Det som inte syns, FINNS 3 kommentarer
Vid ett tillfälle uttryckte jag för skolpersonal att jag misstänkte att min dotter hade svårigheter.
– Hahaha, neeeeej, hon som är så snäll.
Jag blev nog både förbannad och förvånad. Förbannad för att jag uttryckte en oro och blev skrattad i ansiktet. Förvånad över bristen på kompetens som fortfarande finns i skolan.
Jag var också snäll, sa inte ett enda ljud. Men det innebar inte att jag inte hade problem, däremot innebar det att jag inte gav dig några problem. Min tystnad och snällhet gjorde det istället jävligt enkelt för dig, då du istället kunde ta hand om dem som gjorde det bekymmersamt i klassrummet. För många flickor visar problemen sig inte i skolan (och det innebär inte att det inte finns), det visar sig istället när det kommer hem. En del flickor klarar av att hålla ihop sig ett tag med konsekvensen att de är helt dränerade efteråt. När hon kommer innanför dörren och kastar skolväskan hopar problemen sig framför henne utan att hon ens själv förstår varför.
Att ha ont i magen varje dag, känna ångest, eller att dagdrömma sig bort, syns inte utanpå. Men att en person känner sig dum, annorlunda och låtsas hänga med i skolan är ett problem som växer sig stort och kan få katastrofala konsekvenser.
Så bara för att det inte syns, så finns det, och är ett problem i allra högsta grad.