Jag lämnade veckan utan att känna mig klar med mina arbetsuppgifter, hela kroppen skrek att jag behövde en paus -och jag tog den.
Jag har vägrat att jobba i helgen även om jag vet att jag har mycket att göra. Bra -men ändå dåligt.
Resultatet blev att jobbet har funnits med mig i tankarna när jag la mig på kvällen, när jag vaknade upp mitt i natten och på morgonen. Jag är glad att jag inte gick över min egen gräns och har satt mig med arbetet över helgen, men läxan jag lärt mig handlar om att avsluta veckan på rätt sätt för att få en bra helg.

Att fly från den ger dig ingen vila, tvärtom. Så veckans mål är att landa den med ett lugn i magen. Att andas, göra klart, innan jag avslutar min dag. Jag ser fram emot måndag för att beta av kommande att-göra-lista och tar med mig läxan i bakfickan…minst en lärdom rikare ❤️

Veckans bild.

Vad händer i veckan: 

Denna veckan är det mindre samtal än förra veckan. Jag har två heldagar hemma och tre halvdagar med möten på mottagningen. Så en relativt lugn vecka jämfört med många andra. Det är ett ”ny möte” denna veckan, resten är i pågående behandling. Sedan väntar lite administrativt jobb denna vecka så som att skicka offerter och fakturor. En skön arbetsvecka med flera håltimmar som jag ska försöka att ta till vara på.

Något kul att se fram emot:

Ja förutom jobb så ska vi till Liseberg i veckan. Första gången man kommer ut på över ett år så det kan man väl inte mer än att se fram emot, även om jag vanligtvis avskyr Liseberg. Jag ska även vara med på en workshop i kreativ målning, det ska bli spännande trots att målningen inte är min starkaste gren.

Träning & selfcare:

Jag tränar numera rörlighetsträning och bodypump för att försöka förbättra min ryggsmärta. Denna vecka ska jag pröva att träna dagtid istället för kväll. Jag ska också prioritera yogan VARJE DAG och inte bara när jag har som ondast i ryggen. Jag har numera all möjlighet i världen att styra min tid och inget att skylla på. Så jag behöver se till att ta mig i kragen och bara göra det. Eftersom att jag numera inte träffar vänner eller arbetskamrater på dagtid behöver jag lägga in det i mitt schema och försöka få till det någon gång i veckan på kvällstid. Det är lätt att prioritera bort men ack så viktigt för min hälsa. Om det är något jag lärt mig under mina månader som egenföretagare på heltid så är det vilken socialvarelse jag är. Jag behöver människor för att må bra. Jag har också bokat tid till psykolog i veckan. Det är selfcare för mig, jag tar min hälsa på allvar och behöver någon utifrån att prata med om min livsomställning.

Hundträning:

Hundträning är en viktig del av mitt liv just nu varken jag vill eller inte då Dex mer eller mindre gör mig galen just nu. Mina utbrott och sammanbrott hänger tättsamman men hans energinivå och sätt att utmana mig. Denna vecka SKA JAG få tag på en hundtränare/hundpsykolog. Jag har försökt i flera veckor nu och dom är OTROLIGT sega med att svara på mail (ja, jag har så klart prövat att ringa också jobbig som jag är). Får jag inget svar eller ingen tid nästa vecka kommer jag i princip stå utanför någons dörr tills de släpper in mig. Eller nej, så långt kanske jag inte ska gå. Men då kontaktar jag kanske 100 hundtränare och hoppar på första bästa svar. Om någon inte visste det så AVSKYR jag att vänta. Ja, även på ett mailsvar. HUR kan det ta en vecka att svara på mail??? Speciellt om man är företagare. Vill man inte tjäna pengar? Oförståeligt.

Förhoppningsvis har både jag och hunden besökt en psykolog innan veckans slut;) Kanske blir vi ordinerade parterapi. Vem vet:) Oavsett så ser jag grymt mycket fram emot veckan. Önskar även dig en fin sådan!

En av anledningarna till att jag vill driva eget är att få vara mer med mina hundar. Att helt enkelt kunna ha med mig dem på jobbet. Jag på riktigt avskyr att behöva lämna dem ensamma hemma, ändå har jag varit tvungen att göra det under så många år.

När drömmen väl blev sann, jag började driva eget på heltid och styra över min egen dag, så visade det sig att ingen av hundarna var direkt lämpliga att ha med sig i terapirummet. (Den ena sitter och gråter tills vi åker hem och den andra terroriserar både mig, klienten och allt som går att förstöra i rummet). Döm om min besvikelse…

Men i stället för att känna mig nedslagen av situationen har jag bestämt mig att försöka göra det bästa av det. Så just nu jobbar jag halva dagar hemma och halva dagar på mottagningen. Mitt mål är dock fortfarande att kunna ha med mig en av dem på jobbet så en del av min arbetsuppgift är numera också att träna detta busfrö till att bli en lugn och harmonisk hund.

Ett mål i framtiden vore att utbilda honom till terapihund. (Idag känns målet långt bort och näst intill omöjligt) men skam den som ger sig. Wish med luck!

Privat

Jag vet inte hur jag ska beskriva veckorna som passerat. Så självklara på något sätt. Jag vet att det är exakt här jag ska vara, ändå känns det som att en liten pusselbit saknas. Kanske är det problematiken med hundarna som får mig att känna så. Eller så är det ensamheten, bristen på sällskap. Oavsett har månaden känts fantastisk på flera sätt. Att bara ha ett jobb och inte jobba mer än heltid. Det känns magiskt. Har jobbat mer än heltid i över 8 år och helt plötsligt har jag massa tid över på min dag som jag inte vet vad jag ska göra med. Nu finns helt plötsligt tid till träning, vänner och tv-tittande utan att känna sig helt avslagen och hjärntrött. Det går verkligen år rätt håll, och jag ser med spänning fram emot framtiden.

Workshop-finn ditt flow

Företag

Jag vet inte vad jag ska säga, det känns nästan overkligt. Dagarna går superfort och jag älskar dem alla. Jag är så grymt tacksam för att jag har att göra, samtidigt behöver jag mer. Jag känner att jag absolut mår bättre av att styra min egen dag. Jag älskar att jobba och kan göra det i den takt jag själv vill. Det känns också härligt att kunna bolla runt mellan olika uppdrag. Enda nackdelen är att jobba hemma med hund, att man får bolla runt dem mellan olika platser (då de är ovänner). Det är såklart tråkigt och äter av min tid.

Jag skulle behöva göra en tydligare plan och struktur för mig själv, jag skulle också behöva ”levla upp”, lägga lite mer energi och fart på företagets framtid. Just nu går energin till att bolla med det som finns i mina händer, men när en uppdragsboll försvinner behöver jag ju ha in en ny, så som företagare behöver jag alltid ligga steget före och det är jag ju inte van med. Så där behöver jag hitta någon form av förändring.

Jag och hobbykreatören har också haft vårt första workshop och jag håller tummarna för fler!

Bara grönt=oskönt

Hus & hem

Det har varit lugnt på hem-fronten denna månaden. Vi fick äntligen bastun tömd. Så nu är huset mer, eller mindre utrensat. Det finns så klart alltid mer att tömma, men nu är mycket borta. Vi har också rensat en rabatt i trädgården och planterat rosbuskar. Vi får se hur det går med rådjuren men jag höll på att kvävas i sommar av tomtens tråkighet. Inte en enda blomma…kunde knappt andas i min egen trädgård. Nästa sommar måste det bli en förändring! Jag gissar att det inte finns blommor för att rådjuren förstör och trädgården är så stor så det är lätt att tappa energi och fokus. Men nu är åtminstone tre rosplantor i jorden. Det är tre mer än förra året. Håller tummarna för att de överlever!

Jag vet att jag tappar bort mig själv i perioder. Liksom inte vet vad jag ska skriva. Tänker att jag inte har något att berätta, och jämför mig med andra bloggare och känner mig dålig, ointressant och meningslös. Och egentligen ser jag mig inte som en ”bloggare”, för jag skriver inte för att visa upp mig själv eller några produkter, jag skriver endast för att jag älskar att skriva. Jag skriver liksom…för min egen skull.

Men så märker jag att jag plötsligt tappar bort orden. Att inläggen minskar. Från att från början skriva varje dag mån-sön så har det sakta men säkert krympt. Från 7 dagar i veckan till 5, sedan till 3, sedan 2, 1. 0?

Det är ju inget med det, men jag frågar mig varför. För jag saknar det. Orden. Kontakten med er. Saknar allt. Känner mig liksom halv om inte fingrarna får glida över tangenterna.

På en arbetsintervju här om veckan kom det upp. Och så var det där med din blogg… Det kändes plötsligt som att jag stod naken framför tre främmande människor. På något sätt kändes bloggen plötsligt som något negativt i mitt liv, eller något som andra kunde se som negativt. Något som helt enkelt kunde vändas mot mig. Och jag vet att jag har sagt till mig själv att om en arbetsgivare skulle be mig att välja på arbetet och bloggen så väljer jag…bloggen. Alla gånger.

Och det handlar inte om att jag väljer en blogg, den handlar om att öppet få vara mig själv. Att inte behöva hålla in eller skämmas över vad jag tycker och tänker, eller hur jag har mått. Jag vill inte att det ska vara en hemlighet. Jag vill att det ska vara en del av mig. För hur mycket jag än vill kan jag inte kapa bort den biten av mig själv.

Jag startade den här bloggen för att öppet pratat om psykisk ohälsa, för att bryta tabun. Men också för att lufta med eget inre. Och när någon kommer innanför mina väggar och ber mig att vara tyst eller begränsa mig…ja då skaver det.

Jag har alltid känt mig lite ”nedtystad” som anställd. Jag har varit fullt medveten om att jag inte kan skriva öppet om exakt allting. Att både arbetskamrater, chefer och klienter kan komma att följa mitt liv. Och visst har det funnits en rädsla att min blogg ska kunna stoppa mig i något framtida jobb….men om det skulle vara så, så känner jag ganska starkt att jag inte vill ha det där jobbet.

Jag har alltid tänkt att åh, vad skönt det skulle vara att vara egenföretagare, att kunna skriva ”på riktigt” och inte bry sig om vad någon tycker och tänker. För som företagare har både föreläsningar och klienter kommit från mina sociala kanaler, för att jag faktiskt delar med mig av vem jag är, liksom under huden. Under alla lager av titlar, utbildningar och arbetsroller. Dom vet vem dom får, vem dom möter.

Jag är….en människa…..med känslor. Och jag tycker om att uttrycka dem, i skrift.

Kanske är det för att jag avskyr fasader. Både hos andra men också hos mig själv. Jag vill kunna vara jag, 100%, fullt ut. Det är tyngre att bära upp en mask som inte är jag, än att faktiskt vara mig själv.

Kanske har jag tappat bort lite av min självkänsla i min lyhördhet. Det är dags att ta tillbaka den. Att vara jag, våga uttrycka det (igen) och fortsätta vara både stolt och stark.

Jag har slitit mig loss från min anställning, och där med också från andras åsikter. De spelar ju inte längre någon roll. Det är dags att kliva ur garderoben som jag det senaste gömt mig i. Att kliva upp ur jämförelseträsket som inte ger mig annat än känslan av att sitta fast. Det är dags att komma tillbaka, att hitta hem, igen ❤︎

Workshop på torsdag

Nu är det dags, vet inte när jag senast hade en workshop men åååå vad jag har saknat det. Jag saknar att föreläsa, hålla i grupper och erbjuda inspirationssamtal. Så nu, den 23 september kommer jag och fantastiska hobbykreatören hålla en kostnadsfri workshop för dig som vill ”finna ditt flow.”

Vad innebär finna sitt flow?

Bra fråga där. Jo det handlar om att hitta tillbaka till energi och glädje. Kanske går du runt ”i cirklar” och känner dig trött och utmattad? Kanske befinner du dig på en plats i livet där du inte trivs? Vi vill hjälpa dig att hitta tillbaka till din autentiska glädje genom skrivövningar och genom feng shui.

Ta med penna och papper så bjuder vi dig på en härlig stund!

OBS, antalet platser är begränsade så anmäl dig NU. (Din anmälan gäller inte förrän vi har bekräftat den).

Anmäl dig genom en kommentar eller genom att maila: kontakt@jessicahjert.se

Mitt ledord för detta året var styrka. I skrivande stund känns det skrattretande. Har varken varit stark fysiskt eller psykiskt det här året men kanske är det vad ordet handlar om. Att jag övar mig i styrka. För psykisk, ja jag går emot rädslor, men om jag känner mig stark-nej. Och fysiskt, jag har börjat träna, men om jag är stark -nej.

Träning har alltid betytt mycket för mig. Det har varit en stund för återhämtning, något som fått mig att må bra. Men med barn, företag och heltidsjobb var träningen något jag länge sköt åt sidan, FAST att man istället skulle ha prioriterat det. Suck, vet att jag inte är ensam om att ta bort saker när man behöver dem som mest.

I somras skaffade i vilket fall jag och dottern ett gymkort och under veckorna testar jag mig fram på lite olika pass. Ryggen är ju ett problem för mig och hindrar mig inte bara i vardagen utan också när det kommer till träningen.

Det handlar därför inte längre om att bara pressa mig till gymmet och ta i allt vad jag kan, nej utan också att lyssna in kroppen vad den vill och behöver just nu så att jag kan stå och gå dagen efter. Jag som är van att inte lyssna på varken kroppen eller knoppens nej måste nu lära mig vilka nej jag ska stanna inför och vilka jag ska köra över.

Och kanske är det vad ordets ledord handlar om? Varken fysisk eller psykisk styrka, utan styrkan i att vara lyhörd och veta vad jag behöver. Vem vet, det ska bli spännande och se vad ordet säger mig i slutet av året. Kanske känner jag mig trots allt om några månader jätte stark. Tiden får utvisa. Och även om ordet i september inte är något jag känner att jag har uppnått så har det varit med mig under året och påmint mig om vad som är viktigt. Att vara och hålla mig stark ❤︎

Hundjäveln

Privat

Sedan någon vecka tillbaka har jag känt en stor stress inombords som även gav mig tryck över bröstet och en känsla att inte kunde andas. Det började kännas luddigt i huvudet och jag kände igen tecknen som liknande utmattning. Alltid när dessa känslor kommer rannsakar jag mig själv. Men helt ärligt kunde jag inte hitta felet. Nej jag hade inte för mycket jobb, och nej, jag kände inte en så stor press över att lämna mitt jobb. Men en morgon när jag kom till jobbet bröt jag ihop i min ensamhet, innan jag hade tagit steget innanför dörren hade jag varit på promenad med Dex, även kallad hundjävel. Och som vanligt hade vi börjat bråka, eller ja, han började bråka, jag försöker som vanligt bara överleva. Han hoppade upp på mig och lerade ner mina kläder, slet och och drog i kopplet så att det var svårt att gå framåt, och ja, lyssnade som vanligt inte på någonting jag sade. Jag minns när jag stod där i skogen och tänkte ”jag orkar fan inte mer” och så är det, jag har inte kraften att bråka med en hund nu när jag ska gå in en helt annan fight i livet. Så där och då, när tårarna droppade på kontoret insåg jag att det var HAN, hunden, som orsakade mitt break down. Sedan han kom in i mitt liv (hur fantastisk och snäll han ibland är) har jag inte fått samma möjligheter till återhämtning och lugn. Eftersom hundarna nu också är ovänner så går min kropp på helspänn här hemma för att både förebygga hundbråk och för att försöka lugna Dex så att jag tex kan få sitta lugnt i soffan utan att han ska hoppa och bita på mig. Så privat känner jag faktiskt en väldigt stress just nu då jag inte är helt nöjd med min hundsituation. Det hela blev lättare när jag förstod vad det var som stressade upp mig och fick mig att må så dåligt. Så nu ska jag försöka lösa både hundbråk och lydnad (fast att jag inte har det minsta ork till det).

Företag

Såååå skönt att äntligen styra över min dag. Jo en oro finns. Jag har inte jobb till 100% utan mer 60%, men offerter är ute och jag har sökt ett halvtidsjobb jag gärna vill ha vilket skulle lugna ner situationen och få mig att kunna växa i lugn takt. Jag vet inte så mycket om framtiden men det här känns så jävla rätt nu. Jag vet att det är här jag ska vara. Det känns så himla bra.

Hus & hem

Rensningen fortsätter och nu är det bara bastun kvar. Det ska bli mysigt att ha lite småprojekt i höst. Kanske lägga nytt golv i terapistugan (nu Leias nya lya), kanske golv på altanen och planera trädgårdsjobb inför våren. Det blev inte så mycket gjort som jag önskade i sommar. Men å andra sidan har vi massa roligt kvar!

I sommar var ett av mina största mål att rensa här hemma. Källaren var mitt fokus. Men istället rensade jag garderob, kök och badrum. Eller ja, källaren påbörjades faktiskt men än är det inte riktigt klar. Eller ja, det är långt i från klart. Det går knappt att komma in i den faktiskt. Men ja, processen är startad.

Det finns något så otroligt skönt med att rensa och få mer plats, ett annat av mina mål är att nu inte köpa massa prylar för att fylla den platsen igen, och det är ju lättare sagt än gjort. Men det ska gå!!

En ständig inspirationskälla som jag vill tipsa er om är ju så klart världens bästa människa hobbykreatören. Hon ger inte bara tips via instagram utan har numera också en inspirerande podd som ni hittar här. Jag är verkligen en sådan person som behöver ha ordning omkring mig. Jag inbillar mig att det beror på att jag ofta är så rörig i huvudet så då behöver jag ha det rensat och organiserat omkring mig. Rent inne-rent sinne helt enkelt. Sen skulle de flesta människor säkerligen må bättre eller trivas bättre om man hade ordning och reda.

Så dagens tips. Lyssna på feng-shui podden och låt dig inspireras!

Det är hit jag går.

När jag behöver hämta andan.

Har lyser solen,

och dimman ligger ofta tät.

Jag sätter mig på bryggan.

Andas.

Och låter hjärnan löpa fritt.

Har jag tagit rätt beslut?

Vad är nästa steg?

Här kommer alla frågorna på rad.

Och inte sällan…

också svaren.

Och dagar när mina ben inte orkar bära mig genom skogen

så blundar jag bara

och lika snabbt är jag där.

Med trä under mina händer

och vatten längst mina fötter.

Här låter jag min hjärna löpa fritt…

utan krav eller koppel.

Det är hit jag går ❤︎