Hur svårt kan det vara undrar du, mycket vill jag svara. Det är verkligen en konst att ta sin medicin. Kanske inte själva intaget, men det där med att komma ihåg att stoppa den i munnen. Tro mig, jag har testat tiotals olika sätt, ingen av dem har hittills varit lyckade. Jag glömmer av den ändå…
Jag köpte en dosett, för att liksom göra det enklare för mig. Den kan man ju inte missa tänkte jag. Om man kan… Det är nog inte heller det att jag missar den, jag ser den, hela tiden, överallt. Men sedan vet jag inte vart jag sett den. Och även om jag ser den och tänker att jag ska ta min medicin så kommer det alltid något annat i mellan min hand och den där dosetten. Det är nästan magiskt. Man skulle kunna se det som ett tecken på att jag inte behöver ta medicin,,,,eller också är det tvärtom.
Lägg den där du ser den, där du är varje dag, är tips jag fått från min man. Jag har lagt den i badrumsskåpet som jag öppnar minst två gånger om dagen. Men det verkar som att det finns viktigare saker än min medicin där inne eftersom den ändå glöms bort. Jag har lagt den på köksbordet där jag ställt min väska och lagt fram kläder. Då tar jag alla mina grejer och låter dosetten ligga som att den vore osynlig. Jag har lagt den i min väska för att alltid ha den med mig, men vet ni hur djup och stor min väska är? Även om jag plötsligt kommit på att jag glömt den hittar jag förmodligen roligare saker där i vilket leder till att den ändå glöms bort.
Det här är inte heller något tillfälligt problem. Nej så har det varit hela mitt liv. Eftersom jag är vegetarian har jag lidit av järnbrist sedan tolvårsålder. Jag behöver ett dagligt intag av järntabletter, men eftersom det glöms bort tar jag dem endast när kroppen nått nivån järnbrist.
Vissa saker är verkligen en konst att klara av, som den där enkla saken att bara komma ihåg sin medicin.
[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar
Å vad jag känner igen mig!
Fast jag är nog ännu sämre än du på att ta medicinen.
Jag har min dosett på vardagsrumsbordet och eftersom jag är sjukskriven spenderar jag ju det mesta av min tid i soffan.
Jag ser dosetten hela tiden och tänker att ”Jag ska bara äta först” eller ”Ska bara ta en cigg”, ”Måste duscha”, ”Rensa avloppet är ju en bra idé”, ”Ska man gå ut med soporna?”… Ja du hör ju… Ursäkter hela tiden.
Inte så att jag egentligen undviker att ta medicinen, bara att så mycket annat är viktigare än det.
Beror väl på att jag just nu inte känner att medicinen hjälper också.
Men jag ska bli bättre!
Tog medicinen direkt efter jag läste ditt inlägg så tack för ”pushen”!
Och krya på dig!!! <3
haha, skönt att jag inte är ensam 🙂 och visst är det så, till och med soporna eller avloppet kommer före i prioriteringen 🙂 Tack!