Familjedagboken
Ingen har ju missat att jag älskar att skriva och att jag helhjärtat tror på skrivandets läkande effekter och skrivandet som kommunikation. Därför har vi sedan några veckor tillbaka börjat använda en ”familjedagbok”. Dagboken är inte bara till för att jag vill få mina barn att skriva mer, utan för att jag vill att de ska ställa frågor, berätta om sin dag eller få möjlighet att dela med sig av saker de kanske inte alltid tycker att det är bekvämt att prata om. Dottern som jag tidigare knappt fått varken att läsa eller skriva har nu skrivit varje dag och det känns bra för mig att se hur hennes dag har varit även de dagar jag kommer hem sent eller där vi inte riktigt hinner mötas och prata.
Det är också ett sätt att bjuda in dem i vår ”vuxenvardag”, att kunna skriva att man haft en tuff eller jobbig dag på jobbet, eller få dem att se att det inte heller som vuxen alltid blir som man tänkt sig. Hemma hos oss har vi väldigt öppna dialoger och jag tror inte att det finns något vi inte pratar om. Men jag vill ändå ge barnen möjligheten att skriva om allt ifall det skulle vara så. Det är tillåtet att skriva om de är arga eller ledsna på någon i familjen, eller kanske vill man säga tack eller berätta varför just denna människan gjorde en glad idag. Man kan också använda det som tacksamhetsdagbok, lära barnen att tidigt reflektera dagens glädjeämnen. Något vi har haft som vana sedan barnen var små är att berätta det bästa och det sämsta med dagen vilket också är ett bra sätt att sammanfatta den.
I familjedagboken finns inga regler. Det ska vara kul. Det handlar inte om att stava eller skriva fint. Det handlar om närhet och gemenskap, att dela drömmar, tankar och händelser med varandra skrivet i ord. Så dagens tips, en familjedagbok!