Det här är mitt resultat på veckans skrivövning som handlade om meningar du minns.
”Det kommer att bli något stort av dig”.
Det är nog över 20 år sedan en person sade denna meningen till mig och jag kan inte förklara varför jag minns den. Det var en vanlig dag på jobbet, och en släkting jag inte har kontakt med (och aldrig haft kontakt med) kom in och småpratade. Jag minns inte ens vad vi pratade om. Men från ingenstans kom ovanstående mening. Jag minns inte hur jag reagerade, eller hur samtalet gick efter det. Tror aldrig heller att jag sett personen efter det. På den tiden hade jag ingen utbildning, ingen blogg, inga barn, jag hade ingenting förutom min träningsnarkomani och mina ätstörningar. Mådde förmodligen jäkligt dåligt på den tiden och det fanns i mina ögon inget bevis på att jag skulle bli ”en lyckad människa” eller ”något stort”. Tvärtom. Det fanns heller inget facebook eller instagram, inget som skulle kunna ha lurat honom till att tro att jag var en ”fantastisk person”.
Han stannade upp och såg mig i ögonen, ända in. Jag tror att jag kände att meningen var ärlig och äkta. Det kändes som han såg något i mig som jag själv inte hade hittat än. Och jag trodde på honom. Jag förstod inte vad personen fick det i från eller vad han egentligen menade men jag har burit med mig den, tagit fram den och tittat på den då och då. Som en tröst, eller som en affirmation för mig själv. Det kommer att bli något stort av dig. Jag hade aldrig hört något sådant förut, hade väl inte hört särskilt många positiva ord om mig själv, kanske därför den satte sig så hårt.
När man tänker på det idag så kommer personen förmodligen inte ihåg det här själv. Så häftigt ändå. Vad en mening kan betyda. En enkel gåva som inte kostar något att ge men kan betyda så mycket att få. En gåva som man utan tyngd kan bära med sig för resten av livet.
Kanske borde vi ge varandra sådana gåvor oftare. Bara säga det fina vi tycker och tänker rakt ut.
Jag hoppas att jag också har kastat ur mig några sådan gåvor, kastat bort presenter till höger och vänster utan att veta om det. Hemligheten ligger nog i att verkligen mena det man säger och säga det oplanerat. Att det blir en lika stor chock för personen som säger det som den som får ta emot den. Kanske är det först då, det känns lika vackert att ge som att få.