Jag har drivit företag i 15 år bara för att det är kul. Jag har haft en klädbutik, sålt inredning, gett ut böcker, föreläst, hållit i utbildningar och skapat e-kurser. Jag har gjort allt det jag haft lust till, utan att tveka, fundera över om det är bra eller dåligt. Jag har låtit lusten styra, och jag har njutit av det.
Mitt företag har alltid varit en plats för återhämtning och energi. För där har jag låtit kreativiteten flöda. Det finns ingen som säger nej, sätter gränser. Jag har helt och hållet kunnat följa min lust.
Det har varit min lekplats.
Jag har ofta längtat dit, oavsett om jag varit ledig eller jobbat som anställd. Företaget har ofta, eller ja kanske alltid varit mer eller mindre i mina tankar.
Idag är företaget inte längre kul, eller ja, missförstå mig rätt, jag älskar allt det jag gör, men helt plötsligt känns det inte lika ”roligt” längre. Nu när företaget har blivit min brödföda, min arbetsplats, är det svårt att samtidigt ha den som lekplats.
Förut behövde ingenting av det jag gjorde tas på allvar. Jag kunde rycka på axlarna åt en avbokad klient eller inställd kurs och istället spåna på nästa idé. Men att rycka på axlarna funkar inte längre när det är min basinkomst. Det blir en helt annan stress och man blir påmind om att företaget inte längre är din lekplats utan ett jobb. Det ligger en stor skillnad i det.
Jag vill absolut inte byta jobb men kommer på mig själv att jag kanske skulle behöva hitta en ny lekplats. För risken finns att man tillbringar både vardag och kväll på sin arbetsplats i tron att det är som förr, att man leker när det man gör faktiskt är att jobba. Jag inser att bara för att jobbet är kul så kan man inte både leka och arbeta på samma ställe.
För oj vad många som gått den vägen där man riskerar att bita sig själv i svansen och hamna i utbrändhet.
För att påminna mig själv får jag mentalt ”byta skyltar” och bända bort skylten lekplats från kontorsväggen och byta till skylten som påminner mig om att det numer är en arbetsplats. På något vi gör det ont och är svårt. För man vill inte att situationen ska förändras. Jag inser i samma stund som jag skriver det här att det inte är min arbetsplats, mitt företag, mitt jobb som blivit tråkigt, nej, problemet är att min lekplats blivit tom.