Kan nästan inte förstå att april är över. Vart tog den vägen? Den där pausen jag önskade att april skulle bestå av infann sig aldrig, men lugnare blev det, tack och lov. Det har varit ett väldigt resande men jag känner att jag landat på fötterna igen. Inte så stadigt som jag önskar, men jobbar på att hålla balansen. Det är väl maj:s jobb får jag gissa. Att jorda mig igen, så att jag slipper gå runt med känslan att vara rädd för att ramla omkull.
Företag:
Företaget har varit hela mitt liv, har betytt allt för mig, och plötsligt känns vi inte lika nära längre. Det känns konstigt, skrämmande… men också skönt. Men jag känner inte riktigt igen mig själv. Jag tänker inte ens på det varje dag, eller jo det kanske jag gör, men förut var det med mig varje sekund och där är vi inte längre. Under en tyst promenad kom jag fram till att företaget behöver förändras, och att det är anledningen till att jag inte aktivt jobbar med det (dagligen) längre. Jag är liksom under förändringen nu och har ingen tydlig bild framför mig hur allt kommer att pusslas ihop. Så det är väl klokt att ta ett steg tillbaka. Låta det va. Ibland är jag väl bara ofattbart klok och bra 😉
Jobb:
Jag är under certifiering i tre program vilket sätter en helt annan press på mig i mitt arbete. Jag kan inte bara längre gå in i ett möte och ”bara köra” utan allt ska planeras, filmas och utvärderas. Mitt skolarbete ger mig också en viss distans till mitt jobb, får mig att se svårigheterna i det och inte ta mitt jobb (eller mig själv) på för stort allvar. Studierna får mig att än mer längta till friheten att vara egen och ett mail som damp ner i min inbox fick mig att fundera några extra varv på mitt mål och vart jag är på väg. Jag försöker gå genom varje dag med öppna ögon både för att lära mig men inte kräva för mycket av mig själv. I en tid där många är stressade och mår dåligt riktar jag mycket uppmärksamhet inåt. Det är så otroligt viktigt för mig att inte dras med och inte bli sjuk. Jag vet att det finns mycket förändringar i sikte, men jag vet fortfarande inte riktigt hur dem ser ut.
Utbildning:
Det känns overklig att jag för ett halvår sedan låg sömnlös av stress och förtvivlan då jag inte visste hur utbildningen skulle bli, vart jag skulle bo, hur jag skulle få tag på kurslitteratur osv. Jag minns känslan då så tydligt även om jag är på en helt annan plats nu. Min rädsla var så barnslig och onödig. Det visste jag i för sig redan då, men nu känner jag det än mer. Jag har verkligen landat och känner mig hemma både i resandet, staden, utbildningen och klasskamrater. Allt känns tydligt och tryggt. Hittills är det inte mycket nyheter i utbildningen, utan en mer fördjupning på det jag redan visste innan. Mest givande är det att träffa kurskamrater, föra diskussioner och jämföra erfarenheter. I skrivande stund är det bara två träffar i malmö kvar innan sommarlov. Känns sjukt så overkligt fort tiden går.
Personligt:
En väldigt stor insikt landade i mig denna månad som handlade om anknytning. Den kom till mig när jag läste kurslitteraturen för utbildningen och var så klart ingen nyhet för mig, men jag kunde mer tydligt se hu en otrygg undvikande anknytning löpt som en röd tråd genom hela mitt liv. Kunskapen djupnade på något vis och jag förstod vad jag behövde göra annorlunda och hur mycket jag på grund av rädsla förstört för mig själv. Min plan är att arbeta med detta i min egenterapi som börjar om några veckor. Det ska bli så spännande och se om mina tankar och känslor kan förändras, för i dag ser jag mer hur anknytningen stört hela mitt liv. Allt från små till stora tillfällen där jag väljer att fly och dra mig undan på grund av rädslan att ändå bli lämnad. Jag är säkert på att mitt liv hade sett helt annorlunda ut om jag inte hade haft ett flyktbeteende, och jag är glad att det finns människor som orkar jaga, som vägrar låta mig rymma eller fly. Jag hoppas kunna förändra detta beteende, och därmed förändra mitt liv.
Inför maj:
Allt jag kan tänka på är min egenterapi som jag ser så otroligt fram emot. Det känns som starten på ett maraton utan att veta när och om jag kommer att orka nå till mål. Det känns skrämmande och spännande och jag ser så mycket fram emot att rota runt i mig själv, lära om och lära nytt. Jag har också endast en enda resa denna månaden vilket känns skönt. Jag kommer att vara mer hemma!! Majmånad, jag vet inte vad som väntar, men jag hoppas kunna njuta av det oavsett!!