Författarskap & skrivterapi

Kommer ditt manus slängas på hög?

Många manus som skickas in till förlag är halvfärdiga.

(Japp, det var mitt med när jag skickad in det) och det är även många som hamnar i min mailbox. Jag vet och förstår varför det blir så då man tillslut känner sig trött eller färdig med sitt manus. Många gånger behöver man hjälp att ta sig vidare.

Nu har jag ett väldigt litet förlag och kan komma med feedback på vad jag tycker borde förbättras om jag ska anta manuset, men det gör ju inte de större förlagen. Du får ett avslag direkt.

Brister i berättelsen

Många gånger brister det i berättelsen. Många berättar en historia men lägger inget djup i den. Jag får veta vad som har hänt men inga känslor bakom vilket gör historien platt och tråkigt. Andra skriver bara om känslor men inte vad som händer runt om vilket gör att man inte förstår berättelsen alls.

Gör om och gör rätt!

Be om hjälp!

Jag vet av egen erfarenhet hur läskigt det är att låta personer läsa ens manus men det är precis vad du ska göra, för din egen utvecklings skull. Och gärna personer som kan komma med ärliga åsikter och kritik.

Med mitt första manus safea jag till en början, jag lät personer läsa som jag innerst inne visste inte skulle säga så mycket negativt, för det var ju inte det jag ville höra, (trodde jag). Men när jag sedan fick tillbaka manuset med orden, det var bra så insåg jag att dom där orden inte hjälpte mig alls.

Jag behövde någon som ifrågasatte, undrade, tog bort eller lade till. För min del slutade det med att jag anlitade personer att läsa mitt  manus och ge mig feedback, riktigt feedback.

Historien är inte slut

Så när du tror att du är klar är du ofta inte i närheten av färdig, texten behöver ofta bearbetas mer och ofta behövs input från någon annan. Min rekommendation är därför att sprida ditt manus runt dig, låt folk läsa. Samla sedan in all respons och ta den på allvar. Om tre av dina testläsare har samma åsikt om ditt manus kan du räkna med att förlaget säger det samma.

Förbättra och förändra! Har du redan sänt in din text, och fått ett avslag tillbaka. Ge inte upp utan gör samma sak. Sprid ut din text för att se hur dina läsare motar den, ibland kanske de är hela kapitel som behöver strykas (och det gör ont, jag vet), men det är boken bästa.

Så upp med hakan! Kasta ut ditt manus till folkmassan nu och hoppas på att få en kritikstorm tillbaka.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

skrivterapi

Det läkande skrivandet

Jag har tidigare skrivit om det läkande skrivandet och kan inte i ord förklara hur mycket skrivandet betytt för mig. Det har hjälp mig både att bearbeta händelser, komma ur depressioner, hantera ångest, uttrycka mig och förstå mig själv. Att mina texter sedan hjälp andra är en bonus! Sedan jag aktivt började skriva har jag absolut växt som människa och jag har inga planer på att sluta växa nu….tvärtom.

Mitt liv har verkligen varit en resa och jag tror att det är en av anledningarna till att jag brinner för att hjälpa andra. Jag har länge drömt om att utbilda mig till legitimerad psykoterapeut, har haft det som ett högt uppsatt mål. Men när jag för några månader sedan hittade en utbildning i skrivterapi så var det något som klickade till. Det är ju det jag ska göra!

Idag är det svårt att få hjälp inom vården. Du kan få vänta år innan då får samtalsterapi (true story), och för många känns inte heller samtal som den rätta vägen. Min erfarenhet säger att pennan kan fungera som både handledare och psykolog och jag litar på dess kraft och skrivandets magi. Jag tror det skrivna ordet kan läka dig på en helt annan nivå än samtal och medicin.

Jag ska hjälpa andra att läka genom skrivande!

Det var som att alla bitarna föll på plats! Jag älskar att skriva och jag älskar att arbeta med människor, det finns liksom ingen del av det jag vill/kan ta bort. I slutet på mars påbörjar jag min första utbildning i ett läkande skrivande, och i juni börjar jag med kreativt skrivande. Jag har som mål att hoppa på en ettårig utbildning på ämnet nästa år.

What (????) tänker du, men här kör vi all in!!! [wp-svg-icons icon=”cool” wrap=”i”]

Redan nu (varför vänta liksom [wp-svg-icons icon=”grin” wrap=”i”]) har jag startat en fb-grupp ”skrivterapi” där du gärna få gå med om du är intresserad av ett läkande skrivande. Min förhoppning är kunna stötta andra i gruppen till ett läkande skrivande. Personerna i denna grupp kommer även att få bli mina försökskaniner när det kommer till min utbildning [wp-svg-icons icon=”evil” wrap=”i”] . Så är du nyfiken på skrivandet som terapi eller om du överlag skriver om ämnen som tex psykisk ohälsa som inriktning, joina vet jag!

Jag vill ge ut din bok

Jo det är sant! Jag tror nämligen att alla har en historia att berätta, och att man genom att dela med sig av den inte bara hjälper sig själv utan också andra. Jag vill därför inte bara hjälpa dig att skriva din bok, utan också att ge ut den. Nästa år har jag som mål att ge ut minst fyra manus från andra författare (som e-böcker). Så har du ett manus eller en novell i tankarna, gå med i gruppen eller kika in här.

[wp-svg-icons icon=”quill” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Det är många som drömmer om att bli författare. Men ganska få som når målet. Det är inte bara det att det är svårt att bli utgiven. Det är verkligen svårt att skriva en bok. Många tappar intresset innan de kommit halvvägs, eller kommer inte på vad eller hur de ska skriva. Vissa har en vag idé, men tar sig liksom inte hela vägen fram.

Vad ska jag skriva för bok?

Folk säger ofta till mig att de vill skriva en bok, men inte vet vad de ska skriva. Enligt mig så måste boken finnas inom dig. Jag skulle aldrig kunna hitta på en bok, en tom story, utan det måste finnas ett genuint intresse bakom. Jag har många manus i min dator som än inte blivit publicerade. Varför?

Ibland för att jag behövt inhämta kunskap, eller för att jag tappat känslan i min text. Ibland för att jag känt att den saknat syfte, att den inte fyller annat än just sidan på mitt papper. Ibland är det så att texten faktiskt bara behöver vila, men ibland är det så att texten inte behöver publiceras, alls, att jag faktiskt bara skriver för mig själv. För att lätta mitt hjärta.

Men om jag ska skicka med dig några tips så är det att veta ditt varför.

Varför vill du skriva en bok om just det ämnet? Vad fyller det för syfte? Vad vill du att folk ska känna, tycka eller tänka när de läst din bok?

Som exempel kan jag berätta om när jag skrev min första bok Måste alla vara så jävla lyckliga hela tiden. Jag ville skriva en bok om min upplevelse för att jag visste att jag inte var ensam. Jag tyckte att det var viktigt att prata om och jag vägrade vara tyst. Syftet var att ta bort skuld och skam från mammor som upplevde tiden som småbarnsförälder som en börda. Jag visste att vissa skulle känna igen sig i boken, och andra inte alls.

Men för dem som gjorde det skulle mina ord betyda jättemycket. Det skulle kännas som en varm kram, som att de hade någon vid sin sida som äntligen förstod dem.

Du måste skriva en bok som betyder något för dig!

Det spelar ingen roll vad andra tycker och tänker om ditt mästerverk. Det kommer alltid finnas åskådare som inte förstår sig på din historia. Det du ska komma ihåg är att texten är skriven till dem som gör det.  Tycker du om din bok så kan du räkna med att det alltid finns någon annan som också gör det. Skriv aldrig en text för någon annan än dig själv. Det kommer bara göra dig besviken. Det viktiga som författare är att tala sitt språk, och inte att härma eller göra sig till för någon annan.

Så vad har du för bok inom dig? Vad brinner du för? Finns det något du måste berätta?

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Att måla med ord

Jag målar med ord. Sätter dom på rätt plats. Lägger ett pussel. Orden kan ha skilda färger, olika betydelser, men ändå visa samma bild.

Min tavla blir aldrig som jag tänkt mig. Färgen byter kulör när den lämnar mitt sinne. Jag kan känna mig nyanser ljusare, ändå målas tavlan mörk.

Ibland tänker jag att det inte stämmer, att orden måste ha varit fel, att det inte var så jag kände eller menade. Men jag har lärt mig att orden är starkare på utsidan än på insidan, även om jag försöker att välja dem i en ljusare ton.

Jag har många köpare på mina tavlor, personer som läser in, känner igen sig, förstår. Sedan finns det dem som inte ser något alls. Som undrar vad jag ska med ramar till när jag inte är en konstnär.

Men mina ord skall inte hängas på någon vägg. Nej mina målningar är sånna som ska förmedlas, skrikas rakt ut. Sådana som man ska använda som vapen eller bära som sköld.

Mina ord kan du använda som både täcke och kudde. Du kan ställa dig bakom dem, framför dem eller gömma dem i ditt hjärta.

Jag känner orden med sådan kraft att penseln knappt orkar bära mina starka färger. Jag leker med dem, men när de lämnat mig förvandlas de till allvar. Det är inte längre en lek, ett spel, utan ristat i sten. Går inte att sudda ut.

Men jag struntar i om det blir fel färger för min tavla behöver inte passa in i ditt hem, inte sättas på din vägg, utan bara få leva i dina tankar.

Det har ingen betydelse om min tavla inte är den vackraste på vår jord. För jag är ingen konstnär, jag bara målar med ord.

I Fredags fick jag mailet jag längtat efter. Min handledare säger att det är dags för opponering på uppsatsen. Yey!! Helgen kunde inte ha börjat bättre. Detta betyder i för sig inte att jag är färdig och godkänd än, men helt klart att jag är närmare mitt slutmål och bara det är värt att fira.

Men så var det ju det där med att fira. Hur firar man egentligen sig själv när man inte dricker alkohol, äter kött eller socker, när man inte heller vill gå utanför sin egen dörr eller alls rubba sina invanda rutiner. Jag ansträngde mig verkligen för att tänka ut något jag verkligen ville göra men hittade ingenting. Jag ville bara att allt skulle vara som vanligt. Sagt och gjort.

När jag skulle åka hem efter jobbet hade min man lagt blommor i bilen. Där går väl gränsen för överraskningar jag klarar av [wp-svg-icons icon=”wink” wrap=”i”] Han känner mig för väl och vet att det inte är någon idé att försöka slå på stort. Då backar jag och stänger in mig.  Att gå ut och äta helt oplanerat skulle förstöra min dag.
Så nu stor rosorna där, på köksbordet som ett bevis på att jag är ett steg närmare mitt mål. Vilken kamp det har varit! Det har kommit arbete, böcker och utmattningsdepressioner emellan mig och den där jäkla uppsatsen. Trots att jag försökt att ignorera den har den ändå legat över mig som en irriterande hinna. Jag vet att detta inte har varit något jag behövt att göra färdigt. Jag har redan ett jobb och en examen. Men jag tror att det också handlar om att bevisa för mig själv att jag faktiskt kan slutföra saker. Att jag kan ta mig igenom projekt även om jag vill dra därifrån.

Nu inväntar jag bara att få tillbaka uppsatsen för ett par sista korrigeringar och sedan ett datum för opponering. Det känns lika skönt som nervöst. Jag fantiserar om när allt det här är över. När jag är fri att ta mig an vilka tankar och projekt jag än vill. Lättnaden känns obeskrivlig. Även om varje steg mot mål fortfarande kan kännas tungt försöker jag påminna mig själv:

Snart är du där…. [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Gratis e-bok: Ord av ångest

Gratis e-bok om ångest

För nya följare förstår jag att det kanske inte är möjligt att gå fyra år tillbaka för att läsa alla mina blogginlägg, därför planerar jag att göra olika e-böcker till er där jag samlar omtyckta blogginlägg (givetvis utan kostnad) för att du inte skall missa något. Så nytt i webbshoppen är denna [wp-svg-icons icon=”arrow-up-2″ wrap=”i”] Ord av ångest, där jag samlat lite blogginlägg jag skrivit om just ångest.

Denna finner du gratis i webshopen för direkt nedladdning i din dator (kommer i pdf fil). Fler e-böcker är på ingång.

Önskar dig en fortsatt bra dag!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Efter idogt arbete kan jag nästan se slutet på min uppsats även om jag fortfarande har några meter från mål. Har jag inte haft uppsatsen i mina händer har den ändå bott i mina tankar och efter ett otroligt hårt arbete är äntligen 5000 ord bortplockade. Nu hoppas jag att min handledare kan skönja en något rödare tråd än tidigare. Anledningen till att det tar sådan tid är min svårighetet att fokusera. Jag har inga problem att få fram ord, tvärtom, men korrekturläsning och putsning av den språkliga fasaden får genast min hjärna att tappa tråden. Det spelar ingen roll hur mycket jag tvingar mig och försöker, allt jag ser är bokstäver framför mig och är min hjärna inte på plats kan jag inte forma dem till ord.

Jag är totalt fokuserad och kan korrekturläsa max 3 sidor sen är min hjärna plötsligt helt bortkopplad och går inte få igång igen hur mycket jag än försöker. Nej, det hjälper inte med en liten paus. Det behöver gå ca 8 timmar innan batterierna är fulladdade igen.

Nej, korrekturläsning och bokstavsputsning är svårt för mig att klara av och är också det som får mig att tveka på om jag ens tar mig över mållinjen. När det kommer till bokskrivande brukar jag anlita någon åt den tjänsten för att komma undan det hindret men nu har jag det hela tiden stående framför mig, orubbligt.

I veckan skickade jag i vilket fall in uppsatsen fast att jag misstänker att lite finputsning fortfarande kvarstår. Jag hoppas på ett positivt gensvar som väcker den där sista motivationen som behövs för att knyta ihop säcken. Håll gärna tummarna för mig [wp-svg-icons icon=”thumbs-up” wrap=”i”]

Att ett helt nytt arbete börjar när uppsatsen är klar och ska förvandlas till bok skrämmer mig inte ens hälften så mycket även om arbetet är dubbelt så stort.

För att texten ska blir lättläslig och inte lika akademisk måste flera kapitel läggas till och andra tas bort. Det svåraste är sällan att skriva uppsatsen/boken, utan att slutföra den, få den klar. Det som ändå får mig att orka fortsätta är respondenternas berättelser. Om de gett mig sin tid och sitt förtroende måste jag ge tillbaka. Deras berättelser förtjänar uppmärksamhet, och det är mitt ansvar att ge dem det [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Författardrömmar

Bär du författardrömmar?

Min e-kurs är tänkt till dig som vill skriva en bok men inte vet hur du ska börja eller ta dig vidare. För tvärtemot vad många tror så är det en stor och svår process med många fallgropar och hinder (låt dig inte avskräckas). Jag har skapat 18 lektioner där jag går igenom hur du kommer igång, botar din skrivtorka och kan tänka kring kritik. Kursen har fått goda recensioner och jag hoppas verkligen att den kan vara en hjälp på vägen.

Jag hade tyckt att det hade varit jätte kul att höra om ditt projekt (även ni som inte gått kursen). Har du en bok på gång eller finns den bara i tankarna? Hade det inte varit kul om vi hade kunnat hjälpa, stötta och följa varandra igenom bokprocessen?

Ni får jätte gärna lämna en kommentar eller ett mail om hur det går så kanske vi någon gång i månande kan följas åt här på bloggen och se om vi tar oss framåt. Vi tror ni om det?

Är du nyfiken på kursen finner du mer info om den i min webshop.

[wp-svg-icons icon=”quill” wrap=”i”] Lämna en kommentar

En samlingsplats för alla tankar

Vad gör du, frågar min man.  Skriver svarar jag kort och hoppas på att inte få fler frågor. Vad skriver du, frågar han med tryck i orden. Så där så at jag riktigt förstår att han vill att jag ska precisera. Ord, ingenting, allting, jag vet inte. Han höjer ögonbrynen och tittar fundersamt på mig. Men jag fattar inte, upprepar han. Hur kan du helt plötsligt bara springa iväg och skriva en massa ord? Du måste ju veta vad du skriver i alla fall, eller varför?! Jag suckar. Jag kan inte förstå att du inte springer runt och skriver ner random ord, det är bara så jag fungerar!

Ja, men jag kan faktiskt inte förklara det. I mitt huvud funkar det så att ord ofta kommer till mig. Det kan vara saker som inte ens hänger ihop som jag måste skriva ner. Det kan vara tillfälliga rim från ingenstans. En vacker mening eller två. Det kan vara känslor, ett uttryck eller fakta jag behöver ha ner på papper innan det glöms bort. Den här ordkavalkaden kan komma när som helst på dygnet och i alla möjliga situationer. När jag står och lagar mat, är ute och springer eller mitt uppe i ett samtal. Och ja jag förstår att det ser märkligt ut att jag helt plötsligt måste avbryta situationen för att hitta papper och penna. Ofta har jag bråttom att få ner det för jag vet att känslan jag har i mig försvinner på några sekunder och den uppstår liksom aldrig igen.

Min nya skrivbok!

Ett exempel på text som blev till på några minuter var till dig som inte har ADHD. Familjen var på väg ut genom dörren och väntade på mig som hade slarvat bort något. Mannen suckar och blir irriterad, nämner något om mitt ständiga slarv och jag blir ledsen. Istället för att leta upp det jag skulle sprang jag efter papper och penna och skrev ner mina känslor medan familjen stod och stampade i hallen. Men vad gör du nu, sa min man (ni kan tänka er lite smått irriterad). Vänta jag måste bara skriva ner det här, säger jag, och så föddes den texten. (Så om jag någonsin ska bli författare på heltid behöver jag nog vara arg och ledsen för jämnan [wp-svg-icons icon=”wink” wrap=”i”])

Tidigare hade jag mängder med lappar överallt, men nu har jag lärt mig att samla upp allt i en bok för att lättare hitta allt (eller ja, ok, jag har det fortfarande på flera olika ställen, men det mesta samlas i en bok). Det gör att det flesta tankar som kommer ur mig faktiskt används. Här i bloggen, i föreläsningar eller i en kommande bok.

Jag kan helt förstå att det kan verka konstigt men själv kan jag kan inte förstå hur en hjärna fungerar som inte får massa texter, meningar och plötsliga insikter som kommer till en. Det måste ju bli jättetomt [wp-svg-icons icon=”shocked” wrap=”i”] att inte ha en ordparad i skallen. Som jag tidigare nämnt är det ofta känslor som orättvisa, ilska, sorg som behöver komma ut. Och det sker genom mina fingrar, det finns inget annat sätt.

Jag tänker att vi kreativa människor arbetar på liknande sätt. Fast att vissa får ut det i färg på en tavla, och andra genom en melodi. Men för mig är det text och ord som gäller. För mig är skrivandet magi.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Ett av mina framtida projekt är en e-bok om ångestsyndrom. Där vill jag att personer med egen erfarenhet berättar sin historia. Detta för att få folk att förstå, eller känna igen sig i din berättelse. Jag vill att de ska få se ditt liv utifrån dina ögon. Är du intresserad av att skriva och vill dela med dig av din historia?

Lider du av:

• Social fobi
• Panikångest
• Generaliserat ångestsyndrom
• Ocd
• Agorafobi

Du kommer få ett eget avsnitt i boken och kan vara anonym om du önskar. Är du intresserad eller vill veta mer? Maila jessica@nestorforlag.se

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar