Första semesterdagen börjar det. Pang! Alla borden.. Dom serveras direkt till frukost och ligger reda framme på köksbordet när jag kommer upp med sömndruckna ögon.

Jag borde ta en långpromenad nu….skapa nya goda vanor för min tid som egen företagare.

Jag borde åtminstone yoga… det är ju det minsta man kan begära. Lägg dig på mattan lite bara.

Jag borde äta frukost på bryggan, eller kanske borde jag ta kanoten ut och äta frukost i den.

Jag borde ta tag i mitt skrivbord….och mailen, jag borde verkligen ta tag i mailen.

Jag borde ta det lugnt på min första semesterdag, vila

Neeeej, det är ju det sista du borde göra. Ligg i nu, du borde jobba.

Jag borde äta en nyttigare frukost…

äh, va fan det är ju semester. Jag kanske borde unna mig en vit macka?

Jag borde hitta på något kul för barnen idag…

vi borde resa bort.

Men jag har ju så mycket jag borde göra här hemma.

Jag borde skriva ett blogginlägg

och jag borde läsa klart min bok.

Fan jag har glömt att meditera det borde jag göra…

jag borde också börja dagen med ett morgondopp.

Vem fan bor så här utan att bada?

IDIOT.

Ja så kan min hjärna låta 05.36 en lördag morgon (och alla andra dagar också för den delen). Jag lämnade kvar de flesta borden på frukostbordet, de får någon annan plocka upp. Själv nöjde jag mig med den vita mackan och ett blogginlägg. Mer borde jag inte göra idag  ❤︎

Här finns inga stora semesterplaner i år. Rent krasst får jag inte ens semester utan jobbar med mitt företag hela sommaren eftersom det är det som ska försörja mig till hösten. Just nu känns det som att jag ändå kommer få andrum och ledigt med tanke på att jag tidigare bollat med företaget vid sidan av min anställning. Kommer bli en ren och skär lättnad att bara ha ett jobb!

Fördelen med att bo här är att vi kan gå och bada på bara någon minut. Ta båten eller kanoten och fiska eller bara paddla en lugn morgon eller kväll. Just nu drömmer jag om att bara packa en massäck gå ner till båten och guppa runt på sjön med familjen i någon timme eller två.

En annan sak vi sparat till semestern är att rensa ut här hemma. Vi har fortfarande en hel del att slänga eller sälja så hela källarvåningen + min garderob ska få sig en omgång har jag planerat. Ja sen ska vedboden fyllas inför höst och vinter och några träd i trädgården ska sågas ned.

Det kan också vara så att jag kommer att behöva en lokal i stan igen då några uppdrag kräver det. Så på agendan står att undersöka saken och packa ihop för en eventuell flytt. Terapistugan kommer att finnas kvar för vissa möten och uppdrag, men för andra blir det möten inne i centrum. Känns lite nervöst att bli med lokal igen innan man vet hur Corona läget kommer se ut till hösten. Om allt ställs om till digitalt ligger jag med utgifter jag inte behöver. Men samtidigt försöker jag bli kompis med tanken att jag faktiskt inte vet. För det är ju mitt nya liv som företagare, där går inget att garantera. Uppdrag kommer och går.

Vanligtvis brukar semestern också bestå av att jag rensar min blogg och dator. Städar bort gamla inlägg och radera filer. Det har jag såklart som mål även denna sommar men förstår att jag inte kommer att hinna med allt de där småjobbet jag gjorde förut. Ja så ser planerna för min ”semester” ut, dom är inte stora, och det har dom aldrig varit. Både jag och min man är ”hemmamänniskor” som njuter allra bästa på hemmaplan, och att vi nu bor som vi gör är verkligen ett extra plus i kanten.

Nu är det bara en vecka kvar och jag bär verkligen en ”nyp mig i armen känsla”. Än känns det inte riktigt som det är sant. Som jag längtar ❤︎

Privat

Som jag har berättat är hunden sjuk vilket varit stressande. Förutom alla bekymmer som kommer runt honom räknar jag ner dagarna till att lämna jobbet och känner en sådan lättnad. Hade jag vetat om lättnadskänslan som skulle komma med det där beslutet hade jag nog gjort det här före länge sedan. Även om jag skulle säga att jag är en reflekterande person med insikter så har jag faktiskt varit omedveten om hur trött jag är på att inte bli behandlad med respekt. Att klienterna inte kommer i tid, sitter och gäspar ett helt möte eller helt enkelt inte deltar i samtalet. Jag är så van med det beteendet, det har varit en del av min vardag under så lång tid men nu känner jag mig verkligen mätt på det. Jag vill möta klienter som vill möta mig. Punkt.

