Karusellen i mitt huvud 2 kommentarer
Karusellen i mitt huvud
Om du bara kunde skärpa dig skulle jag vilja väsa till mig själv ibland. Jag borde känna mig själv vid det här laget, ändå gör jag om samma misstag, om och om igen.
Det är som en karusell inuti mitt huvud, och när den går för långsamt mår jag inte bra. Åkturen känns då helt onödig men jag har aldrig valet att kliva av.
Det enda jag kan göra är att vrida upp tempot, då njuter av farten, vinden och av kickarna den ger. Jag höjer lite till, och lite till.
Tillslut blir jag illamående, åksjuk. Jag blir yr och kan inte längre njuta av färden. Stoppknappen har slutat att fungera och jag kan bara lägga mig ner och blunda, vänta på att det går över, att farten avtar.
När karusellen efter dagar/veckor/månader äntligen börjat tappa fart öppnar jag ögonen och reser mig upp som om ingenting har hänt. Här går det långsamt tänker jag och går fram och vrider på knappen, igen….
[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar