Kanske borde jag ha sett någonting. Kanske borde jag ha anat att något var fel. Jag om någon borde ha vetat!
Kanske blir jag arg på mig själv fast att jag vet att det inte finns någon anledning, och kanske blir jag rädd, för att situationen kommer att upprepas.
Kanske blir jag lite besviken på dig, som inte bad om hjälp, eller var det kanske det du gjorde, utan ord.
Kanske missade jag signaler som du lade framför mina fötter, kanske trampade jag på dig som alla andra.
Kanske har jag ingen roll i det här alls. Kanske är jag bara en liten bifigur utan plats, utan syfte. Kanske tvivlar jag på mig själv, på mitt syfte, på min kunskap. Kanske undrar jag om skulden alls är min att bära.
Kanske funderar jag på om det fanns något som jag överhuvudtaget hade kunnat förändra, eller kanske var det just det jag gjorde. Kanske väcker händelsen känslor i mig, för stora för att jag ska kunna hantera, eller kanske hanterar jag det precis som jag ska.
Kanske känner jag för mycket. Kanske har jag inte någon rätt att ens vara påverkad. Kanske överdriver jag. Kanske spelar det ingen roll.
Kanske hade vårt möte ett syfte, kanske fanns det ingen mening alls. Kanske blev jag lurad, förevigt förledd. Kanske förändrar du för alltid min situation eller kanske händer ingenting.
Kanske är jag sårad, besviken. Kanske sörjer jag ett lyckligt slut. Kanske funderar jag över dina tankar, kanske lider jag med din sorg. Kanske känner jag din smärta, kanske sörjer jag hjälpen du aldrig fick.
Kanske är jag arg på ditt beslut, kanske ville jag ha chansen att säga ett sista ord.
Kanske vet jag inte vad jag känner, kanske känner jag inget alls. Kanske är frågetecknet större än dess svar och kanske kommer jag aldrig att få veta.
[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar