Författare: jessica hjert
-
Vi måste bryta tystnaden, NU!
Vi måste bryta tystnaden, NU! I måndags tog en person sitt liv. Hen avslutade sina sista levande minuter på en plats jag går förbi varje dag. Jag var där, minuter, eller kanske var det sekunder efter att olyckan skett. Efteråt blev det tyst. Men hör inte ett ljud om olyckan någonstans. Tidningarna fortsätter att rapportera…
-
Din sista dag!
Till min fina arbetskamrat: Din sista dag och jag vill inte möta dina ögon, rädd för att brista ut i gråt. Jag vill inte ge dig en kram, jag vill inte ta farväl. Jag vill springa ut bakvägen utan att möta någons blick. Jag vill ge dig en gåva men istället får du mina ord.…
-
Din perfekta dag!
[wp-svg-icons icon=”quill” wrap=”i”] Augusti månads skrivövning handlar om din perfekta dag. Hur skulle den se ut? Sätt dig ner när du har en stund för dig själv. Blunda och börja fantisera, när du känner dig redo börja skriv. Skriv i 10 minuter utan att lyfta pennan från pappret. Strunta i stavfel och grammatik. När du är…
-
Konsten att göra ingenting
Ibland får jag påminna mig själv om att jag redan gjort min arbetsdag när jag kommer hem. Att åtta timmar räcker och att det är ok att bara vila och sitta still.Jag måste inte jobba, jag måste inte göra något, men ändå är det så svårt att låta bli.Bara svara på ett mail, bara skriva…
-
Möten, juice och en springtur
Återigen tack för ert stöd. Ni är så fina. Känns ganska fantastiskt ha så många personer runt sig (vissa av er som jag aldrig ens har träffat) men som ändå erbjuder ett lyssnande öra, och vill ställa upp. Det värmer verkligen i hjärtat med sådan respons. Tack! Igår for jag till ett stormigt Stenungsund för…
-
Någonting har hänt
Från att ha dansat på molnen i flera månader fick jag en käftsmäll i veckan. Det var som om allt föll över mig igen och den där gråten kom tillbaka. Rädslan av att möta någons ögon för att man vet att dom kommer fråga om jag är ok. Jag är allt annat än ok, och…
-
Dessa jävla diagnoser!
Jag möter ibland människor som tröttnat på diagnoser, som menar att det är ”diagnoshysteri”och som när ämnet kommer upp med ens slår dövörat till. Människan har i alla tider försökt att dela in saker runt oss i olika fack och att det också görs inom psykiatrin tycker jag inte alls är fel, förutsatt att man…
-
Kanske…
Kanske borde jag ha sett någonting. Kanske borde jag ha anat att något var fel. Jag om någon borde ha vetat! Kanske blir jag arg på mig själv fast att jag vet att det inte finns någon anledning, och kanske blir jag rädd, för att situationen kommer att upprepas. Kanske blir jag lite besviken på…
-
Trassel på tråden
Ibland känns mitt huvud som ett trassligt garnnystan och det känns som ett dagligt arbete att försöka reda ut sig själv. Ibland tappar man tråden och då känns det som om man förlorat sig själv helt, man tittar på röran utifrån och tänker att det här, det går aldrig att lösa. Man blir utmattad av…
-
Tack!
Tack för fina mail och peppande kommentarer. Såklart att det känns att gå utanför sin ”comfortzone”, men ert stöd gör att det ändå känns 100 gånger lättare. Jag är inte den som vill leva utan att chansa, som egentligen är rädd för misslyckanden. Äh, det är bara att ställa sig upp igen och skaka av…