Jag har berättat för er om mitt första konsultuppdrag som utbildningssamordnare på Bergströms, nu är ett till konsultuppdrag klart och det är att vara begravningsrådgivare för Fenix begravningsbyrå.

Tro mig när jag berättar att jag gick och velade om jag skulle tacka ja eller nej till uppdraget. Något i min mage sa ja, men något annat skrek nej. Jag försökte rannsaka mig själv och kom fram till att det som tilltalar mig är att det på många sätt kan likna den terapeutiska rollen då jag möter människor i sorg och/eller kris. Att jag får vara en trygg punkt, ett stöd och likt min terapeutroll så handlar det om förtroende och tillit. Nej-känslan kommer nog med det sorgliga att det just är en begravning, någons död. Jag är rädd för att bli påverkad, ledsen, kanske till och med ångestfull av allt jag kommer att möta.

Tänk att behöva anordna en begravning för ett barn eller över huvud taget för någon som ”gått bort för tidigt”, det är ingen rolig uppgift. Men samtidigt något som måste göras. Eftersom jag sedan länge vägrar att följa min rädsla bestämde jag mig för att ta jobbet. I bästa fall blir det ett bra sätt att bearbeta och behandla mina egna rädslor kring sjukdom och död, och i värsta fall får jag tacka nej till uppdrag.

Fördelen med att arbeta för just Fenix är att jag arbetar på distans och kan ta uppdrag från hela Sverige, allt sköts digitalt. Men för dem som bor i närområdet är det givetvis ok att träffas i min terapistuga.

Så om bara någon vecka eller två kommer jag att anordna min första begravning. Det känns både spännande och skrämmande, men framförallt känner jag en väldig ödmjuk tacksamhet 🙏

Som jag tidigare berättat kommer jag att vara tjänstledig till hösten och ett halvår framåt för att bedriva min egen verksamhet. En del av min verksamhet består av att ta emot terapiklienter och hålla i gruppterapi, men för att ha en större trygghet ekonomiskt kommer jag även att behöva andra uppdrag. För nackdelen med terapiklienter (förutom att de ofta av/ombokar och gör att man står utan inkomst) är ju att man jobbar bort dem. Själva syftet med terapi är ju att de ska må såpass mycket bättre att de inte behöver mig. Mitt mål (just nu) är att jobba med terapiklienter till 20 % dvs en dag i veckan och resterande tid ha övriga uppdrag tills att jag känner att företaget är mer stabilt och jag kan öka på min klientlista.

Ett avtal som precis är klart är att jag kommer vara utbildningssamordnare för Bergströms KBT-utbildning. Förutom att vara kontaktperson mellan lärare och elever kommer jag också ansvara för företagets sociala medier vilket känns skit kul. (Så är du terapeut eller nyfiken på att bli, in och följ @bergstromsutbildningar på instagram). Jag kommer att arbeta 20 % till en början men förhoppningsvis kan vi öka upp det relativt snabbt och en plan är ju att jag också ska gå in som lärare på olika utbildningar sååå roligt! Jag kommer också bedriva bergströms blogg där jag har som mål att intervjua båda lärare och elever, samt prata om KBT och hur vi kan bli bättre terapeuter.

Är otroligt glad och tacksam att denna möjlighet öppnade sig, jag har fortfarande tre andra avtal på gång som jag håller på att se om vi kan hitta samarbetsmöjligheter så mer info kommer så fort något blivit klar. Det bästa hade ju så klart varit att bara ha två eller tre olika uppdrag för att inte bli för splittrad. Men just nu får jag givetvis göra det som krävs för att pengarna ska rulla in. Det känns både spännande och skrämmande, men mest känner jag en otrolig glädje och lättnad.

Den senaste tiden har jag känt mig så otroligt nedstämd och kraftlös på mitt ordinarie jobb och att nu känna hur drivet kommer tillbaka är magiskt. Jag blir återigen påmind om att känslan inte alltid handlar om mig (att jag är i en depression eller är utbränd) utan att det ibland mer handlar om att man är på fel plats ❤︎

Jösses vilka rädslor jag nu brottas med just nu, och motivationen och tron på mig själv hoppar verkligen upp och ner. Allt från att ”det här kommer bli så jäkla bra” till ”jag kommer aldrig att klara det” och svängningarna sker inte bara över en dag, nej, ibland över en minut.

Ni som inte har en aning om vad jag pratar om så handlar tankarna om att lämna mitt jobb och driva eget på heltid, eller kanske halvtid beroende på hur många uppdrag jag kan hitta. Så livet just nu består av att leta konsultuppdrag och hitta lösningar på att försörja mig.

Min första tanke var att behålla en fot på jobbet, dels för att jag inte vill lämna mina klienter jag har i pågående samtal, men också för att halvt som halvt ha en trygghet. Men när jag i veckan fick reda på att jag fortfarande inte kan göra vad jag vill i mitt företag trots att jag är tjänstledig så brast det. Då försvann den livlinan.

Jag brast ut i tårar när jag lade på luren. Osäker på om det var av ilska, lättnad, rädsla eller sorg. Att lämna allt det där jag en gång älskat bakom mig. Kriminalvården har verkligen känts som hemma för mig. Jag har varit där i snart 10 år och kan utan en tvekan säga att jag uppskattat och älskat mitt jobb. Jag har varit stolt över mina uppgifter och min arbetsplats….och kanske är det det som gör ont. Att lämna den kärleken och identiteten. Samtidigt som jag nu känner mig kvävd och det är anledningen till att jag inte kan stanna kvar.

Ingenting är färdigt än men jag står på den där bergskanten med en fot i luften och en fot kvar på marken. Vissa ropar hoppa, dom menar att det inte gör något om man faller platt till marken och blir liggande ett tag. Medans andra säger stanna kvar, vänta, skaffa livlinor och fallskärmar. Bygg en stege och klättra över långsamt. Jag vet inte vilket öra jag ska lyssna på. Det enda jag vet är att det blir tungt att balansera på en bergskant.

Jag ger mig någon månad till för att hitta lösningar och undvika kraschlandningar, men om du ser mig stå kvar på kanten efter det så är det okej att du puttar. För ingen kan leva sitt liv på ett ben.

När corona kom var det så många drömmar och ideér som blev sönderslagna. Jag hade planer på workshops, föreläsningar och olika event. Men allt dog i samband med pandemin som bröt ut. Ja, jag är givetvis inte ensam om det och är inte den som ska klaga då mitt liv inte har slagits i spillror. Nej inte mycket har förändrats förutom de där drömmarna som fick ställas in. Även om vi alla nu tycks se en ljusning så orkar jag inte vänta. Nej, jag vill fortsätta skapa, drömma och testa nya saker. Sagt och gjort.

Den 27/5 startar jag upp ”selfcare cafe”. Det är ett virtuellt cafe där vi kommer att hålla ”kvinnokvällar” med olika samtalsämnen i fokus. Kanske blir det också olika föreläsare eller livsberättelser vi får höra om. Ja tankarna är givetvis många och min vision är att jag en gång i veckan erbjuder dessa kvällar där vi tillsammans kan ta en virtuell fika samtidigt som vi reflekterar och inspireras. En annan förhoppning är att bygga nätverk, både jag och du, att man både skapar nya kontakter och nära vänner.

Jag är medveten om att mina drömmar ofta är större än verkligheten, men försöka måste man ju 🙂

Min tanke är inte att jag ska hålla låda, utan att vi allesammans ger och tar, vi delar med oss, lyssnar, ber om tips eller ger råd. Jag tror att vi tillsammans kan skapa magi!

Så vill du vara med? Boka din plats här ⬅️

Nej, men du har väl inte glömt känsloskolan på jessicahjert.se

Isåfall kan du se detta som en vänlig påminnelse. In och kika vet jag!

Tack alla fina för alla lyckönskningar som for in när jag berättade om att jag nu har bestämt sig att gå mot min dröm, om och när portarna öppnar sig. Det känns givetvis superläskigt, både att ta steget men också att säga det högt då jag är rädd att inte nå mitt mål och falla platt på näsan så klart. Men men, jag skulle ångra mig för alltid om jag inte försökte.

Jag hoppas att jag efter sommarsemestern skall kunna gå ner på halvtid och sen sex månader där efter kunna säga upp mig och jobba i mitt egna företag och/eller på konsultbasis. Men framtiden är oviss. Corona ställer så klart till det då det hindrar mig från att hålla föreläsningar, utbildningar och gruppmöten. Det hindrar ju också nätverkande då det jag skulle behöva just nu är att skapa kontakter. Men inget är omöjligt, det är bara lite lite svårare.

Jag tänker inte ge upp utan det är fullfart framåt som gäller och skulle du vilja hjälpa mig fram på vägen skulle jag vara super tacksam! Jag kan inte hjälpa dig kanske du tänker, men jo visst kan du det, genom tex:

• Känner du någon som behöver samtalsstöd och behandling? Tips gärna om mig (utför även samtal digitalt).
• Behöver din arbetsgrupp handledning/utbildning? Jag finns här för dig 🙋‍♀️
• Vill du ge bort en gåva eller behöver köpa en födelsedagspresent? Kika gärna in i min webshop
• Behöver din arbetsplats snabb avlastning och hjälp? Jag ställer upp på både kortare och längre uppdrag på konsultbasis!
• Behöver din arbetsplats krisstöd? 🙋‍♀️
• Letar din arbetsplats efter föreläsare? 🙋‍♀️
• Behöver din arbetsplats personalvård i form av samtalsstöd/behandling? 🙋‍♀️
• Har du kanske tips eller känner kontakter du tycker att jag borde ta? (Är tacksam för allt).

Och självklart blir jag glad för varje kommentar, rekommendation, gilla markering eller delning. En liten handling från dig är en stor gåva för mig ❤️

Tack återigen, för ditt stöd! 🙏

Jag bär en stressklump i magen men vilar samtidigt i tacksamhet. Jag har tagit beslutet att ta tjänstledigt/eller säga upp mig så fort jag hittar ett konsult/handledningsuppdrag eller får in tillräckligt många samtalsklienter. I samma vecka jag säger det högt till chef, medarbetare, vänner, familj och mig själv. Så börjar det trilla in förfrågningar och jag tror knappt mina ögon. Hur magiskt är det inte?

Nej jag har inte (än) tillräckligt många klienter eller uppdrag för att ta det där stora steget jag beslutat mig för att göra, men klientstocken ökar och det gör mig så himla glad.

Varje mail, även om de inte bokar in en tid, gör mig lycklig. Dels för att de har hittat och tänkt på just MIG, men också att dom har kommit till en process där dom är redo att jobba med sig själva.

Det är mycket nu, jag jobbar vardag, kväll och helg. 150 % skulle man kanske kunna säga och ja, jag är trött. Men samtidigt är jag bestämd och glad. Jag känner i magen att det här är rätt väg att gå. Jag är redo nu.

Jag är medveten om att det kommer att vara tufft ett tag. Jag kommer därför vara noga med att vila och prioritera mina aktiviteter för att hålla koll på min energinivå tills den dagen jag är närmare min dröm och istället vinner tid och inte som nu, förlorar den.

Ja, jag har en stressklump i magen, men samtidigt vilar jag i tacksamhet.

Mer info om min terapiverksamhet finner du här; jessicahjert.se

Blunda och dröm dig bort. Du känner doften av skog och kan nästan känna mossan under dina fötter. Mmmm.  För att nästa dag testa en ny doft och känna den uppiggande doften av rosmarin och citron, så kraftig att du nästan känner smaken i din mun. Sommar, sol och ny energi.

Ok, om jag bara hade fått välja en enda produkt från min ”self care store” så hade det varit en aromadiffuser.  (Om jag inte redan hade någon vill säga, vilket jag har, typ en i varje rum.) Varför? Jo det ska jag berätta för dig.

Det är inte bara för att få en god doft i mitt hem och att det ger mig en myskänsla. Jag tycker också att doften gör mig lugn och mer närvarande. För mig blir det en påminnelse om att stanna upp, andas. I diffusern använder du eteriska oljor vilket det finns en uppsjö av. Variationen är oändlig. Du kan blanda ihop egna dofter efter tycke och smak eller köpa färdiga blandningar. I mitt vardagsrum väljer jag ofta träiga, lugnande dofter, i köket uppiggande så som mint eller citron, och i sovrummet lugnande så som lavendel.

