen har kommit långt mycket längre idag, med de val jag gjort än om jag suttit och väntat på att ett förlag hade antagit mig. 

Och något bland det värsta jag vet är människor med drömmar som inte vågar närma sig dem. Folk är så rädda för att misslyckas att de inte ens vågar försöka. Jag kan säga att jag bestämde mig ganska tidigt för vem jag ville vara. När jag beslutade mig för att ge ut min första bok bestämde jag mig för att folk fick tycka och tänka vad de ville om mig och det jag skrev. Hade jag inte gjort det hade jag aldrig vågat starta det här företaget, jag hade inte vågat fortsätta skriva, vilket är min dröm, min passion.

Det betyder inte att kritik gör mindre ont, bara att det inte är det jag vill lägga mitt fokus på. För folk kan säga vad de vill om mig, men en sak jag aldrig vill höra är att jag varit feg, att jag aldrig har försökt eller att jag inte har chansat. Nej jag vill vara modig! Jag vill hellre försöka och misslyckas, än att inte försöka alls.

För jag är en sån där person som beundrar människor oavsett tokiga idéer eller val, så länge de håller sin dröm levande. Jag ser mer upp till människor som misslyckats än till dem som inte vågat försöka. Nej, nästa år är det jag som köper en biljett till bbcon. Jag behöver verkligen bli bättre på att komma ut bland folk, mingla och få energi (även om det är det sista jag känner för just nu).

Hoppas ni alla som var där hade en fantastiskt dag, och kom ihåg att ni är grymma som ger er själva den här chansen. Som tar er dröm på allvar [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]

Så vad säger du, ska vi alla ta oss ett litet steg närmare vår dröm idag oavsett om den är liten eller stor? 

[wp-svg-icons icon=”pencil-2″ wrap=”i”] Lämna en kommentar 

Mitt huvud är fullt av företagsfunderingar. Jag har ju drivit den här bloggen i tre år nu. Tre år! Aldrig trodde väl jag att jag skulle kunna blogga om psykisk ohälsa dagligen i nästan tre år. Det var ju inte planen. Hur mycket finns det att säga liksom? Men jag känner verkligen att jag hittat hem. För i mig finns en aldrig sinande flod. Jag har texter som aldrig tar slut, och hittar hela tiden nya uppslag fast att jag redan har tvåhundra liggande.

Jag har alltid skrivit. Jag älskar det! Men har liksom inte hittat om vad jag ska skriva. Jag har drivit en trädgårdsblogg, i ca 3 dagar. Jag tänkte att det vore bra för mig att ta kort på och skriva upp vad jag hade gjort så att jag skulle minnas det året efter dagen efter. Men jag tröttnade, snabbt.

När jag startade mitt första företag drev jag en inredningsblogg, men även där försvann glöden efter ett tag. När jag skrev på min första bok hade jag en blogg om skrivande, där jag samtalade med andra författare, men även den försvann. Jag minns helt ärligt inte vad den heter eller vilken portal den låg på. Jag har liksom tappat bort den av bara farten. Hittar någon den får ni gärna säga till [wp-svg-icons icon=”grin” wrap=”i”]

Så att jag funderar, tvivlar är ju inte konstigt, det är väl mer nödvändigt. Jag skulle vilja/kunna blogga dynget runt, men bloggen tar ju också tid från annat. Sånt som uppsatsarbete, bokskrivande, föreläsningar och familj.

Och det spelar ingen roll hur jag prioriterar, det är ändå alltid hit jag halkar tillbaks, fast att jag sagt till mig själv att jag ska göra annat.

Kanske är det för att jag här får en direkt kontakt med er, en länk, ett nätverkande, som jag annars saknar. Jag vill tacka er som svarade på min webbenkät och kom med massa bra tankar via mail. (Webbenkäten är fortfarande öppen så har du inte svarat får du gärna göra det).

Jag är ingen person som slår mig för bröstet oavsett vad som händer, så att jag tvivlar på mig själv och det jag gör är normalt, för mig, och förmodligen bara en fas jag är i just nu.  Och det handlar absolut inte om att jag vill sluta med något av det jag gör, tvärtom, jag vill utvecklas, växa bli bättre på det jag gör, därav mina tankar och funderingar om förändring.

Företagsmässigt känner jag mig helt skev. Jag skulle starta ett förlag för att skriva lite böcker, när jag kände för det och hade tid. Utan press, utan måsten. Men mitt företag har blivit något helt annat än vad det var tänkt från början. Jag hade tex inga som helst planer på att börja blogga, vilket är det jag gör mest idag. Föreläsa var nog också det sista jag hade tänkt mig, vilket också är något jag gör oftare än att producera böcker.

