Mitt ledord för detta året var styrka. I skrivande stund känns det skrattretande. Har varken varit stark fysiskt eller psykiskt det här året men kanske är det vad ordet handlar om. Att jag övar mig i styrka. För psykisk, ja jag går emot rädslor, men om jag känner mig stark-nej. Och fysiskt, jag har börjat träna, men om jag är stark -nej.
Träning har alltid betytt mycket för mig. Det har varit en stund för återhämtning, något som fått mig att må bra. Men med barn, företag och heltidsjobb var träningen något jag länge sköt åt sidan, FAST att man istället skulle ha prioriterat det. Suck, vet att jag inte är ensam om att ta bort saker när man behöver dem som mest.
I somras skaffade i vilket fall jag och dottern ett gymkort och under veckorna testar jag mig fram på lite olika pass. Ryggen är ju ett problem för mig och hindrar mig inte bara i vardagen utan också när det kommer till träningen.
Det handlar därför inte längre om att bara pressa mig till gymmet och ta i allt vad jag kan, nej utan också att lyssna in kroppen vad den vill och behöver just nu så att jag kan stå och gå dagen efter. Jag som är van att inte lyssna på varken kroppen eller knoppens nej måste nu lära mig vilka nej jag ska stanna inför och vilka jag ska köra över.
Och kanske är det vad ordets ledord handlar om? Varken fysisk eller psykisk styrka, utan styrkan i att vara lyhörd och veta vad jag behöver. Vem vet, det ska bli spännande och se vad ordet säger mig i slutet av året. Kanske känner jag mig trots allt om några månader jätte stark. Tiden får utvisa. Och även om ordet i september inte är något jag känner att jag har uppnått så har det varit med mig under året och påmint mig om vad som är viktigt. Att vara och hålla mig stark ❤︎