För er som inte vet är jag anställd inom kriminalvården där personer döms till att gå i behandling med mig och därför inte alltid deltar frivilligt. Förr har jag sett jobbet som utmanande och utvecklande och jag har lärt mig massor av att möta människor med utmanande känslor och tankar. Men idag önskar jag mig inte den utmaningen längre och jag är tacksam över att ha gjort den upptäckten.

Företag

Just nu känner jag mig inte livrädd och jag har ingen förklaring på varför. Känslan i magen är lugn trots att jag inte vet hur min lönebild kommer se ut i september. Att vara företagare är att leva med osäkerhet och helt ärligt vet jag inte om jag som är trygghetsnarkoman kommer att trivas i den rollen. Men jag tänker ge det ett försök då det är så mycket annat som tilltalar mig med det. Om jag efter några månader inser att det inte är det här jag vill göra tror jag att jag kommer lägga ner företagandet för alltid och hoppas på att hitta ett jobb som kan ge mig frihet under ansvar. Jag känner mig verkligen så redo för denna utmaning. Bring it on!

Hus & hem

Nu är äntligen fönstren på plats! Vi har också byggt en flotte och en brygga. Uppgiften i juli kommer bestå av att rensa vass, sly och träd från tomten. Jag hoppas också kunna göra en storrensning hemma under semestern och bli av med massa saker i källaren. Ni vet allt sånt där man inte visste att man hade och som man inte behöver men som man ändå sparar. Som sagt. Vi har flyttat till ett mindre hus, och trots att vi under flytten gjorde oss av med mängder så är det fortfarande för mycket kvar där nere. Så sortering och utrensning är mitt semestermål.  Eller semester och semester. Det blir ingen stor sådan eftersom jag måste jobba hela sommaren (i mitt företag) för att kunna få ut en lön i september. Men att kunna jobba hemifrån i min egen takt, bara det är semester för mig just nu ❤︎

Jävligt drömmigt liv

Ja vi lever verkligen drömmen. Älskar det här stället! Men eftersom jag inte är mycket för att glorifiera min vardag kan jag också berätta om livets baksidor just nu. Den här drömmen innehåller sjukt mycket fästingar. Så fort hundarna varit ute i trädgården (vilket dom är jämt) så kryper det fästingarna på dem. Och katterna ska vi inte prata om. Det är ingen i familjen  som vill komma nära dem denna årstid. Ja fästingmedel i all ära men fästingmedel hindrar inte fästingarna från att krypa upp och sätta sig på djuren, och sedan gå över till oss människor i stället.

Jävligt levande blomma (som nu är död).

Alla mina blommar dör! Ja på riktigt och jag fattar inte varför. Till och med de blommor som blomsterhandeln säger är ”lättskötta” dör. Jag skulle vilja säga att jag har ”gröna fingrar”, jag ÄLSKAR blommor och hos mig har blommor sällan dött. Men sen vi flyttade till det här huset sloknar de ner och dör än efter en.. Jag fattar inte varför, kan det bara bero på att huset är mörkare, att blommorna får mindre ljus? Eller har de med ventilation och göra? Jag sköter om dem precis som jag alltid gör och ändå lämnar de mig… Det gör mig ledsen, upprörd eller kanske bekymrad? Vet inte riktigt vilken känsla jag bär men kul är det inte!

Jävligt sjuk hund

Gammel hunden är sjuk. Inte nog med att han går med tratt och fastnar och går in i saker. Han behöver på morgonmedicin och ögondroppar 4-6 ggr om dagen. Gärna varannan timme. Lös den gåtan när du jobbar heltid och inte vill att barnen ska köra in saker i ögonen på honom. Det tar 45 minuter extra tid för mig varje morgon eftersom det måste gå 30 minuter mellan hundfrukosten och medicinen, och 10 minuter mellan första ögondropparna till de andra. I början hade han 6 olika ögondroppar som skulle droppas i följd med 5-10 minuters mellanrum. Stress! Och inte nog med att han är sjuk och halvblind. Jag har fått ta semester/flex VARJE vecka för att åka till veterinären och kontrollera hans ögon för 1300 kr. Det senaste besöket stoppade dock inte på 1300 kr utan där slutade notan på 5000 kr. Nu handlar det inte längre om att ta lite flextid för att åka till veterinären då han behöver en ögonspecialist som finns en timme bort, nej så nu handlar det om semester dagar.