Jag känner att bloggen inte speglar mig. Kanske är den för deppig och mörk? Och det speglar ju isåfall inte alls mig som person…. Här skriver jag om ADHD, ångest och psykisk ohälsa. Men ADHD, ångest och psykisk ohälsa det är inte jag, det är inte hela mitt liv, inte hela min vardag. Nej, tvärtom är den delen av mitt liv minimal. Jovisst, jag bär med mig det varje dag men jag ger det absolut inte lika stor plats som jag gör här, på bloggen. Här får den 100%, men i min vardag knappt 10% ,och egentligen är det ju precis det jag vill visa er,,,, men jag börja tvivla på om det är det jag gör?

Jag är en spretig person, både jag och företaget kommer förmodligen både växa och förändras, men förhoppningsvis tillsammans. Just nu känns det som om vi är i lite otakt. Så nu är det dags för förändring, och jag skulle vara jätte glad om jag fick in lite åsikter från er. För det är trots allt ni, mina läsare, som är min viktigaste publik.

Jag har gjort en webbenkät som du finner här, och som jag vore jätte glad om du tog dig tid att fylla i, tar max 1 min (om du inte är en snigel). Har du andra åsikter/råd eller tips är du självklart välkommen att maila (jessica@nestorforlag.se) eller lämna en kommentar.

Tack [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]

Vi företagare är nog speciella människor. Bara det att man längtar efter att jobba, hur normalt är det? [wp-svg-icons icon=”wink” wrap=”i”] Att driva ett företag är för mig ett perfekt sätt att få utlopp för min kreativitet. Nu på senare år när jag ser i backspegeln kan jag se att de åren då jag inte haft någon form av projekt/företag eller studier brevid mitt arbete är de tillfällen i livet när jag mått som sämst.

Företaget är det där stället där jag kan lägga all mitt extra krut på, den där energin som förvandlas till mörker och ångest om jag inte på något sätt använder den.

Men att vara företagare kan också vara väldigt jobbigt, för hur många i din bekantskap vill sitta och prata jobb, fast att det kanske är ditt största intresse och det enda du riktigt brinner för? Jag vet inte med dig men för min del känns det som att de flesta om de ens nämner något frågar av artighet och inte av rent intresse.

Marknadsföring, bokföring, statistik, inköp och försäljning, hur kul tycker andra egentligen att det är? Jag har dock svårt att tänka mig något roligare, i alla fall när det kommer till mitt eget företag  [wp-svg-icons icon=”grin” wrap=”i”]

[Tweet ”Jag känner så ofta att jag bara vill prata med någon, bara säga mina tankar och idéer högt.”]

Det kan verkligen vara ensamt att vara egen företagare, jag känner igen mig mer i orden egen än i ordet företagare. Jag är en person som vill ha ett bollplank, även om jag inte tar emot bollen när det studsar tillbaka. Jag vill liksom bara ha någon där, att kasta över frågan till.

Jag tror att det är svårt att växa ensam. Jag känner i vilket fall ofta att jag behöver stöd, hejarop och bekräftelse från andra. Därför är jag så glad att äntligen ha hittat några personer i min hemkommun som vill träffas av precis samma anledning.

Kanske kan det stilla min hunger, förhindra min impulsivitet och puscha mig framåt när jag känner att allt går trögt. Ensam är det lätt att tappa bort sig själv, att se andras mästerverk och förminska sina egna.

Jag skulle inte säga att ensam alltid är stark, ibland är ensam bara just ensam.

Företagare och ADHD? -Min företagsresa

Några av de vanligaste frågorna jag får när jag är ute och föreläser är: Hur har du som har ADHD lyckats läsa på högskolan, respektive hur klarar du av att vara egen företagare när du har ADHD.

De vanligaste bilden av en person som har ADHD kanske inte är en högskolestuderande egen företagare men det betyder inte att de inte finns, nej tvärtom. Jag har träffat massor. Nej att driva företag kanske inte är något för alla, varken med eller utan diagnos. Man måste nog verkligen känna att det passar en, man måste ha någon form av eget driv.

Min företagsresa har inte varit en spikrak väg. Anledningen till att jag har ett företag är att jag inte vill stå still, jag vill jobba i min egen takt och med det jag brinner för. I ett företag kan jag pausa, vila, jobba på när jag vill utan att någon säger till mig och det finns ju både för och nackdelar med det så klart. Jag har gjort misstag -många. Men jag har också lärt mig en heldel på vägen.

Mitt första företag vare en webbshop, det var en impulsgrej, jag var uttråkad och tyckte att Odd molly hade snygga kläder, så varför inte köpa in en massa och sälja vidare. Win, win liksom?! Ha ha, den som känner mig vet att jag inte har ett brinnande intresse för mode även om jag tycker om att vara fin. Men vid sidan av studier, nyfödd unge och extra jobb på behandlingshem, vad kan passa bättre än att ha en egen webbshop liksom?

Nej det var ingen bra idé, och det var inte för att det gick dåligt, utan mer för att jag blev uttråkad, som jag sålde den vidare (butiken hittar du här). Jag har inte ångrat en sekund att jag varken startade eller sålde för jag lärde mig massor!

Men sen blev det ju tomt, jo jag pluggade på heltid, extra jobbade och hade ett litet barn men det fattades något. Jag startade då upp en förening, men eftersom andra inte hade samma driv och ork som jag själv kunde jag inte bära den på mina axlar och den fick läggas ned.

Och sen föddes nestor förlag. En bok tänkte jag, det kommer bli jätte bra. Jag kan sitta och pula och skriva lite när jag vill, inga krav, inga måsten. Ja det var i alla fall tanken. Men med boken kom en föreläsningsförfrågan, något som jag inte hade en minsta tanken på och med bloggen trillade det in fler, ja och sen började tankarna växa och växa, och från att vara ett litet företag som jag bara kunde greja med lite när jag vill, tycker jag att det nu bär upp mitt liv, är en del av mig, även om det inte är just företaget jag försörjer mig på.

Om jag jämför med mitt förra företag så känner jag verkligen att det här är jag, att få skriva, prata, träffa er….det ger mig så mycket energi.

Jag tänkte i några veckor framöver prata lite mer just om företagsamhet och ADHD, kanske ge dig tips och råd på vägen, kanske får du också höra fler historier från andra personer hur det gick till när de blev med företag, deras misslyckanden och framsteg. Har du frågor eller om det är något speciellt du vill att jag berättar om så maila gärna.

Energigivande föreläsning

Vilken fantastisk kväll det var igår. Och vilken fantastisk publik! Det kändes verkligen som en av de där föreläsningarna där jag fick tillbaka mer än vad jag gav. En sådan där kväll där man åker hem med en varm känsla i magen, och man känner att ja..det här vill jag göra igen, igen och igen.

Nej för alla föreläsningar känns verkligen inte så. Ibland har jag åkt hem dränerad, tung, fattig. Vid tillfällen har jag frågat mig själv varför, varför gör du så här mot dig själv. Men sådana där kvällar som det var i går, där får jag svaret.

Jag gör det för att du ska få känna att du inte är ensam, för att du ska få ett bredare perspektiv eller kanske en annan synvinkel. Jag gör det för att få utlopp för all sorg och all smärta där inne. För att förvandla den till energi, till något användbart, till något fantastiskt.

Jag gör det för att ni är nyfikna, ställer frågor, ber om råd, samtidigt som ni delar med er, berättar eran verklighet..för mig.

Jag gör det för att jag är trött på att vara tyst, för att jag vägrar att skämmas, för att jag vill ge dig hopp. Visa dig att du kan, precis lika bra som jag!

Tack Sjuntorp för en fantastisk kväll [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]

Föreläsning Rommele kyrka

På Onsdag föreläser jag i kyrkans hus, Sjuntorp kl 18:00. Det är fritt inträde och öppet för allmänheten att komma. Det blir första föreläsningen för mig i år och jag känner mig taggad till  tusen. Äntligen har den där tröttheten släppt taget om mig och nu längtar jag efter att få komma ut igen.

Det blir föreläsningen ”Min bor & jag” fast i förkortad version på en timme. Självklart finns jag kvar en stund efter föreläsningen för bokförsäljning och samtal (kommer även ha med mig kläder från wear your label). Så ta tag i grannen, vännen eller kanske din familj och kom vet ja.

Har väntat in lite nya varor från wear your label, men en del av det hade tyvärr tagit slut. Över atlanten kom i alla fall detta linne flygande. Den är en av mina favoriter. Älskar färgen, känns vårigt [wp-svg-icons icon=”cool” wrap=”i”]

Passa på, endast ett fåtal i lager!