Min ängel och hans monstervän

Det jag minns mest av att vara småbarnsmamma är instängdheten. Jag kände mig kvävd. Luften tog slut mer och mer för varje dag. Jag skäms fortfarande över att säga det, för det är liksom inte så det ska kännas. Men det var så det kändes… i mig.

Jag inser att jag är en människa med stort frihetsbehov och som kräver återhämtning och lugna stunder för att må bra och fungera, och med småbarn får man ju sällan frihet, återhämtning eller lugna stunder. I alla fall inte med mina barn….

Nu var det egentligen inte småbarn jag skulle skriva om utan ovanstående gäller ju också valpar.

Jag kan riktigt känna hur mina nerver är i kläm och hur jag inte får luft, precis samma känsla som jag upplevde för sisådär 15 år sedan. Att sitta ner och äta frukost, dricka en kopp kaffe eller överhuvudtaget bara få vara still med vår valp i huset är en omöjlighet och jag känner att jag är nära på att spricka.

Dom som känner mig skulle beskriva mig som en lugn person och det är få människor på jorden som har sett mig arg, men när det kommer till att jag inte fått den där lilla återhämtningen som är så där viktigt så tappar jag det, totalt.

Jag blir helt klart en sämre version av mig själv och jag skäms över att inte kunna hålla ihop det. Skäms helt klart av att en hundvalp kan provocera mig så mycket att jag sitter gråtande på golvet och tänker ”jag orkar inte mer”.

Men där är vi just nu…

Det är så skrattretande. Jag har världens längsta stubin och en vuxen människa kan i princip omöjligtvis göra mig arg. Tro mig, efter att ha arbetat inom både Kriminalvård och SIS har jag fått uppleva både hot, elaka kommentarer, gliringar, sura miner, provokationer men aldrig, aldrig (jo, en gång kom jag precis på) har jag tappat det.

Men när valpen snor min frukost eller på grund av olika hyss tvingar mig upp från soffan så många gånger så att kaffet till slut hinner bli kallt, ja då spricker jag.

Hm, vad kan vi lära oss av det?

Hota mig, provocera mig, gör vad du vill, men stör mig aldrig i kaffet och sno för fan aldrig min frukost.

Se det som en varning.

Det där med att ha hundvalp, jösses vilken pers. Det konstiga är att jag har haft hund hela mitt liv, och hundvalp vid ett flertal tillfällen. Ja senast för sju år sedan när vår lilla fralla kom till familjen.

Men aldrig, aldrig kan jag minnas att det kändes lika jobbigt som nu.

Jag tror visserligen inte att det handlar om hunden i sig. Utan kanske mer om att jag är i obalans och verkligen behöver ordning och reda och tid för mig själv. Jag som veckorna innan han kom längtade ihjäl mig efter en hundvalp längtar nu ihjäl mig efter att han ska bli stor. Lyxen med en rumsren hund och inga sylvassa tänder ska jag från och med nu minnas för alltid.

Den där lyxen med att jobba hemifrån känns inte lika lyxig när man hör hundarna skälla och bråka i bakgrunden eller när valpen mitt i ett videomöte ställer sig och kissar framför en. Då är det lätt att hålla sig för skratt.

”Det blir bättre” är ett mantra som går på högvarv i min hjärna just nu. ”Det bli bättre”.

Jag kommer på mig själv med att googla på ”när valpar tappar tänder och när de blir rumsrena” bara för att jag vill ha ett datum och sätta i min kalender och förhålla mig till. Då kan jag liksom räkna ner tills att problemet är över. Men egentligen kan jag och vet allt det där utantill, och det finns ju inga färdiga svar, och så farligt kanske det inte heller är, egentligen.

Det kanske inte är han som är helt galen, vild och i obalans, utan kanske mer jag själv, galen, vild och i obalans.

Men precis samma regel som gäller småbarn gäller också hundvalpar, dom är fantastiska när dom sover och då vill man ta tillbaka varje ont ord man sagt. Inte är det väl då farligt ändå?

Och jag kommer på mig själv att som vanligt längta efter framtiden. Till den där punkten då han är min följeslagare i vått och torrt och hänger på promenader, löpturer och i cykelspår.

När valptänderna drar sönder ett nytt klädesplagg eller hugger tag i låret så tröstar jag mig med att han (förutom i sina valpryck) är så stabil mentalt. Han varken skäller, drar i koppel eller visar aggression eller rädsla. Han kommer att bli min bästa vän det är jag säker på och jag ser fram emot varje stund vi kommer att tillbringa tillsammans. Ja det blir bättre, det blir bättre, det blir bättre….

Vad har hänt i veckan? Ingenting tänker man…tills man tittar på sina bilder och ser att det hänt en hel del. Japp, jag är en sådan som tar en himla massa bilder (och sedan raderar dem för att aldrig se dem igen). Tänkte därför dela med mig av vad som hänt denna vecka så långt jag kan minnas. 

Vi försöker åka till stan titt som tätt för att miljöträna hunden. Extra viktigt nu när man bor på landet och han varken ser människor, cyklister eller andra hundar. Hunden uppförde sig exemplariskt och jag kunde inte låta bli att fånga himlen som jag tyckte var magiskt vacker.

Dagtid ligger han så här och man vill bara äta upp honom, men strax efter kl 18 förvandlas han till en varulv med sylvassa tänder som istället vill äta upp oss. Ja då väntar man till att klockan närmar sig 22, så faller han tillbaka och ser ut så här igen. Vargtimmarna kan man kalla det, tiden mellan 18-22. Då är det ingen i familjen som frivilligt vill passa hunden.

Och jag fick hem ett paket med nya ljus till min self care store, luktade magiskt. Som jag väntat på dessa. Hoppas att andra gillar dem lika mycket som jag.

Ja så lite fler bilder på dessa. Är svårt att låta bli…

Man försöker fånga våren när man ser den. Här på en lunchpromenad…

och här på en morgonpromenad. Älskar verkligen utsikten här hemma. Att bara få säga hemma om det här vackra…  jag vänjer mig nog aldrig.

Denna tjej väcker både skratt och förtvivlan här hemma. När hon ser ut så här, ja då kan man ju skratta, men när man kommer ner till köket och möts av ett blodbad och en katt som sitter mitt i det och käkar möss. Ja då är det lättare att hålla sig för skratt.

Ja och så har vi byggt hönsgård. Och medans vi har gjort det har hundarna legat och kikat på och badat i solen. Hönsgård och hönsgård. Först och främst är det kaninen som ska flytta ut. Just nu pågår det ju en fågelinfluensa och med alla annan skit som pågår just nu vet jag inte om jag är redo att köpa in höns just nu eller om det får vänta till nästa år. Vi får se. Men kaninen, han får det bra ❤︎

och så våren igen, den är här för att stanna hoppas vi.

Och dessa två ❤︎ Man hittar djur som antingen bråkar eller myser i varje vrå av vårt hem just nu och jag älskar att se dem krypa upp tillsammans så telefonen svämmar över av bilder på sovande (och ibland bråkande) hundar och katter. Japp det var min vecka det….alldeles, alldeles underbar. Hoppas att din var detsamma ❤︎

En av de bästa stunderna (när monstret sover).

Privat

Läste precis mitt februari inlägg där jag kände lugn och harmoni. Inget speciellt har väl hänt i mars mer än nya tankar i mitt huvud som har väckt stress. Stressen sätter sig i mage och huvud som har smärtat denna månad. Jag är i en förändringsprocess där jag behöver stänga dörrar för att öppna nya, alla saker är inte på plats än och det är väl det som orsakar obehagskänslor. Mars började långsamt i väntan på hundvalp och nu när han är på plats tycker man fortfarande att det går långsamt för nu längtar man tills att han blir rumsren och tappar sina sylvassa valptänder.

Jösses vilket litet monster vi köpt. Ibland sliter jag verkligen mitt hår och tänker JAG ORKAR INTE. Men den stunden han somnar kan man ju lätt ta tillbaka varje argt ord. Det är numer svårt att sitta still i det här hemmet och komma till ro. Är besten inte på och biter på mig så är han på hunden, katten eller en möbel man måste skydda. Och kanske kan jag ta kiss och bajs på golvet, det hör ju valplivet till, men att inte få slappna av en endaste sekund under dagen kommer inom kort få mig smått galen.

Företag

Ja det är verkligen här energin ligger. Mycket annat orkar (vill) jag inte. Min Torsdagsgrupp är helt fantastisk och ger mig super mycket energi och flera av mina klienter knyter upp nya knutar inom sig varje gång. Jag har verkligen kommit till en fas nu där jag är trött på att driva eget vid sidan av mitt arbete. Jag vill göra det här till 100% så där är jag nu. I viljan. Jag behöver bara hitta en större inkomstkälla än enstaka klienter. Just nu är jag i en undersökningsfas för att se vad jag kan göra, vilka jag kan samarbeta med osv. Men innan slutat av året hoppas jag att jag hoppat ur hamsterhjulet och driver eget på riktigt. Drömma går ju!

Hus & hem

Åh vad jag längtar till vår och till semester. Vi har börjat småjobba i trädgården men det är alldeles för kallt för att vara mysigt. Så just nu längtar vi efter bättre väder så att vi kan dra igång olika trädgårdsprojekt och sätta in fönstren i terapihuset. Ska bli så spännande och se vad vi hinner göra under en säsong och vad som ligger i pipeline nästa. En sak kan jag säga i alla fall och det är att jag VERKLIGEN har hittat hem. Även om både svanar och tranor gapar hela nätterna här vid sjökanten så uppskattar jag både djuren och naturen VARJE DAG. Att bara få se ankorna bada när man rastar hundarna i trädgården och gässens skrikande inlandning i sjön. Det är verkligen livet för mig.

Nu kan man verkligen känna våren i luften, så härligt! Men jag är trött, såååå trött. Somnar så fort jag lägger huvudet på kudden (har aldrig hänt mig tidigare) och känner redan vid åtta tiden på kvällarna att jag hade kunnat somna. Dock vaknar jag så klart som vanligt upp på nätterna så bara för att jag somnar snabbt innebär det inte att jag får mer sömn. jag hoppas därför att solen kan komma med en ny dos energi. Det behövs nu.

Jag har tex massa drömmar och planer om vår trädgård detta året, men jag har inte ens orkat sätta fröna i jord än så vi får så hur långt jag kommer med de där drömmarna. Vår tomt är också så stor, vilket gör att det är lätt att tappa ork då man inte ser en ände på det. Jag vet därför att jag måste dela upp de i sessioner. För att kunna se att i alla fall någonting blir klart.

Det är också oklart hur mycket frukt och blommor man kan ha i denna trådgård eftersom vi har (eller i alla fall har haft rådjur på tomten). Känns onödigt att göra massa jobb om det ändå förstörs. På min önskelista detta året stod ju också ankor och hönor, men då det går fågelinfluensa nu känner jag att det kanske är bäst att vänta, inte kul att köpa djur och inte få ha dem ute.

Prio ett för mig är att få till någon form av gångväg till terapistugan så att besökande vet vart de ska gå. Det behöver också komma upp lite skyltar. Sen blir det en brygga och kanske blir även hundgården klar i år. Men oj vad mycket man skulle vilja göra, är också sugen på att få åka ut till andra trädgårdar och inspireras. Vi har så otroligt mycket möjligheter med denna trädgård. Det gäller bara att ha tid, pengar och fantasi.

Ja i onsdags hämtade vi hem denna lilla stjärna. Oboy vilket jobb. Oavsett hur många valpar jag haft under min livstid blir jag alltid lika förvånad över hur jobbigt och krångligt det är med valp.  (En annan sak man glömt är hur sylvassa de där små tänderna är). Det jobbigaste min 7-åriga fralla gör är att skälla på tv:n eller sitta och titta på mig för att visa att han vill ut. Men här har vi ju nu en kille som biter i både fötter och händer, som kräver ständigt passning och som hittar på bus om han inte blir road. Precis så där som valpar ska.

Min sjuåriga ”polis” tog det över förväntan och blev väldigt glad över att få en kompis. Dock övar vi nu på att det är vi som ger valpen tillsägelserna när han gör fel, försöker helt enkelt lära honom att han inte behöver hjälpa till. Hittills har även det gått bra ❤︎

Lagom stora för att dela säng…än så länge….

Trots dåliga bilder är jag ju bara tvungen att visa er det här. Vad jag lyckades att fånga ”in the moment”. Sånt händer när man råkar bita för hårt i kattens tass.

Jag hoppas på att det blir en lugn och harmonisk kille som både hänger med på promenader och vilsamt hänger med  i terapirummet. Men innan vi når så långt övar vi på rumsrenhet och att respektera ett nej. Förhoppningsvis kommer han i framtiden ha samma respekt för oss människor som för katten 😉

Är du medlem i nestor förlags medlemsbrev? Inte? Bra, för dessa kommer att slutas skickas ut. Men om du är intresserad av din emotionella hälsa och vill ha tips och råd om hur du bästa tar hand om dig själv så ska du signa upp dig för att gå med i ”self care club”.

Min self care club är min inre krets, min största och trognaste följarskara. Därför kommer du vara en av dem som kommer stå mig närmast hjärtat. Jag kommer att dela med mig av skrivövningar, live-terapi och hälsosamma recept för självkärlek och självkänsla.

Du är självklart också den första till att bli inbjuden till event, föreläsningar & workshops, och självklart den som får veta vad som kommer in i min fantastiska self care store. Så don´t be a stranger. Kom med i gänget så bjuder jag dig på en virtuell kram.