Och på tal om semesterdagar har jag inga kvar eftersom jag sökt tjänstledigt. Vips så försvann de från mitt semesterkonto. Så hur man ska ta hand om en sjuk hund utan semesterdagar, ja det är gåta nr 2.

Som att jag inte har tillräckligt att oroa mig för så har jag ju också sökt tjänstledigt och börjar jobba heltid i min egen firma 31/8. Jätte kul tänker ni, ja det tänker jag med, så klart. Men eftersom jag inte har hittat tillräckligt uppdrag för att fylla ut min lön än så ligger det så klart en orosklump i magen över det med. Inte nog med att vi sitter i ett mörkt hus fullt med fästingar, döda blommor och en sjuk hund (utan semesterdagar), jag kommer inte ha en lön heller! Jag har massa saker och kontakter på gång (mer om det i ett annat inlägg) så förhoppningsvis ordnar sig allt, men att leva i det där ovetandet är ju något av det värsta jag vet.

Japp, det var lite från mitt drömmiga liv just nu. Så om någon till hösten när jag blivit luspank vill bjuda på middagsmat, levande blommor eller ögondroppar, ja då är det välkommet! Over and out.

Hypokondri och dödsångest

Hypokondri och dödsångest. Så fort jag skriver ett inlägg om det eller delar med mig av egna rädslor får jag ett tack. Det är såååå många som slåss mot rädslor och som bär dem med sig i sin vardag dag ut och dag in.

Denna ångest kväver oss sakta och dödar oss medan vi fortfarande lever. Den tar bort lyckan och glädjen du har framför dig…. för tänk om….tänk om…tänk om…

Undra hur ofta den meningen sagts i mitt eget huvud. Jag som egentligen är lycklig. Har allt. Men tänk om…

Jag bor i ett paradis, har två friska barn och en man som jag älskar och som stöttar mig till att leva min dröm…men tänk om…

Tänk om han blir sjuk, eller jag, eller barnen…..

Tänk om hela livet slås i spillror! Jag liksom trampor i skärvorna redan innan det gått sönder som för att förbereda mig för smärtan….om den kommer….

Tänk att livet kan göra så ont fast att det inte finns ett enda moln på din himmel.

För det finns alltid ett ”tänk om…”

”Tänk om” förstör inte bara din framtid, framför allt förstör den ditt NU. ”Tänk om” gör att du ser moln fast att det är sol, att du känner regn trots att det är uppbehåll.

Så nästa gång ”tänk om” dyker upp, fortsätt inte meningen med förväntad katastrof, fyll istället i den med ”jag har det ganska bra just nu”. För tänk om…du har det ganska bra JUST NU ❤︎

Dagarna just nu är magiska och jag bor verkligen i ett paradis. Är så sjukt jävla tacksam. Barnen åker båt, badar fiskar och allt det där hemifrån. Det blir inget projekt längre när följande saker ska göras utan det är bara att promenera till stranden, ställa sig på vår egen brygga och ta båten ifrån tomten. Magiskt! ❤︎

Jag har två extra lediga dagar denna vecka och börjar jobba först på Onsdag igen. Här hemma är det mycket som händer. Ett fönster är äntligen bytt i terapihuset och ett konsultavtal är påskrivet. Livet känns läskigt spännande just nu på flera plan. Terapistugan kommer bli magisk när den är klar, här kan man nästan sitta och självläka till utsikten. Jag har svårt att räkna ut hur mycket uppdrag jag kan ta in och vad jag ska skriva på, kommer jag vara arbetslös eller överbelastad till hösten, svårt att veta.

En insikt är att terapiklienter inte kan vara min första prio, många gånger avbokar de med kort varsel vilket innebär att en hel dagslön kan försvinna. Jag har under alla år varit snäll och låtit folk boka av och boka om, mede det fungerar så klart inte längre när jag ska leva på verksamheten. Helt plötsligt kan man stå med en dag tom, som i kalendern var full. Inte ekonomiskt hållbart.

Alltså denna älskade kille, han ÄLSKAR att åka båt och vill mest sitta i den hela tiden. På tisdag  väntar återigen ett besök hos veterinären, han har varit där en gång i veckan det senaste då han har skador på båda sina ögon och kanske kommer bli mer eller mindre blind i framtiden. Fullproppad med olika ögondroppar och mediciner och får gå runt med tratt hela dagarna. Det värker i mitt hjärta och jag hoppas verkligen att han blir bättre snart ❤︎

Själv räknar jag ner, sex veckor kvar till semester och sen kör livet som företagare igång. Jag försöker ha tillit och spela självsäker men när någon viskade i mitt öra om en fjärde coronavåg tänkte jag tyst för mig själv att en anställning kanske är det bästa trots allt. Sekunderna där efter påminner jag mig själv om att jag har levt på skakiga ben förr, gått emot rädslor och lyckats med det mesta jag tagit mig för. Så varför skulle framtiden vara annorlunda?

Stugrenovering, båtliv, skakiga ben och trasiga ögon. Ja det är vad mitt liv kretsar kring just nu.

Glad måndag på er!

Det är en fråga jag ställer mig själv.

När jag började blogga för över 8 år sedan bloggande jag dagligen, ja dagligen som i varje dag. Jag tror till och med att det kunde hända att det kom flera inlägg på en dag. Orden bara sprutade ur mig. Jag hade så mycket tankar i mig som behövde rensas ut.

Sen krympte inläggen till 5 dagar i veckan, inget som varken du eller jag direkt reflekterade över, men efter något år krympte det ytterligare till 3 dagar i veckan. Jag vet inte med dig men där började i alla fall jag reflektera; vad är det som händer, varför rinner inte orden ur mig som det brukar… och sen sjönk jag ytterligare ett steg och nu är det endast ett inlägg i veckan där jag till och med ibland kämpar för att hitta ord. Så vad är det som händer egentligen? Ja det frågar jag mig själv.

Men allt har en förklaring, eller två..

Numera är jag på flera olika ställen vilket innebär att jag har svårt att få tid och energi att räcka till. Jag försöker att blogga regelbundet även på jessicahjert.se, men försöker också hålla mig aktiv med inlägg på instagram, så håll gärna utkik även på dessa ställen.

Jag har också en facebook grupp som länge varit ett dåligt samvete men som jag planerar lägga mer tid och energi på med en rejäl uppstart efter sommarn då jag jobbar i mitt företag ”på riktigt”. Här planerar jag att vi varje vecka sätter mål och checkar av dem, har livesändningar och liveterapi. Kanske är det även i denna grupp ”self care cafe” kommer att hållas månadsvis. Ja allt är inte klart än som du hör men tankar finns det gott om.

Jag skriver även månadsbrev till dem i min ”self care club”. Så nej jag har inte slutat skriva, jag skriver helt enkelt bara på väldigt många fler ställen. Kanske behövde jag själv förklara det här för mig själv högt då jag ibland undrat vart mina ord tagit vägen. Jag har ibland tänkt att jag ”tappat det” att jag inte skriver alls. Men det är ju inte sanningen.

Så nej, bloggen är inte död, och den kommer inte att dö. Jag tror tvärtom att den till hösten blir än mer levande. Att jag kommer dela med mig mer av mitt arbete och min vardag när jag har mer kraft och tid att lägga på mitt företag. Så jag hoppas att du hänger med mig i alla förändring och även till de nya kanalerna, och att du stannar kvar även om flödet just i detta rummet för en stund minskar.

Privat

Helst sjukt att Maj är över, har ju knappt lagt märke till att den kom. Maj är vanligtvis min favorit månad. I förra huset var häggens blomning en markering på att ”den bästa tiden är nu”. Men här har jag ingen hägg som markerar min tid. Och det kanske är det enda jag saknar från det gamla huset. Här kommer jag istället lära mig nya markeringar på årstiderna. Som när svanorna och tranorna är i sjön. Det kanske är det här husets vårtecken.

Privat känner jag mig trött och sliten. Det har jag gjort länge nu. Men äntligen har jag i alla fall tagit ett beslut som känns rätt i ryggmärgen så jag hoppas att jag kan få känna mig mer i fas efter sommaren.

Företag

Här är det mycket på gång och jag får ibland nypa mig i armen. Företaget känns fortfarande som stället där jag hämtar energi och glädje så jag längtar efter att få tillbringa mer tid tillsammans med det. Jag har några uppdrag på gång, men inget är klart än så jag berättar mer när allt har landat. Som det ser ut nu skulle jag behöva uppdrag till 20-30 % till sedan har jag min heltid i företaget. Sååå skönt! Men som sagt, inget är klart förrän det är klart… Men jag övar verkligen på tillit, tänker att det jag behöver kommer till mig. Jag försöker luta mig mot andra terapeuter som drivit eget företag i åratal och litar på att även jag fixar det. Jag kan knappt fantisera om den magiska känslan att vara min egen chef på heltid. Så magiskt och alldeles, alldeles underbart!

Hus & hem

Vi har väntat på värme och uppbehåll från regnet för att kunna greja ute och nu ser det ut som att det äntligen kommer. Så nu planeras det att sjösätta bryggan och sedan i med mina fönster och nytt golv i min terapistuga. Jag har ändrat om inne i huset och blivit med skrivbord då det är därifrån jag planerar att jobba till hösten. Känns helt sjukt att ens skriva den meningen…Vi ska även sätta upp skyltar och anlägga en grusgång till terapistugan så att det blir lättare för klienter att hitta dit. Ja vi väntar helt enkelt bara in vår och värme, och själv räknar jag ner veckorna till semestern och dagarna därefter då jag kommer att äga min egen tid ❤︎

Plötsligt känner jag mig så jävla inlåst.

Som att det är jag som sitter i fängelse, jag som tilldelats ett straff.

Trots att jag suttit i samma kontorsstol i flera år så är det något som inte är bekvämt med den längre. Mitt kontor känns inte längre som mitt arbetsrum utan mer som en fängelsehåla.

Någon har satt bojor på mina fötter och övervakar min tid.

Jag som lever på lust har fått den stympad, knivhuggen och instängd i ett annat rum.

Ibland kan jag skymta den och hoppas att den klarar sig och kommer tillbaka men oftast är det jag ser bara gamla spår av det förflutna då vi delade samma arbetsstol.

Kreativiteten är dödad och tryggheten halshuggen.

Jag stänger dörren och väntar på min tur.

Bödeln ler och säger att den inte är ute efter mig men jag låser dörren för säkerhetsskull.

Jag bär bojor kring mina fötter och hungrar efter annat än vardagsmat.

Jag tänker på att rymma men vågar inte klättra ut genom fönstret. Ovetskapen om jag klarar det eller faller omkull gör mig förlamad.

Så jag sitter snällt kvar på min stol i väntan på min tur. Snurrar runt i den tills jag  blir yr och håller tummarna för att någon kommer med en stege utanför mitt fönster.

Jag mättar mig på bröd och vatten men saknar livetskrydda.

Allt är tomt och smaklöst. Jag tuggar och sväljer även om det inte smakar gott.

Jag drömmer om att kasta mig ut. Känna luften under vingarna. Men att falla platt skrämmer mig mer än att bli vingklippt.

Även om jag innerst inne vet att jag är en sådan fågel som endast överlever så länge jag får flyga fritt, så vågar jag ändå inte ta sats och flyga av rädsla att förlora det lilla i  livet som fortfarande är mitt ❤︎

Privat

Jag har kommit på mig själv med att tappat bort alla de där lugna stunderna för mig själv sedan valpen kom. Inga ensamma promenader, ingen styrketräning eller yoga, inga meditation och framför allt sällan en lugn stund för återhämtning i soffan. Jag kanske skulle våga säga att jag mår bättre än i mars men fortfarande är jag inte mig själv. Ork, glädje och lust har minskat, ryggen värker och det susar i mitt huvud. Jag trivs inte riktigt där jag är just nu vilket kan vara orsaken till en del av mitt mående. I maj ska jag försöka återfå rutiner, bromsa in lite och leva på tillit.

Företag

I april har jag verkligen sökt som en galning efter olika konsultuppdrag, jag har ring runt, mailat, letat. Har känts som ett heltidsjobb som tagit super mycket kraft så i maj har jag lovat mig själv att pausa från allt det där. Jag ska ta det mycket lugnare. Ta hand om de klienter jag har men inte vara ute och jaga efter något nytt.

Hus & hem

Som jag älskar detta ställe. Vill verkligen inte vara någon annanstans just nu. Snart, riktigt snart tror jag att de nya fönstren på terapistugan är på ingång, och när det börjar bli lite varmare ska jag också göra en gång och lite skyltar fram till mottagningen. Annars sår jag fröer. Längtar efter sol, varma vindar, och lediga dagar ❤︎