Jag tycker också att det är härligt att ha på diffusern när man städar, den hjälper till att ge hemmet en ren känsla och för mig som har djur har den också kommit väl till användning för att täcka andra mindre behagliga dofter efter att det hänt en olycka. En diffuser kan stå för sig själv, du behöver inte vakta den eller ens vara i samma rum, när vattnet tar slut, stannar diffusern av sig själv. Det är en fördel tycker jag som har både katt och hund och inte kan lämna rummet med levande ljus. Diffusern kan stillsamt stå på hela dagen och gör sitt jobb tyst i bakgrunden. Fördelen med just denna diffuser är att den är tyst, liten och nätt. Den får plats i varje hem.

5 anledningar till att bör du skaffa en diffuser:

• Hemmet doftar gott.
• Doften ger hemmet en mysig känsla.
• Dofterna kan hjälpa dig komma ner i varv, sova, bli pigg eller fokuserad.
• De eteriska oljorna har välgörande effekter på dig och du kan välja doft efter humör och tycke.
• Perfekt att använda för att täcka andra dofter så som mat-os, eller använda i samma rum som din kattlåda eller ditt eget badrum.

Sugen på att skaffa en diffuser? Du hittar dem här, passa på, endast tre stycken kvar i lager!

Ljuset hittar du här.

Jag älskar verkligen mitt lilla place. Jag älskar också varje pinal jag har där inne, och allt jag gör när jag är där. Terapistugan består liksom aldrig av vardag, stress eller konflikter. Nej här andas man bara harmoni.  Förutom att ha klienter på denna fantastiska plats går jag också hit ut när jag ska meditera, yoga eller styrketräna. Jag är där för att podda, ha månadsavstämning med bästisen eller för att bara vara för mig själv.

Jag önskar verkligen alla en sådan plats. Det är guld för sinnet.

Butiken har fyllts på och jag längtar efter att ta hem fler klienter och kunder. Vill ha workshops, möten och ”self care kvällar”. Tänk att allt man förut tog för givet och bara kunde anordna på en dag nu är en längtan, en dröm. Men jag längtar och drömmer på och försöker utöka mitt lager sakta men säkert.

Mysigt när folk kan komma och dofta, klämma och känna. I framtiden så…

Jag tänker just nu mycket på att komma vidare. Att inte fasta i mitt företagande och bara låta det bli något jag gör vid sidan om mitt heltidsarbete. Jag har jobbat 150 % i över 8 år nu och jag börjar bli trött. Trött på att jobba vardag, kväll och helg. Trött på kämpandet… men ändå inte beredd att ge upp. Något i mig vill det här så stark, säger att jag kan och ska mer. Och det tror jag verkligen på.

Förra veckan hade jag handledning och då tog jag upp företagsfrågan som är mitt största bekymmer just nu och det var så skönt att prata med någon som ligger framför mig. Som kan ge mig tips, vägledning och en skopa mod. Det kan verkligen behövas.

För det är läskigt att kasta sig ut, och helt ärligt är jag inte den personen som gör det. Isåfall hade jag gjort det för länge sedan. Nej jag gillar stabilitet och trygghet…och sådant finns det inte så mycket utav när man driver eget. 

När jag kom hem i från med handledning var jag full av pepp och mod. Men sen dalade det…när rädslorna kommer ikapp en. Som tur är har jag en tid inbokad om två veckor igen och fram tills dess vill jag ha gjort alla mina uppgifter så det är bara att köra på. Ibland behöver man någon som får ner en på jorden och ibland behöver man någon som sparkar en i baken. Så är det bara.

Denna veckan har jag samtal varje kväll i veckan efter jobbet, även helg så därför gäller det att vara extra varlig och snäll mot mig själv denna veckan och se till att ta igen mig nästa. Det är verkligen en balansgång det där med att vilja och orka, och just nu är min vilja större än orken, å andra sidan är det kanske bättre än motsatsen 🙂

Önskar er en fortsatt fin vecka!