Idag är jag snäll mot mig själv
Det känns i kroppen nu. Det är något som är fel. Jag sover dåligt, och tröttheten i armarna är tillbaka. Fingertopparna domnar och oron växer.
Fast att jag varit i den här fasen så många gånger i mitt liv slutar jag inte att bli förvånad varje gång den dyker upp. Jag brukar leta efter fel, och lösningar. Men jag hittar dem sällan. 
Personen som bor i mig känns inte som jag. Hon är ledsen och trött. Ständig nära till tårar.
Jag är inte en person som kan gå med skavsår, hålla ut, vänta. Nej jag går direkt sönder. Jag behöver ta tag i saker. Flytta på mig eller möblera om för att behålla min hälsa. Men i en anställning är den anpassningen inte så lätt….kanske därför jag inte hör hemma där.
Du är ledsen sa företagspsykologen när jag var där. Det går över.
Men det har inte gått över. Det har skapat en ännu större sorg inom mig, det har gjort att jag satt upp en vägg, ett skydd, jag inte är van att ha framför mig.
Idag är jag snäll mot mig själv. Jag låter sorgen vila och tröttheten ta plats. Jag slutar att kämpa emot, ber om hjälp och tar emot den.
[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”]Lämna en kommentar