Snön kom och försvann. Önskar att den hade stannat kvar. Livet blir ljusare, kanske inte lättare, även om det till viss del kan kännas så. Blä för att skrapa rutor och halka runt på isiga gator. Men hurra för knaster under skorna och snöflingor i håret! Vi har redan kört igång med julbak och julpynt här hemma. Varför vänta? Låt julmyset börja!
Bra saker som hänt i November:
- Vi är redan färdiga med alla julklappsinköp, skönt att slippa den stressen i December.
- Boken har ÄNTLIGEN kommit och release planeras!
- Mina skrivkurser börjar gå mot ett slut, även om de är fantastiska att hålla behöver jag ett juluppehåll för att analysera och planera fortsättningen.
- Har haft några fina möten och telefonsamtal i November så jag hoppas på några härliga samarbeten nästa år <3
Saker att se fram emot i December:
- Bokrelease! Ska bli så skönt att faktisk kunna släppa denna bok. Känns som att man inte har ro att starta något nytt förrän denna liksom kan stå på sina egna ben.
- Julbord med familjen.
- Några extra lediga dagar vid jul.
- Att strukturera och planera för det nya året. Finns det något bättre?
- Att få påbörja en ny fin kalender 🙂
Månadens affirmation:
Förra månaden jobbade jag med ”det är ok”. Jag sover fortfarande dåligt och försöker tvinga mig själv till att träna fast att jag inte orkar. Man vill liksom ge det man kan till hjärnan i alla fall. Sömnen kan jag ju inte styra över, men resten måste jag ta ansvar för och ta hand om. Denna månaden vill jag säga till mig att ”jag kan”. Från andra får jag höra att jag är så himla duktig och självsäker men inom mig känns det inte alls så. Jag har märkt att andra tror mer på mig än jag själv och det känns inte ok. Om det är någon som ska stå upp för mig så är det ju jag. Jag kan, jag vet att jag kan. Men ändå är det något som tvivlar, som får en att inte vilja säga det högt. Denna månaden ska jag såga det där tvivlet vid fotknölarna. Jag kan, och det jag inte kan är jag villig att lära mig! Punkt.
Månadens aha-upplevelse:
Det här som jag pratade om för någon vecka sedan: vem vill jag vara blev verkligen en aha-upplevelse. Jag tog med mig tanken inte bara vid det tillfället utan också resterande veckor. Så fort jag kände mig rädd och tex ville skjuta upp ett jobbigt samtal eller inte ta tag i ett arbete så dök meningen upp: men Jessica skärp dig, vem vill du vara? Och jäklar vad enkelt det blir. Har inte tvivlat en enda gång. Har lyft luren flera gånger för att ringa ”kalla samtal”, har skickat i väg säljmail och tagit plats på ett sätt jag inte alls brukar. Jag vet tydligen ganska precis vem jag vill vara och det konstiga är att man inte faller in i den rollen naturligt utan att det är något man behöver jobba med. Bra erfarenhet ändå!
[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna kommentar