Psykisk ohälsa

Det är som att den väntar på mig, olyckan. Som att den hela tiden finns runt hörnet. Osynlig.

Jag letar och letar men hittar den ingenstans.

Jag känner att den jagar mig. Men det är tomt bakom min rygg när jag vänder mig om.

Livet. För bra för att vara sant.

Mina älskade barn, min man och min hund, världen runt mig. Ja allt är så vackert och jag är beredd på att det ska gå i bitar. Spricka, krackelera, falla mig ur händerna.

Finn fem fel men jag hittar dem inte trots att jag letar över allt.

Sorgen är stort som ett berg hos mig, växer och växer helt utan anledning, eller anledningen kanske är den där långa väntan på att det en dag ska gå sönder.

Det finns inget att sörja, ändå vandrar den bredvid mig, sorgen, varje dag.

Något kommer hända snart, varför skulle den annars bosätta sig här, förbereda mig, leva på min näthinna, sova vid min sida.

Det känns som att jag redan förlorat allt trots att jag vet att jag bär högsta vinsten.

Jag vill inte vara med, inte spela mer, det finns inget jag är beredd att förlora.

Jag ser hur saker går sönder, hur människor faller i bitar och här står jag och har ont. Väntar på min tur, trots att jag gått ur kön.

Ibland faller tårarna, är inte säker på om det är för att jag är glad och tacksam eller för att jag är så rädd om det jag har att förlora.

Jag kommer aldrig se olyckan komma….

..kanske är den redan på plats så stor som den kan bli.

Kanske finns den inte bredvid mig utan lever inuti. [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Kriget är över

Jag vet att du haft ett par svåra år, men dem är över nu.

Inget kan vara starkare än du.

Tyngden har lättat från dina axlar, men i hjärtat finns den kvar.

Som om minnena från smärtan du för alltid spar.

Det är som att du håller fast i den, rädd för att släppa taget.

Rädd för att möta det riktiga jaget.

Det är dags att bryta upp, släpp dig själv fri.

Du måste hitta en fridfull plats inuti.

Låt även sista tyngden falla, du måste inte leva så!

Det enda du behöver göra är att släppa taget, låt gå!

Ditt inre hamnar i uppror, när det stillat sig utanför.

Det river och klöser och känns som om du sakta dör.

Men stormen har avtagit och, vinden har vändt .

Trots att det är det värsta du känt.

Det är dags att du vänder blicken inåt, kriget är över nu.

Det är dags att ge tid åt det viktigaste i ditt liv, och det är du.

Följ min blogg med Bloglovin

Gjorde du något 2017 som du aldrig gjort förut? 

Gjorde ett dyrt inköp i form av företagscoaching. Det är något jag velat ha länge men inte unnat mig. Jag hoppas att det kommer att uppfylla förväntningarna. Gör det det kommer jag absolut fortsätta att använda olika coacher eller personliga tränare inom företag och ekonomi. Det är så roligt att växa och lära sig på alla plan!

Genomdrev du någon stor förändring? 

Ja, jag vet inte om det kan räknas men att omvandla bolagsform och starta om företaget men det känns som en stor förändring för mig. Något jag velat göra länge men undvikit för att det både är kostsamt och jobbigt. Men det känns så skönt att det snart är över och att jag 2018 få en ny start där jag kan kontrollera och hantera allt själv.

Vilket datum från år 2017 kommer du alltid att minnas? 

Datum kommer jag nog aldrig komma ihåg men jag minns dagen när jag skulle opponera med min uppsats. Jösses vilken ångest, och vilken lättnad efteråt! Var länge sedan jag mådde så dåligt. Det var övergående som tur var.

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Att bli godkänd och klar med uppsatsen. Något jag strävat efter i flera år så det var en otrolig lättnad!

Saknar du något under år 2017 som du vill ha år 2018? 

Friheten att vara kreativ, att följa min lust. Att inte behöva hålla in mig själv så hårt. Även om jag har en bok på gång i tankarna nu, så har jag möjlighet att vända om och prioritera något annat vilket känns jätte skönt.

Vad önskar du att du gjort mer?  

Tränat. Jag stukade foten i somras och träning kom ur balans. Jag promenerar och springer igen nu men tycker inte att jag hittat en bra rutin. Jag önskar att jag hade tränat mer än vad jag gjorde, och att jag under 2018 inte kommer att sluta, att jag verkligen tar träningen på allvar. Jag behöver röra mig för att må bra, psykisk. Jag får aldrig glömma det, oavsett stukade fötter eller fulla scheman. Träning först, arbete sen.

Vad önskar du att du gjort mindre? 

Oroat mig. Som vanligt….

Bästa köpet?

Coachingen, hoppas jag…

Favoritprogram på TV? 

Ser inte på tv…

Bästa boken du läste i år? 

Jag läser så otroligt många, men Anders Hansens bok hjärnstark är den första som dyker upp. Viktig bok!

Största musikaliska upptäckten? 

Nej inget nytt på den fronten heller, lyssnar inte så mkt på musik.

Vad var din största framgång på jobbet 2017? 

Uppsatsen var min största framgång under hela 2017.

Största framgång på det privata planet? 

Hmmm, att jag började springa igen efter att stukat foten och inte fastande i soffläge…

Största misstaget? 

Hmm, finns inga misstag, bara lärdomar….minns faktiskt inget.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? 

Gladare, mådde otroligt bra efter att jag slutade med antidepressiva, nästan förvånansvärt bra. Hösten har dock varit en svacka av trötthet men överlag väldigt bra.

Vad spenderade du mest pengar på? 

Företagscoaching…

Något du önskade dig och fick? 

Godkänt på min uppsats 🙂

Något du önskade dig och inte fick? 

Samtalsterapi.

Vad gjorde du på din födelsedag 2016?

Ingen aning, minns inte. Förmodligen ingenting, så rolig är jag.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? 

Om jag följt mig magkänsla och sagt upp de som skötte min bokföring innan jag fick en ekonomisk chock.

Vad fick dig att må bra? 

Min man som stöttar mig både i toppar och dalar.

Vem saknade du? 

Några extra timmar på dygnet.

De bästa nya människorna du träffade?

Men vad svårt, jag träffar så många men minns så lite. Vet faktiskt inte.

Mest stolt över? 

Att jag fick min uppsats godkänd och att jag fick två läkare att skriva för- och efterord. Man är alltid nervös över vad andra ska tycka och tänka om ens bok. Men den här boken har blivit godkänd av både min handledare, examinator och av två läkare vilket borde stilla  mina tvivel något.

Högsta önskan just nu? 

Att jag når upp mina mål vad gäller företaget så att jag kan påbörja min psykoterapeututbildning.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?  

Ta mig själv och mitt företag på allvar!

Här hittar du årssammanfattning 2015 & 2016.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Hudlös men skitstark

Ibland kan jag blir arg på mig själv för att jag är så jävla hudlös. Att allting tas in, gör ont.

Skärp dig, försöker jag bryskt säga till mig själv. Du klarar det här, du är stark. Men det hindrar mig inte från att bryta ihop.

Jag vet inte om det handlar om att jag är ”svag” egentligen, utan kanske är det mer att jag kräver för mycket av mig själv?

Jag låter ofta tårarna rinna, jag döljer dem inte längre. För kanske ligger styrkan inte i att hålla dem tillbaka, utan i att låta dem komma fram [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Idag är jag snäll mot mig själv

Det känns i kroppen nu. Det är något som är fel. Jag sover dåligt, och tröttheten i armarna är tillbaka. Fingertopparna domnar och oron växer.

Fast att jag varit i den här fasen så många gånger i mitt liv slutar jag inte att bli förvånad varje gång den dyker upp. Jag brukar leta efter fel, och lösningar. Men jag hittar dem sällan. Personen som bor i mig känns inte som jag. Hon är ledsen och trött. Ständig nära till tårar.

Jag är inte en person som kan gå med skavsår, hålla ut, vänta. Nej jag går direkt sönder. Jag behöver ta tag i saker. Flytta på mig eller möblera om för att behålla min hälsa. Men i en anställning är den anpassningen inte så lätt….kanske därför jag inte hör hemma där.

Du är ledsen sa företagspsykologen när jag var där. Det går över.

Men det har inte gått över. Det har skapat en ännu större sorg inom mig, det har gjort att jag satt upp en vägg, ett skydd, jag inte är van att ha framför mig.

Idag är jag snäll mot mig själv. Jag låter sorgen vila och tröttheten ta plats. Jag slutar att kämpa emot, ber om hjälp och tar emot den.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”]Lämna en kommentar

Livet utan skyddsnät

Ibland känns det som att jag dansar på lina. Att jag ständigt lever på hög höjd. Det är en magisk känsla, och dom där nere tittar beundransfullt på.

Titta på henne, säger dom och pekar. Jädrans vilken balans hon har!

Ibland står det ett helt gäng där nedanför, klappar händer och visslar. Jag kan vinka och göra ett extra skutt allt för att få en extra applåd.

Men sen ekar det tomt och linan börjar svaja. Det spelar ingen roll åt vilket håll jag vänder mig så fortsätter linan att gunga.

Jag är trött, mina ben darrar och jag lever under en ständig risk att falla. Linan svänger fram och tillbaka men jag håller mig kvar. Medveten om att fallet blir stort om jag tappar greppet, och att jag då kommer att slå mig rejält.

Jag vet att vi någongång kommer att träffas. Marken och jag. Förr eller senare med en dundersmäll.

Jag längtar efter publiken, att någon ska se mig, fånga mig eller hjälpa mig ner.

Men gatan är sedan länge tom.

Utan skyddsnät står jag ensam kvar. Inga piruetter eller extra hopp får linan att sluta gunga och att stå still hjälper inte heller mina svajiga ben.

Ibland känns det som att jag dansar på lina. Jag balanserar genom dagen med en ständig rädsla att falla. Med utfällda armar promenerar jag genom folkmassor och tomma gator. Utan skyddsnät. Jag önskar att någon skulle se mig, fånga mig eller hjälpa mig ner.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar