Dagsarkiv: 20 februari, 2019


Fyra snabba

Fyra snabba frågor (som kräver fyra snabba svar). Skriv utan att reflektera. Lita på pennan. Skriv.

(bjuder på mina svar)


  • Vad är det jag vill göra?

Lyssna på ditt hjärta

  • Vart är jag på väg?

Det är inte viktigt!

  • Hur vet jag att jag hamnar rätt?

Du kommer att hamna rätt oavsett vilket håll du går!

  • Hur vet jag vad jag ska göra?

Lyssna inåt!


Skyll i från dig!

Av med offerkoftan

Det här är inget lätt inlägg för mig att skriva för jag är inte en person som tycker om att trampa andra på tårna, och jag vet att det finns otroligt många människor som mår dåligt där ute. Jag får ofta mail både på bloggen och via Facebook från folk som ber om hjälp, som inte vet vart de ska ta vägen, som har fastnat i sitt liv, och jag skriver inte till dig som är sjuk eller lider av en depression, eller har en egentlig anledning att sörja, utan till alla er andra som skulle kunna ha ett välfungerande liv men… låter bli. Jag träffar så otroligt många människor där ute som bara står still, inte tar sig vidare, och ofta är det någon annans fel. Det finns för många offerkofter där ute. Man skulle tro att de säljs billigt på Ullared, eller är det kanske rea på HM? Blir så trött på människor som fastnar i sitt liv, som stannar där och lägger skulden på allt annat än sig själva. Som vill framåt men samtidigt inte tar ett enda steg.

Jag menar inte att man inte får/ska vara ledsen, för det ska du absolut, men inte för alltid, man måste gåvidare oavsett vad livet gjort mot dig. Du kan bestämma dig för dagar/timmar där du får älta, gråta , sörja och vara arg, men resten av tiden, släpp taget. Ta av dig den där jävla skavande tröjan!

Det är inte så lätt som det låter! Nej det vet jag väl, men det betyder inte att det inte går. Och du kommer i vilket fall ingen annanstans om du inte försöker! Det är lätt för dig att säga, brukar jag alltid få höra. Du har ju haft:

  • enkelt för dig
  • en bra uppväxt
  • stöd runt om dig
  • är intellektuell

Jadajadajada, listan kan bli hur långt som helst och är hävdad från någon som inte vet något om mig. Mår du bättre av att tycka synd om dig själv? Jag tror det handlar om vad vi fokuserar på, om du ska sitta och tycka synd om dig själv för att du hade ”dåliga föräldrar” hela livet så kommer du aldrig att komma någonstans. Hur länge ska dina ”dåliga föräldrar” få styra ditt liv?

Ibland blir man så jäkla trött på ursäkter. Ja, till och med jag!

Se så, res dig upp, ta av dig koftan, och gå vidare!